Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Värnlös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714 VÄR
gamla verbet Vara, bevara) Försvara, skydda,
beskydda.
VÄRNLÖS, a. 2. Utan skydd, utan försvar.
V-a hjordar. En v. enka. V-a barn. V-t
tillstånd.
VÄRNLÖSHET, f. 3. Värnlöst tillstånd.
VÄRNPLIGTIG, a. 2. Se Beväringsskyldig.
VÄRPA, vä’rrpa. v. a. 2. (i folkspråket äfv.:
Impf. Varp; pl. Vurpo. Sup. Vurpit. Part. pass.
Vurpen.) Betydde ursprungligen: Kasta (t.
wer-fen), men säges nu endast om fågelbonor, då de
släppa från sig eller lägga sina ägg. V. ägg eller
äfv. absolut blott v. — Värpande, n. 4.
VÄRPHÅL, n. 8. Hål, hvarigenom vid
värp-ning äggen utkomma hos fåglar.
VÄRPHÖNA, f. 1. Höna, som värper.
VÄRPNING, f. 2. Den lifsförrätlning hos
fåglar, då de värpa.
VÄRPNÄSTE, n. 4. eller
VÄRPSTÄLLE, n. 4. Ställe, der en höna
vanligen värper.
VÄRPT1D, m. 3. Tid på året, då hönor värpa;
äfv. den tid, då en höna vanligen värper.
VÄRR. (af Värre) Ty v., dess värre, så
mycket värre, olyckligtvis. Del är ty v. alll för
sant.
VÄRRE, adj. kompar. 1) Elakare, ondare.
Han är v. än hin håle. V. än den värsta
bandit. Han ser v. ut, än han är.
Substan-tivt säges: Bota ondl med hälften v. — 2)
Sämre, svårare, olyckligare. Del blir allt v. och
v. Del blir ju längre ju v. Göra allting v.
än det är. Så myckel v. ell. dess v., så mycket
sämre. Hvad v. är, han vill ej. — Adv. Sämre;
(fam.) starkare, mer. Ingen kan lala v. om
honom. Börja på igen v. än förut.
VÄRST, vä rrst, adj. superi. 4) Elakast,
argast. Del är den v-a menniska, man kan råka
ul för. Hans v-a fiende. Substanlivt: Göra
del v-a man kan. — 2) Sämst; svårast,
olyckligast. 1 v-a fallet. Då jag var som v., som
mest sjuk. Hvad v. är, han har blifvit sjuk,
det svåraste är, alt... — Nyttjas ofta substanlivt
i neulr. sing. def. Tala del v-a man kan om
någon. Tänka del v-a om en ling. Uttyda
till det v-a, så illa som möjligt. Det v-a är
all... Lål oss antaga del v-a. Del v-a som
kan hända. Det v-a kommer efler. Del v-a
är gjordl. — Adv. 4) Elakast; med största
hårdhet, grymhet. Han var den, som af alla
behandlade dem v. — 2) Sämst. / går mådde
han v. — 3) Mest, hårdast, starkast. V. sjuk.
Han slog v. af alla.
VÄSENDE, väsännde, n. 4. ell. VÄSEN,
vä-sänn (utan def.), n. 8. (t. Wesen, af verbet wesen,
moes.göt. Visan, vara) 4) Varelse. Alla skapade
v-n. Del gudomliga v-l, del högsta v-t, Gud. —
2) Substans. Del flygliga v-t i en kropp. I
denna bem. numera föråldradt. För denna bem.
kan ej brukas Fdscn. — 3) (fil.) Inbegreppet af
ett tings oföränderliga egenskaper. Ell Ungs v.
— 4) (i sing.) Sätt alt vara, alt skicka sig; skick.
Elt Ivunget, konslladl, allvarsamt, muntert,
stilla, godt, otvunget, sladgadl v. — 8) (i sing.,
ulan bestämd form, och endast för formen Väsen)
Se Oväsen. Göra v. Göra ell förfärligt v.
Han gör ej mycket v. af sig, är mycket tyst
och stilla, mycket anspråkslös. Göra v. af
något, högljudt beklaga sig öfver något, bråka,
gorma, gräla. Göra myckel v. af något,
högljudt prisa, berömma; utbasuna. Göra v. af en,
mycket fira honom. Göra föga v. af en, Jemna
VÄX
en utan uppmärksamhet, visa en föga aktning. —
6)1 vissa„ sammansättningar betyder ordet: Det
hela af något i sitt ordnade sammanhang, t. ei4
Lagväsen, Krigs-, Sjö-, Handels-, Kyrkoväsendet,
m. fl. Se vidare dessa ord.
