Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Z - Zinkoxid ... - Å - Å ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZIN
ZINKOXID, si’nngkåxi’d, m. 3. Förening af
zinkmetall med syre.
ZINKSPAT, sfnngkspåt, m. 3. Ell slags
zinkmalm. sammansatt af zinkoxid, kolsyra och vatten.
ZINKV1TRIOL, sfnngkvitriöl, m. sing. En
sort vilriol, som beslår af svafvelsyra och
zinkoxid med kristallvalten. Kallas äfv. Hvit Vitrio!
och Kopparrök.
ZION, si ånn. nom. prop. n. (hebr.) 4) I det
fordna Jerusalem ett berg, der Davids borg var
belägen. — 2) (fig.) Den rättrogna kristna
församlingen. Z-s väktare, en Herrans tjcnare.
ZIRA, se Sira.
Z1RCONIUM, sirrköniumm, n. sing. Den
metalliska radikalen i zirkonjord.
ZIRKON, sirrkön, m. 3. En ädelsten,
bestående af zirkonjord och kiseljord.
ZIRKONJORD, sfrrkånnjörd, f. sing. (kem.)
En egen jordart.
ZITTRA, se Cillra.
ZITTRA, sfllra, f. 4. Benämning på tvenne
af spanten på elt fartyg, ett på hvardera sidan,
gående från bottenslockcn uppåt.
ÄOBEL. se Sobel.
ZODIAK, sodiåck. m. 3. (grek.) Djurkretsen.
ZODIAKAL,–––––-ål, a. 2. Hörande till
djurkretsen.
ZODIAK ALLJUSET,––––––åljüsätt, n. sing. def.
En hvit, upptill i en spels utlöpande ljusstrimma,
hvilken stundom, synnerligast vid
dagjemnings-tiderna, kort före solens uppgång och kort efter
ÅDE 721
hennes nedgång, utbreder sig ifrån solen uppåt
genom en del af djurkretsen.
ZON, sön, m. 3. (grek. Zonä, bälte) 4) Elt af
två parallelcirklar inneslutet bälte af jordytan.
Hela z-en, på begge sidor om eqvatorn till
vändkretsarna. Norra och Södra Tempererade z-en,
en på hvardera halfklotet, emellan vändkretsarna
och polcirklarna. Norra och Södra Kalla z-en,
emellan polcirklarna. — 2) Luftstreck.
ZOOFYT, soåfy l, m. 3. (grek.) Se Djurväxt.
[— phyt] , ,
ZOOFYTOI.IT, solfylåli t. m. 3. (grek.)
Sten-vandlad djurväxt. [— phylolilh.]
ZOOGRAF, soågråf, m. 3. (grek.)
Djurbeskrif-vare. (— graph.)
ZOOGRAFI, soågraff, f. 3. (grek.)
Djurbe-skrifning. [— graphi.]
ZOOLATRI, soålatri’, f. 3. (grek.)
Djurdyrkan.
Z00L1T, soåliT, m. 3. (grek.) Förstenad del
af ett djur. [— lith.]
ZOOLOG, soålå’g. m. 3. (grek.) En som är
kunnig i zoologien; författare i denna vetenskap.
ZOOLOGI, soålåji’, f. 3. (grek.)
Naturbeskrif-ning om djuren.
ZOOLOGISK, soälåjissk, a. 2. Som angår
zoologien.
Z00T0MI, soålåmf, f. 3. (grek.) Se
Djuranatomi.
ZYMBEL, sy’mmb’1, m. sing. örtsläglet
Sera-pias.
Å.
Å, n. 4. 4) Sjelfljudande bokstaf. den
tjugondesjunde i alfabetet. Bibehåller alltid sitt egna ljud.
— 2) Det ljud, som höres, då bokstafven å
ul-lalas. — Man säger äfv. å-ljud.
Å, prep. Se På. Brukas mest i
rättegångs-och embetsmannastil, äfven i sammansättningarna
Derå, Hvarå, Härå. Å daga, å färde, å nyo,
m. fl., se Daga, Färd, Ny, &c.
Å, brukas af några oriktigt för Åh.
Å. f. 2. Strömdrag, mindre än en slröm, större
än en bäck. (Ordspr.) Gå öfver ån efter valten,
långväga söka hvad på nära håll finnes. Se äfv.
Bäck.
ÅBACKE, å’båcke, m. 2. pl. — backar. Backe
invid en å.
ÅBEROPA, a beröpa, v. a. ell. ÅBEROPA SIG,
v. r. 4. 4) Anföra såsom bevis, vittnesbörd,
intyg; anföra till stöd för silt påstående; anföra
som ursäkt. A. sin oskuld, påstå sin o., vädja
till sin o. Å. en lag. Jag å-r mig hans skrift,
hans yttrande i delta ämne. Å. sin
okunnighet. — 2) Hänvisa till. Jag å-r milt sista bref.
— Syn. Se Anföra.
ÅBEROPANDE, n. 4. Handlingen, då man
åberopar något. Under å. af milt sista bref, i
det iag beropar mig på mitt Jcc.
ÅBO, åbö, m. 3. Den, som med nyttjande
rätt innehafver annans hemman, hemmansdel eller
lägenhet å landet. Brukas äfven stundom, efiuru
IL
mindre räjt, för: sjelfägande bonde. Å-erne i
byn. — Åbo- och besittningsrätt, rätt att
såsom åbo innehafva och besitta hemman.*
ÅBRINGA, v. a. 2. (böjes som Bringa) Ådraga,
vålla, tillskynda. Den kostnad, förlust, han
åbragl mig.
ÅBRODD, a brå’dd, m. sing. En allmänt
bekant, välluktande apoteksväxt. Artemisia
Abro-tanum.
ÅBRYN, å’bry’n. n. S. eller
ÅBRÅDD, å’brä’dd, m. 2. Brädden, kanten af
en å.
ÅBYGGNAD, m. 3. Samteliga hus och
byggnader på en landtegendom eller elt hemman.
Hemman med å. i godt stånd.
ÅBÅKA SIG, se Obäka sig.
ÅBÅKE. se Obäke.
ÅBÖRDA. se Påbörda.
ÅD A, f. 4. Se Ejdergås.
ÅDAGALÄGGA, v. a. 2. (böjes som lägga)
4) Lägga i dagcn.n visa. bete, uppenbara. A.
mycken mandom. Å. prof af en ovanlig lärdom.
Å. ell hedrande uppförande. — 2) Bevisa, visa,
öfvertyga om. Han å-lade grundlöshelen af
denna beskyllning. Han å-lade med de
ovedersägligaste skäl, all förelaget var
overksläll-bart.
ÅDER. å’d’r, f. pl. ådror. 4) Rör l en
men-nisko- eller djurkropp, hvarigenom vätskor löpa,
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
