Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y - Yrkesafund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YRK
YTT
719
till y., sysselsätta sig med något såsom yrke, t. ex.:
Han gör spelet lill sill y., gör y. af spel, är
till y. spelare. (Fam.) Del är hans y., det
förstår han bäst. — Syn. Lefnadsväg, Bana, Väg. —
Ss. Y -sid k are.
YRKESAFUND, m. sing. Afund emellan
yrkesbröder.
YRKESBRÖDER, m. 3. pl. - bröder.
Y-brö-der kallas de, som drifva samma yrke.
YRKOLLER, y’rkå ll’r, m. sing. Det svårare
slag af koller hos hästar, som åtföljes af raseri.
YRNING, f. 2. Företeelsen, då snö, sand eller
stoft häftigt af blåst framdrifves genom luften.
YRSAND, m. sing. Se Drifsand, Flygsand.
YRSEL, y’rrs*l, m. sing. 1) Se Yrhcl. Han
besväras ofla af y. efler malen. — 2) Se Yra
II, bem. 2 o. 3. Stark feber med y. (Fig.) I
passionens y. begår menniskan mången
dåraktig handling.
YRSNÖ, y’rsnö’, m. sing. Yrande snö.
YRSTÅL, y’rstå’l, n. sing. Stål, som är
mycket sprödt.
YRVAKEN, y’rvåk’n, a. 2. neutr. — el. Nyss
vaknad, så alt man ej ännu hunnit samla
tankarna; ännu yr efter sömnen.
YRVÄDER, se Urväder.
YSTA, y’sla, v. a. 4. o. 2. (af Ost) 4) Genom
upphettning eller genom tillsats af löpe eller
åtskilliga andra ämnen verka, alt vissa i en vätska
upplösta organiska ämnen, synnerligast ägghvila
och oslämne, afskilja sig derur. — 2) (absolut)
Göra ost. — V. n. ell. Y. sig, v. r. ell. Y-s,
v. dep. Säges om den förändring, som föregår
hos en vätska, då elt sådant afskiljande äger rum.
Mjölken har y-l. — Ys lande, n. 4. (för
aktiv).
YSTE, y’ste, n. 4. Mjölk till beredning af
ost, som på vissa orter sockenborna gifva sin
paslor.
YSTER, y’st’r, a. 2. öfverdrifvet liflig, ostyrig.
En y. häsl, fåle. — Syn. Yr.
YSTERHET, f. 3. öfverdrifvcn liflighet,
ostyrighet. — Syn. Yrhel.
YSTERT, adv. Med yslerhel.
YSTNING, f. 2. 4) (aklivt) Handlingen eller
verkningen, då en vätska ysles. — 2) (neutralt)
Den förändring, en vätska dervid undergår.
YTA, f. 4. (af Ul) 4) (malem.) Utsträckning,
som har längd och bredd, men ingen tjocklek.
— 2) Den yttre utsträckningen af en kropp, ett
föremål. En kropps y. Vågräl, sluttande y.
Y-n på trä. Hafvels y. — Syn. Area; Bryn.
— 3) Denna yltre utsträckning, betraktad såsom
hafvande någon, om än jemförelsevis ringa
tjocklek. Jordlagren bilda jordens y. — 4) (fig.)
Något yttre; sken. Del är blott en vacker y.
Döma efler y-n. Hålla sig, stanna vid y-n.
Blott se på y-n.
YTLIG, a. 2. 4) Som endast befinnes på ytan,
ej trängt djupare än till ytan. Ell y-l sår. —
2) (fig.) Säges om det, som rör endast det yttre,
stannar endast vid ytan, vid det yttre; ej
grundlig. En y. anmärkning. Y. kännedom om en
sak. Y-a kunskaper. — Brukas i samma
mening äfven om personer. En y. menniska. Y-t
sinne. En y. bedömare.
YTLIGEN, adv. Se Ytligt.
YTLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara ytlig
(både egpnil. o. fig.).
YTLIGT, adv. På ylan, till ytan, lill det
yttre. Brukas mest flgurligt. Endast y. känna
en sak.
YTMÅTT, n. S. Mått för ytor. Tunnland
är ell y.
