Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åderband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722 ÅDE
Se f. ö. Slag- ell. Puls-, Blod-, Sug-,
Mjölkåder. Liten, slor å.o Öppna å-n på någon,
slå ell. låla å., se Aderlåla. Låta sig å. ell.
låta öppna å-n, låla aderlåla sig. — 2) (bot.)
Grenad bladnerv. — 3) Långt, smalt streck i
jorden eller i berg, innehållande andra ämnen än
deromkring befintliga. — 4) Malmförande eller
mineralhaltigt streck i en grufva. Grufåder,
Malmåder, Silfveråder, <3cc. — B) Vallenledande, helt
smal kanal eller rör under jorden. Vattenåder,
Källåder. — 6) Långt, smalt, bugtigt eller
slingrande streck i trä eller slen. Slen med
guldådror. — 7) (fig.) Poetisk å., se Skaldeåder.
ÅDERBAND, n. B. eller
ÅDERBINDA, f. 4. Band af omkring en tums
bredd, som begagnas till ombindning vid
åderlåtning.
ÅDERBRÅCK, n. B. Ulsvällning af en
blodåder till mjuka knölar, som försvinna vid
påtryckning, men återkomma, så snart tryckningen
upphör.
ÅDERHINNA, f. 4. (anat.) 4) En af ögats
hinnor, hvilken ger pupillen dess svarta utseende
och ijenar alt hindra Ijusslrålarnes studsning och
kringspridande i ögal. — 2) Den yttre, tjockare
hinnan på äggskalet, vid hafvande tillstånd.
ÅDERJERN, n. B. Se Snäppare.
ÅDERLÅTA, v. a. 3. (böjes som Låta) 4)
öppna en blodåder, i ändamål att afiappa en viss
myckenhet blod ur kroppen. A. någon pä
armen, på foten, på halsen, på tinningen. — 2)
(fig.) Afhända cn slor summa openningar; äfv.
ådraga stor penningförlust. — Åderlåtande,
n. 4. o. Åderlåtning, f. 2.
ÅDERLÅTARE, m. B. En som är öfvad i
och uiöfvar konsten atl låta åder.
ÅDERSVULST, m. 3. Utsväldt ställe på en
åder.
ÅDERSYSTEM, å’d’r-syslä’m, n. 3. Samtliga
ådrorna i en mcnnisko- oeller djurkropp.
ÅDIG, a. 2. (pop.) Å. på, fiken efier,
begärlig på.
ÅDRA, å’dra, f. 4. I. Bättre Ader.
ÅDRA, å’dra, v. a. 4. IL 4) Göra ådrlg. —
2) Döda medelst ådrornas Öppning. Å. missfoster.
ÅDRA. å’drå, 111, eller
ÅDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga)
Förorsaka. tillskynda, skaffa på halsen. Å. någon
ledsamheter, förtret. Delta har å-git honom
en process, mycken kostnad. Hans beleende
har å-git honom förakt.ø Å. sig hat, en
sjukdom. Å. sig skuld. Å. sig ens
uppmärksamhet. ø
ÅDRIG, a. 2. 4) Full af ådror. Å-t trä. A.
slenarl. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Hvit-,oGul-, Svart-, Guld-, Småådrig, m. fl.
— 2) (bot.) Å-l blad, grenigt nervigt.
ÅDRIGHET, f. 3. Ådrig beskaffenhet; ådror
(i trä ell. sten). ’
ÅDÖMA, v. a. 2. Döma till. A. någon straff
för en öfvcrlrädelse. Han har blifvit å-md
arresl.
ÅFVAN, m. fl., se Ofvan. &c.
ÅGÄSSLIG, a. 2. (pop.) Kinkig, veklig, pcplig.
— Ågäs slighel, f. 3. — Ågässligl, adv.
ÅH, int. (fr. Oh) 1) Uttrycker: a) Förvåning.
Åh, är del möjligt*! Åh, gubevars! Åh, jag
måtte säga! — bj Likgiltighet, cbekymmerlösbct.
Åh, det är inte så farligt. Åh lappri! Åh,
tala inte derom. — c) Förnekande, bestridande.
Åh, inte är jag så gammal. — d) Harrn, hol.
