Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åkföre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
724 ÄKF ÅLÄ
Thor, åskans gud (Jupiler tonans), den fÖr-Odinska
religionens öfvergud.
ÅKFÖRE, n. 4. Se Slädföre.
ÅKLAGA, v. a. i. Se Åtala.
ÅKLAGAN, f. sing. indef. Se Alal. — Syn.
Se Anklagelse.
ÅKLAGARE, m. 5. — ARINNA, f. 4. Den
som åklagar något. — Syn. Se Anklagare.
ÅKNING, f. 2. 4) Farande på vagn, släde,
o. s. v. — 2) Skridande, glidande, halkning.
ÅKOMMA, å kå nima. f. 4. Lindrigare
kroppsligt ondt, lindrigare kroppsskada.
ÅKOMMA, v. n. 5. Se Påkomma.
ÅKÅRA, v. a. 4. (i räliegångsstil) Se Åtala.
ÅKÄRAN, f. sing. indef. (i rättegångsslil) Se
Ålal.
ÅL, m. 2. L (t. Aal) 4) Ett fiskslägie af de
Fenlösa, med valsformig. ormlik kropp. Muræna.
Vanlig å., allmän i Europa, stundom 6 fot lång
och 4 tum tjock. M. anguilla. Se f. ö. Hafsål.
Elektrisk ål ell. Darrål. Medelhafsål ell.
Murena. (Fig.) Hal som en å. myckel falsk. —
2) Rand utefter ryggen på hundar, hästar, m. fl.
— 3) Valkrynka på kläde. — Sä. Åldam, -fell.
-fiske, -formig, -fångst, -fänge, -lik,
-skinn, -sump.
ÅL, m. 2. IL (t. Ahle) Syl, hvarmed på
boktryckeri sättare vid korrigering upplaga stilar.
ÅL, m. 2. III. Första insats i vissa kortspel,
t. ex. 1’hombre, boslon, vira.
ÅLANDSROT, f. 3. pl. — rötter.
Apoteksväxten Inula Helenium, med stora gula blommor.
Anm. Ordet härleder sig ej ifrån Åland, utan
ifrån del latinska artnamnet Helenium. Heter
på tyska och danska Alant.
ÅLDER, å’lld’r, m. 2. pl. åldrar, (af gamla
verbet Ala, nära, föda) 4) (utan plur.) Det
vanliga tidsmåttet af ett lifs tillvaro i tiden.
Lef-nadsålder. Menniskans d. går sällan öfver 80
år. Lejonets, hästens, ekens å. — 2) (utan plur.)
Den lid, en lefvande varelse lefvat eller elt
materiell ting varit till; äfv. någon viss del af denna
lid. Se hästens å. af länderna. Hög å. Ringa
å. Vid mogen ell. stadgad å. De äro af lika å.
Han är vid min å., ungefär lika gammal som
jag. Vara i sin bästa å., i den ålder, då man
har bäsla krafterna. Å. i tjenslen, den tid någon
varit i tjenst, t. ex.: Befordras efler å. i
tjen-sten. — Har plural i vissa uttryck och lalesäll,
t. ex.: Folk af alla åldrar. — 3) (utan plur.)
Hög ålder, ålderdom. Staden är berömd för
sin å. Dö af å. Byggnaden faller af å. Af
å., från forntiden, från äldre lid, l. ex.: Såsom
del af å. varit. — 4) (med plur.) En viss rymd
af tiden i allmänhet, tidsrymd. I vår å., i
verldens försia å. Se Världsålder, Guld-.
Silfver-, Koppar-, Jernålder. Gyllene å., sc
Guldålder.
ÅLDERBRUTEN, å lld’rbrül’n, a. 2. neulr.
— et. Skröplig af ålder.
ÅLDERDOM, m. sing. Den sista af lifvets
åldrar, då lifskrafterna aftaga och vanligen
krämpor och sjukdomar inställa sig. Hög d. På sin
å. blef han blind. Dö af å. Han fick behålla
sitt minne inlill senaste å-en. — Ss.
Å-s-bräcklighet, -ssvaghet.
ÅLDERDOMSFORSKARE, m. 5. Se
Forn-forskare.
ÅLDERDOMSKRÄMPOR, f. 4. pl. Sådana
slags krämpor, som vanligen inställa sig på
ålderdomen.