YTT ER BRANT, m. 3. Se Konterskarp.
YTTERHUD, f. 2. Den yttre, tunna huden
på menniskor.
YTTERIT, –ft, m. 3. Se Gadolinit.
YTTER JORD, f. sing. (mineral.) En egen
jordart, som erhålles ur Gadolinit.
YTTERKANT, m. 3. Yttersta kanten af ett
föremål.
YTTERLIG, a. 2. (af Ul) Som är något i
högsta grad; omåltlig, öfvcrdrifven,
utomordentlig. Y. hetta, törst. Y. oförsiglighet,
varsamhet. — Y tlerligare, adj. kompar. Se Vidare.
Y. svar. Y. förhållningsorder. Alla y.
anspråk. Hvarje y. ohörsamhet. Till y.
säkerhet. Jfr. följande ord,
YTTERLIGEN ell. YTTERLIGT, adv. I
högsta grad. Y. dum. — Ytterliga re, adv.
kompar. Se Vidare. Y. upprepa något. F. bör
man märka, all... Y. sade han. Hvad vill
ni y.?
YTTERLIGHET, f. 3. Något ytterligt, det
yttersta, öfverdrift. Drifva en ting till y., lill
del yttersta. Hans högmod gick till den y.,
att..., hans högmod blef så öfverdrifvet, alt...
Gå från den ena y-en till den andra, ur den
ena öfverdriften falla i den andra. Skrida till
y-er, till våldsamheter; gå ända derhän, alt man
glömmer sig, begår olagligheter, o. s. v. Tvinga
en till y-er, drifva en lill det yttersta.
YTTERLIGT, adv. Se Yllerligen. Y. dum,
enfaldig.
YTTERMERA, y^lCr-méra, adv. Se
Ytterligare, adv. (under Yllerligen). Y. vill han
bevisa, all... Adjektivt säges: Till y. visso, se
Visso.
YTTERSIDA, y’lt’r-si’da, f. 4. Yttre sida af
ell föremål.
YTTERST, adj. superi, af Yttre, 4) Längst
ut. Y-a ändan. Y-a udden. — 2) Sist. Hans
y-a vilja, se Vilja. Y-a domen, se Dom. —
Substantivt säges i bibeln: De y-a skola varda
de främste. Ligga på sitt y-a, på dödssängen.
’Våga, försöka del y-a, tillgripa sista utvägen.
— 3) Högst, störst. Råka i y-a elände. Med
y-a noggrannhet, l y-a nödfall. Y-a förakt.
Efler min y-a förmåga. — Brukas i neutr. def.
ofla substanlivt. l. ex.: Göra sitt y-a, del bästa
man förmår, uppbjuda allt. Drifva en lill del
y-a, bringa honom i förtviflan, så att han ej vet
någon råd. nödgas alt vidtaga förtviflade utvägar.
Drifva någol till det y-a. till ytlerlighet,
Öfverdrift, till det möjligaste högsta. I del y-a, så
långt som möjligt, så vidt i ens förmåga står,
t. ex.: Förfölja en i del y-a, förfäkta en tanka
i del y. Del har kommil till del y-a, derhän,
alt elt utbrott, ett afgörande är oundvikligt, alt
man måste tillgripa ovanliga, förtviflade utvägar,
alt ingen försoning mer är möjlig, o. s. v. —
4) (i fråga om pris) Billigast. Säg y-a priset.
— Adv. 1) Längst ut, längst bort. Y. på
ändan. Y. ute i skären, i skogen, på kanten.
Y. vid dörren. — 2) Sist, sluleligen. F. får
jag anmärka, all... — 3) I högsta måtto. Y.
elak. Hon är y. förälskad i honom.
YTTRA, v. a. 4. (af Ul) Genom något yltre
(tal, skrift, min. åtbörd, handling, o. s. v.) gifva
tillkänna, låta förstå. Y. sin tanke, sin mening.
Y. missnöje. — Y. sig, v. r. 4) Ullåla sig,
förklara sig. Y. sig om, öfver, angående en sak.
— 2) Visa sig i sitt yttre framträdande,
uppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
