Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Äggbubbert ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄGG
ÄKT
755
ÄGGBUBBERT, ä’ggbübb’rt, m. 2. Ett slags
maträtt, tillagad af ägg.
ÄGGEGULA, f. 1. Den gula vätska, som fyller
det inre af elt äcg. — Kallas äfven Äggblomma.
— Skrifves äfv. Ägg-gula.
ÄGGFORMIG, a. 2. Som har formen af ett
ägg. — Syn. Oval.
ÄGG-GULA, se Äggegula.
ÄGGHINNA, f. 1. Så kallas den hinna, som
närmast under skalet omsluter vätskorna i elt ägg.
ÄGGHV1TA, f. 1. Den hvita vätska i ett ägg.
som befinnes näst under ägghinnan och omsluter
gulan.
ÄGGHVITSUBSTANS,––––––subbstanns, m. 3.
(kem.) Ett eget ämne i ägghvila, äfven kalladt
Albumin.
ÄGGHVITSMJÖLK, f. sing. Maträtt, tillagad
af söt oskummad mjölk med ägghvilor, mandel,
socker, cilronskal och kanel.
ÄGG KAKA, f. 4. Kaka, tillagad med ägg.
ÄGG KOPP, m. 2. Liten enkom gjord kopp,
som för beqvämligbct begagnas, då man äter
kokta ägg.
ÄGGKRÄM, m. o. n. 8. Kräm, lillredt af ägg.
ÄGGLING. m. 2. örlslägtct Cucubalus.
ÄGGLÄGGANDE, a. 4. Som lägger ägg. Ä.
djur.
ÄGGLÄGGNING, f. 2. Den lifsförrällning bos
fåglar och andra djur, då de lägga ägg.
ÄGGMJÖLK, f. sing. Mjölk, kokad
tillsammans med vispade äggegulor.
ÄGGMOS. n. 3. En maträtt, tillagad af mjölk,
mandel, citron, grädde och ägg.
ÄGGNING, f. 2. Borliagning efterhand af
sjöfåglars värpta ägg.
ÄGGOLJA. f. 4. En brandgul, tjockflytande
olja, som bercdes af ägg och användes på apotek.
ÄGGOST, m. sing. En maträtt, tillagad af
ägg, oskummad mjölk, mandel, socker, rifvet
citronskal och grädde.
ÄGGPANNA, f. 4. Panna, hvari ägg kokas.
ÄGGPANNKAKA, f. i. Se Äggkaka.
ÄGGPLANTA, f. 4. örten Solanum
Melon-gena, med dels röda bär, dels hvila. snarlika
dufägg.
ÄGG PLOMMON, n. 5. Benämning på vissa
äggrunda plommonsorler af olika färg. Blåa,
gula, gröna, röda ä.
ÄGGPUNSCH, m. 3. En sort punsch af ägg,
vallen, vin. socker och rifvet cilronskal.
ÄGGRUND, a. 2. Se Äggformig.
ÄGGRÄTT, m. 3. Maträtt, tillagad
hufvud-sakligen af ägg.
ÄGGRÖRA, f. sing. Maträtt, tillagad af ägg,
blandade med mjölk, som under kokning rörcs
omkring i cn panna. \
ÄGGSJUK, a. 2. (fam.) Ä- höna, som vill
lägga ägg. Gå som en ä. hona, visa synbara
tecken till oro, af villrådighet, huru man skall
komma fram med någol, som man vill yttra, eller
få någon sin önskan uppfylld.
ÄGGSKAL, n. B. Skalet eller betäckningen,
som omsluter ett ägg.
ÄGGSTEN, m. 2. Ett slags äggformig slen.
Kallas eljest Oolit.
ÄGGSTOCK, m. 2. (anal.) En af qvinnans
födslodelar, bestående i en aflång, platt, körtellik
kropp, i hvars yta ligga ett slags små grynformiga
blåsor, som innehålla de egentliga äggen, i hvilka
fostren utbildas.
ÄGGTODDY, ä’ggtFddi, m. 2. Toddy.
till-lagad af punschsirap, blandad med en äggcgula.
ÄGGÖL, n. B. Maträtt, tillagad af dricka och
vispade äggegulor, kokade tillsammans.
ÄGIR ell. ÄGER, nom. prop. m. Vattnets gud,
enligt Asalüran.