ÅLDERDOMSLEMNING, f. 2. eller
ÅLDERDOMS-MINNESMÄRKE.n.4.
StForn-lemning.
ÅLDERDOMSSKABB, m. sing. Skabb af
ålderdom. på hundar.
ÅLDERDOMSSTAF, m. 2. pl. - stofvar.
(fig.) eller
ÅLDERDOMSSTÖD, n. B. (fig.) Person, som
slöder och hjelper någon på dess gamla dagar.
ÅLDERMAN, m. B. pl. — män. Vald
ordförande i elt embetsgille.
ÅLDERSMAN, m. 5. pl. — män. Åldrig man.
ÅLDERSTIGEN, a. 2. neulr. — el. Af hög
ålder, åldrig.
ÅLDERSÅR, å’lld’rs-å’r, n. sing. Lefnadsar.
1 sitt femtionde å.
ÅLDRAS, v. d. 4. Blifva gammal, åldrig. Han
har myckel å-ls på en tid. Jag finner honom
myckel åldrad.
ÅLDRIG, a. 2. Kommen lill hög ålder, till
åren, gammal. En å. borgersman. En d. ek.
ÅLDRIG HET, f. 3. Hög ålder, ålderdom.
ÅLDTFAR, å lllfår, m. sing. (fam.) En man
af hög ålder.
ÅLDTFRU, å’lllfrü, f. 2. Fruntimmer, som
har vård och tillsyn på ell kungligt lustslott.
ÅLDTGESÄLL, å llljesäll, m. 3. Den i ell
handtverksgille äldste gesällen.
ÅLFÖTTER, 3. pl. (fam. skämtvis) Stekta d.,
snack, prat, historier.
ÅLGRÄS, a Igrä s, n. B. Se Nale.
ÅLGÅNG, m 2. (i kortspel) Den del af elt
spelparti, då man spelar om en omgång af ålar.
Jfr. Ål. HL
ÅLHUS. n. B. Se Ålkista.
ÅLIGGA, v. a. o. impers. 4. (böjes som Ligga)
Tillhöra någon såsorn skyldighet, vara ens sky
ldighet. De pligler, som å. oss. Jag gjorde, hvad mig
ålåg. Del å-ger honom all... Mig d-ger del
ej all sörja derför. — Å-nde, part. akt. Alla
mig d. skyldigheter.
ÅLIGGANDE, n. 4. Hvad som åligger en;
göromål. hvartill man är förpligtad. I alll mitl
å. Väl sköta sina d-en. — Syn. Se Pligl,
Skyldighet.
ÅLIT. å’li’t, m. sing. Se Tillit.
ÅL1TA, v. a. 4. Se Tillita, Anlita.
ÅLITAN, f. sing. indef. Se Tillit.
ÅLKAR, ålkår, n. 5. eller.
ÅLKISTA, f. 4. Liten byggnad i slrömmar
och vid sjöars utfall, hvari vissa tider om året
fångas ål; timrad till två alnars höjd, med fyra
knutar samt längd och bredd efter behag, men
stockarne ej fästade lätt tillhopa, så all vattnet
får frill spelrum mellan dem.
ÅLKUPA, f. 4. Eli slags mjärde, som
begagnas till ålfiske.
ÅLKUSSA, f. 4. Fiskslagel Blennius raninus.
ÅLLON, m. fl., se Ollon, &c.
ÅLLÅDA, f. 4. Ell slags låda, som brukas
lill ålfångst.
ÅLNATE. m. sing. Se Ålgräs.
ÅLRYSSJA, f. 4. Ryssja lill ålfångst.
ÅLSUMP, m. 2. Fisksump för ål.
ÅLTFRU, m. fl., se Old(fru.o &c.
ÅLTUR, å’ltür, m. 3. Se Ålgång.
ÅLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 4) I
kraft af laga myndighet anbefalla. Man ålade
honom atl ersätta skadan. Å. edgång. — 2)
(i allm.) Anbefalla, uppdraga, föreskrifva. Det är
mig ålagdl all tolka saknaden. Å. tystnad.
ÅLÄGGANDE, n. 4. Dom, utslag, förklaring,
utlåtande, tillsägelse, hvarigenom man ålägger en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
