- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
718

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y - Ympare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

718

YMP

YRK

sjukdom hos en viss varelse på en annan, t. ex.:
F. kopporna på någon, F. skydds- eller
kokoppor på någon, se Vaccinera, —
Ympande, n. 4.

YMPARE, m. S. En, som ympar.

YMPKNIF, m. 2. pl. — knifvar. Knif, som
begagnas vid träds ympning.

YMPNING, f. 2. Handlingen, förrättningen,
operationen, då man ympar. Se Ympa, begge
bem.

YMPQVIST, m. 2. Qvist af elt ädelt träd,
som inympas på ett träd af sämre sort.

YMPSKOLA, f. 4. Samling af på ett ställe
uppdragna trädtelningar, ämnade för ympning.

YMPSTAM, m. 2. pl. — slammar.
Trädstam. hvari ympning göres.

YMPSTÄLLE, n. 4. Ställe på en trädstam,
der ympning sker.

YMPSÄR, n. S. 4) Ställe, der inskärning
blifvit gjord för ympqvists insättande. — 2) Sår efter
ympning på en menniska.

YMPVAX, n. 3. Trädsalva, vanligen af harts,
vax och terpentin, som lägges på ympsår.

YMSA. m. fl., se Ömsa.

YNGEL, y’nng’l, n. 5. (af Unge) 4) Ett djurs
ungar. Döda en varghona och dess y. —
Bildar sammansättningen Fiskyngel. — 2) Brukas
någon gång föraktligt om en menniskas barn.

YNGLA, v. n. 4. (om vissa djur, såsom
hyn-dor, kattor m. fl.) Föda ungar.

YNGLING, m. 2. (af Ung) Mansperson, som
är i ungdomsåldern. — Sa. Y-aålder, -aår.

YNGLINGAR, m. 2. pl. (hist.) Konungarne af
Ynglingaätten.

YNGLINGAÄTTEN, m. sing. def. (hist.) Svensk
konungaätt, uppnämd efler Yngve Frey, med
hvilken den enligt vissa historiska källor börjades.

YNGRE, YNGST, se Ung.

YNKA, ynngka, och YNKLIG, y’nngkligg,
m. fl., se Ömka. Ömklig, &c.

YNKRYGG, y’nngkry’gg, m. 2. (pop. o. fam.)
Se S lack a re.

YNNEST, y’nnässt, m. sing. (af Unna, hysa
välvilja för en) 4) Gynnande, välvilligt tänkesätt,
som en person hyser för en annan. Vinna ens
y. Vara ell. slå i y. hos en, vara i åtnjutande
af dess välvilja. Upplaga till y.. bevilja någon
sin gunst, sitt beskydd. — Syn. Bevågenhet. Se
äfv. Gunst. — 2) Handling, hvarigenom man
visar prof på sådant tänkesätt. Visa någon en
y. — Syn. Se Gunst. — Ss. Y-betygelse,
-bevisning.

YNNESTFULL, 8. 2. Mycket välvillig,
god-hetsfull. — Ynne st fullt, adv.

YONK, dsjå’nngk, m. 3. Elt slags stort
kinesiskt fartyg.

YPPA, v. a. 4. (af Upp; ursprungi.: öppna)
4) Upptäcka, uppenbara, röja. Y. en hemlighet
för någon. Y. för någon sill hjerla, sina
tankar, sin föresats. Y. ell Ivifvelsmål, yttra
&c. En stöld har y-ls, kommit i dagen. —
2) Gifva anledning till, låta uppkomma. Y.
tillfälle alt... — Y-s, v. dep. o. F. sig, v. r.
Förete sig, framställa sig. Elt tillfälle, en slor
svårighet y-de sig. — Yppande, n. 4.

YPPERLIG, a. 2. (af Upp) Högst förträfflig.
Y. frukt. Y-l vin. Y. smak.

YPPERLIGHET, f. 3. Högsta förträfflighet.

YPPERLIGT, adv. Högst förträffligt.

YPPERST, a. superi. Ypperligast; äfv.
förnämst.

YPPIG, a. 2. (t. üppig) 4) Frodig. Y-l gräs.