ÄGO. se Äga, IL
ÄGODELAR, m. 2. pl. En persons egendom,
förmögenhet, isynnerhet när den är af någon
betydenhet.
ÄGODELNING, f. 2. Delning af ägor.
ÄGOMÄTNING, f. 2. Ägors uppmätning.
ÄGOR, se Äga.
ÄGOSKILNÄD, m. 3. Gränsskilnad emellan
ägor.
ÄGOTVIST, f. 3. Rältegångstvist angående
ägoskilnnd.
ÄGRETT, ägrä’tt, m. 3. (fr. Aigretle) 4)
Hägertofs, buske af hagcrfjädrar. — 2) Juvelsmycke i
form af en hägertofs. — 3) Fyrverkspjcs, hvars
eld iiknar cn hägertofs.
ÄGTA, m. fl., se Äkla, &c.
ÄKTA, ä’ckta, a. oböjl. 4) Som har alla
erforderliga egenskaper, för att fullkomligt
motsvara sill begrepp cller ändamål, vara i silt slag
fullkomlig. Ej falsk, ej eftergjord, cj förfalskad.
Ä. guld. Ä. rhenskt vin. Ä. perlor. Ä.
stenar, diamanter. Ä. guldgaloner, förfärdigade
af med guldlan öfverspunnet. vanligen gult, silke.
Ä. silfvergaloner, hvarlill silfverlan användt». Ä.
silfverpapper, på ena sidan med äkta bladsilfver
belagdt. Ä. färg, som sitter i. varaktig. I samma
mening säges äfven: Äkta rödl, blått garn.o.s.v.
Ä. träd, genom okulering eller ympning förädladt.
En ä. vän, ä. vänskap, sann, verklig. Ä
dokument, ä. skrift, handling, ej förfalskad, ej
undersluckcn. Ä. ciceronianisk latin, liknande
den latin. Cicero fikref. — Motsatser: Falsk.
Förfalskad, Eftergjord. Underslucken. — Syn. Sann,
Verklig. — 2) a) Genom giftermål förenad; soni
lefver i äktenskap, gift. Ä. make, maka. Ä.
makar. Ä. man, hustru. Ä. folk, ä. par, man
och hustru. Ä. hälft, se Hälft. Lefva som ä.
folk. — Brukas elliptiskt, i st. f. äkla maka.uü
följande uttryck: Begära till ä., fria till; gifva
till ä., till hustru; laga till ä., sc Äkta, v. a.
— b) Som tillhör eller har afseende på
äktenskapet; genom äktenskapet helgad; som anslår,
tillkommer gifta. Elt kristeligl ä. förbund. Ä.
förening. Ä. sammanlefnad. Ä. stånd,
tillståndet att vara gift. Ä. samlag. Ä säng. Född
af ä. säng, af Inpligen gifta föräldrar. X
kärlek, pligl. Hålla, bryta ä. tro. Ä. band, se
Åklenskapsband. Ä. börd, af lagligen gifta
föräldrar. — c) Född i äktenskap. Ä- barn. Ä.
son, dotter. — 3) (fam.) Säges om person eller
sak, som är i högsta grad dålig eller förkastlig.
En ä. bof, skurk, lymmel. En ä. pedant. Ett
ä. bofslycke. skälmstycke. Den, det är d., säges
ironiskt, ofta skämtvis, om den eller det, som i
hög grad utmärker sig för något dåligt,
förkastligt. — Syn. Erls-, Erke-. [Ägla.]
ÄKTA. v. a. 4. 1) Gifta sig med. Han ä-de
en rik flicka. Ä. hvarandra. — 2) (trädg.)
Genom okulering cller ympning förädla unga
fruktträd. — Äktande, n. 4. [Ägla.]
ÄKTENSKAP. ä’ckt’nskåp, n. 3. o. B. Laglig
förbindelse på lifstid emellan tvenne personer af
olika kön, med berättigande till köttsligt umgänge.
Träda i ä., se Gifta sig. Bryta ä-el, sina
äk-tenskapspliglcr. Lefva tillsammans utom ä-ct,
såsom gifta. — Syn. Vif, Mannavif,
Äktenskapsförbindelse, — förbund, — band. — Ss.
Ä-sfi-cnde, -shalare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