VÄSENDTLIG, väsä’nntligg, a. 2. (t.
wesent-lich) 4) Som utgör eller tillhör sjelfva ett tings
väsende. V-a egenskaper. — 2) Hufvudsaklig.
V. skilnad. — 3) (kem.) V. olja, se Elherisk.
[Väsentlig.]
VÄSENDTLIGEN, väsä’nntligänn, adv. I
vä-sendlligl afseende, hufvudsakligen.
VÄSENDTLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
väsendtlig; hufvudsaklig beskaffenhet, vigt.
VÄSENDTLIGT, adv. Se Väsendlligen.
VÄSENSENHET, vä’sännsénhet, f. sing. (leol.)
Enhet i väsende. De tre personernas v., deras
tillvaro såsom elt enda i det gudomliga väsendet.
VÄSKA, f. 4. Förvaringspersedel för
hvarjehanda, i form af en stor ficka, vanligen af läder,
men äfven af papp, väf o. s. v., samt ofta
upptill försedd med en rem alt bära om halsen. Res-,
Bref-, Skjut-, Ammunitions-, Postväska, m. fl.
VÄSNAS, v. dep. 4. (fam.) Hålla oväsen, stoja,
bullra.
VÄST, vä’sst, m. 2. Klädesplagg utan ärmar,
kort som en tröja och med tvenne fickor framtill,
hvilket bäres närmast under rocken. — Ss.
V-ficka.
VÄSTER, m. fl., se Vester, Sec.
VÄTA, f. sing. (af Vål) 4) Något vått på en
yta; vatten på marken efter regn, snö, tö. V-n
på golfvel vid skurning. Gå i v-n och
smutsen. — 2) Regnande. Vi ha mycken v. denna
sommar. — Häraf Höstväla.
VÄTA, v. a. o. n. 2. (af Vål) Göra våt. V.
fingret ell. v. på fingret. F. ifran sig, genom
beröring göra våt. V. igenom, göra våt tvärs
igenom. V. néd, göra alldeles vål. V. under
sig, pinka i sängen. — Vätande, n. 4.
VÄTE, vä’lc, n. sing. (kem.; af Vål) En egen
brännbar gasart, som i förening med syre utgör
vallen, men ej kan för sig sjelf gifvas i fast eller
flytande form.
VÄTESVAFLA, f. 4. (kem.) Se
Svafvelväle-syra.
VÄTESYRA, f. 4. (kem.) Syra, bildad af väte,
med cblor. brom, jod eller fluor.
VÄTGAS, vä tgäs, m. 3. (kem.) Se Väte.
VÄTSKA, vattska, f. 1. (af Fdf) Vått ämne.
VÄTSKA SIG, v. r. ell. VÄTSKAS, vä’tlskass,
v. d. 4. Gifva ifrån sig, utsippra vätska. Såret
v-r sig.
VÄTSKIG, vä’ttskigg, a. 2. 4)Våtaktig. Elt
v-t ämne. — 2) Som håller sig våt, Yälskar sig.
Etl v-t sår.
VÄTSKIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
vätskig. — 2) Välskigt ämne.
VÄTTE, vä’lte, m. 2. pl. vältar. Vältar
kallas af allmogen ett slags förmenta små andeväsen,
som isynnerhet anses hafva sitt tillhåll under
stenar och trädstubbar i skogen, i jordhögar, o. s. v.
VÄTTELJUS, n. 8. 1) Irrbloss. — 2) Se
Bclemnit.
VÄTTJA, v. a. 4. Se Hvässa.
VÄTTJESTEN, m. 2. Se Bryne, Brynsten.
VÄXA, v. n. 2. Har äfv. i impf. pl. Vuxo;
impf. konj. Vuxe; sup. Vuxit; part. pret. Vuxen.
1 folkspråket äfv.: Impf. sing. Vox ell. Vax; part,
pret. Vaxen. 4) Genom en inneboende lifskraft
bilda nya delar och sålunda tilltaga i storlek,
eller: medelst näring fortbilda sig sjelf i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