F. växt. Y. barm, full b. Y-a former, fylliga,
mjuka och väl rundade. — 2) Präktig, grann,
praktfull. Y. klädsel. Y. drägl. — 3)
Prakt-älskande, slösande, kostsam. Y. i lefnadssäll, i
kläder. Y. lefnad. — Syn. Luxuriös.

YPPIGHET, f. 3. 4) Frodighel; fyllighet.
Gräsmattans, grönskans y. Y-en af hennes
former. — 2) Prakt; kostbarhet. Y. i kläder
och möbler. — 3) Yppigt lefnadssält, yttrande
sig i uppfinningen och användandet af beständigt
nya njutningsmedel, som tjena till glans,
grannlåt och tillfredsställandet af konstlade behof för
vällefnaden och veklighelen. — Syn. Lyx.

YPPIGT, adv. På elt yppigt sätt, i yppighet.
F. växande. Lefva y. — Syn. Luxuriöst.

YR, n. sing. oböjl. (Pop.) F. och dam,
stoftmoln, hvirflar af dam.

YR, adj. 2. (ursprungi.: Ursinnig) 4)
Förvirrad i hufvudet. Vara, blifva y. i hufvudet.
Jag blef hell y. af del myckna bullret. Göra
någon y. i hufvudet. Y. af sömn. (Pop. o.
fam.) Y. i mössan, yr i hufvudet. Y. af glädje,
utom sig af g. — 2) Yrster, stojande, rasig, ytterst
liflig, ostyrig. F. häsl. Y-a barn. En y. pojke.
Y. glädje.

YRA, v. n. o. impers. 2. I. Säges om snö,
sand, stoft och dam, som af biåslen häftigt drift,
ves fram genom luften. Snön yrde mig i
an-siglel, yrde in i rummet. Snön yr omkring.
Sanden yrde fram öfver fältet. Dammet yr
på vägen. Del yr, snön ifrån tak eller marken
yr omkring i luften; äfv. det är urväder. Y.
igen, se Igenyra; äfv. genom urväder fyllas med
snö, t. ex.: Vägen har yrt igen. — V. n. 4. 4)
Säges om sjuka, då de befinna sig i det tillstånd,
som kallas Yra (se d. o.). Den sjuke y-r. —
2) (fig) Svärma; icke vara vid sina sinnen ; bära
sig åt som en tok; tala oförnuftigt; vara betagen
af någon häfiig lidelse. — Y-nde, part. pres.
(Fig.) Y. inbillning.

YRA, f. 4. II. 4) Yrning. Endast i
sammansättningen Snöyra. — 2) Det slags
sinnesförvirring, som inträffar under kroppsliga
sjukdomar. — Bildar sammansättningen Feberyra.
Tala i y-n. — 3) (fig.) Vild, blind, dårakiig,
tanklös och häfiig framfart, blind och våldsam
yttring, verkning af lidelse, o. s. v. I stridens
y. Passionernas y. — Har sammansättningarna
Ungdoms-, Skalde-, Partiyra.

YRANDE, n. 4. Se Yra II, bem. 2. o. 3.

YRFÄ, y’rfä’, n. 4. Se Insekt.

YRHET, f. 3. 4) Tillstånd, då man är yr i
hufvudet. — 2) öfverdrifven liflighel, yslerbet,
rasvillhet. ostyrighet. En häsls. ell barns y.

YRHÄTTA, f. 4. (fam.) Yr flicka.

YRKA, y’rrka, v. a. o. n. 4. (ursprung!.: göra,
arbeta; bruka jorden) 4) Enständigt, med ifver
och eftertryck fordra, begära. Han y-de, alt
jag skulle godlgöra honom. Y. på betalning.
Y. på slul af saken. — 2) Påslå. Y.
motsatsen.

YRKAN, yrrkann, f. sing. indef. eller

YRKANDE, n. 4. Ensländig ocb bestämd
fordran, begäran. Hans y. kan ej godkännas.

YRKE, se Örke.

YRKE, y’rrke, n. 4. Hvarje slags arbete,
näringsgren eller befattning, som idkas, för au
derigenom vinna uppehälle. Näringsyrke.
Em-belsmanna-, Preslmanna-, Krigsmannayrkel.
De borgerliga yrkena. Landlmannayrket.
Drifva ell y. Till y. timmerman. Del hör ej lill
mitt y. Göra lill sill y., göra y. af ell. vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free