Åh, nu ljuger du. Åh, vel hut! — e) Nyttjas,
ÅKA
för att uttrycka högre grad af känsla,
sinnesrörelse, eller gifva jnenihgen ett slegradt uttryck.
Ah, så dumt! Åh kors, tro ej det. Åh
bevars, det vill jag visst inte. — 2) Uttrycker, i
förening med ja, jo, nej, någonting midt
emellan mycket och litet, godt och dåligt, o. s. v.
Har ni fåll myckel fisk? Åh ja. Ni mår ju
väl nu? Ah ja. o Mår ni inte väl? Åh jo.
År ni ledsen? Ah nej. Man prisar hennes
godhet. Åh ja, inle är hon elak. — Åh ja,
åh nej, uttrycker ofta blott elt slegradt ja, nej,
t. ex.: Ah ja, nog har han blifvit belönt. Del
är ett nöje säger du; åh nej, del är en plåga.
— nej, säges äfven ofta, för att uttrycka
förvåning vid en oväntad nyhet, t. ex.: Har du
hört, alt han’blifvit afsall? Åh nej! Likaså
nyttjas äfven Åh aldrig! Åh inte! Dessa trenne
uttryck kunna återgifvas med: Hvad hör jag? är
det möjligt? De begagnas äfven, för att utlrycka
hån, gäckeri, o. s. v., t. ex.: Du skall få stryk.
Ah nej, säger du del? Akla dig, all jag inte
blir ond. Åh aldrig! Jag skall i vår fara
lill Australien. Åh inle! o
Anm. För bem. 2 har Ah alltid tonen. g
ÅHÅ! åhå’, int. Se Håhå! och Aha!
ÅHÅGA, a hå’ga, f. 4. Håg, lust, åtrå, flit,
ifver. Slark å. Hans d. står lill ell pastoral.
Min största å. skall blifva all förljena er
lill-gifvenhet.
ÅHÅGAS, v. d. 4. Hafva slor lust alt göra
något.
ÅHÅGSAM, a. 2. (föga bruki.) Flitig, ifrig.
ÅHÖRA, a. oböjl. Å. vittne, som blott af
andra hört, hvad det har alt berätta.
ÅHÖRA, v. a. 2. Höra på, höra, afhöra. Å.
en predikan.
ÅHÖRARE, m. B. - ARINNA, f. 4. En som
åhör något (tal, predikan, o. s. v.). Å-rne i
kyrkan, på ell auditorium. o
ÅKA, v. n. 3. Impf. Åkle o. (i landskapsmål)
Ok. Sup. Åkil. Part. pret.o Åken. 4) Färdas på
vagn eller annat åkdon. Å. i vagn, på släde.
Man kan ej å. den vägen. Han tål ejoatl å.
Komma å-nde. Å. efter fyra hästar. Å.
uppföre, utföre en backe. (Fig. fam.) Å. och vända
ell. köra och vända, skicka sig slugt i alla
omständigheter. Å. och vända med någon, narra
någon med fagert snack; veta atl så ställa sig
med någon, att man vinner sin afsigt. (Fig. pop.)
Thor ell. Gogubben ell. Gofar åker, åskan går.
— A. /inL fastna med vagn, släde o. s. v., under
åkning. Å. förbi, Tn, néd, undan, üpp, üt,
i vagn eller släde fara förbi, 3cc. Å. ut alt
promenera. A. pa, se Köra pa. — 2) Skrida,
glida, halka, slinta. A. i’n, néd, undan, üpp,
ül. Stenen åker undan. Å. på skridskor ell.
å. skridskor, skrillande fortskaffa sig på is
medelst skridskor, bundna under fölterna. —
Åkande, n. 4.
ÅKALLA, v. a. 4. Bönfallande kalla lill hjelp.
Å. Gud. Å. mig i nödens lid, så vill jag
hjelpa dig, och du skall prisa mig, säger
Herren.
ÅKALLAN, f. sing. indef. eller
ÅKALLANDE, n. 4. eller
ÅKALLELSE, f. 3. Anropande om hjelp.
ÅKARE, m. B. En, hvars yrke är alt emot
betalning köra varor för andras räkning, med
enspännigt åkdon Jortskaffa personer, forsla sand,
gatsmuls o. s. v. Å. som kör med schäs, droska,
långkärra. Sandåkare. — Ss. Åkarhäst,
-schäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
