Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Äfvenledes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754 ÄFV
Ä- då man tror del. Ä. om, om än, om ock.
— Syn. Också, Jcmväl, Äfvenväl. — 4) Lika.
Hon är ä. så god som vacker. Ä. så väl
som.
ÄFVENLEDES, äVn-lédäss, konj. Se Äfven,
bem. 4 o. 2.
ÄFVENSOM, a v’nsåmm, konj. Likasom, på
samma sått som.
ÄFVENSÅ, äVnså ell. äVn så’, adv. Likaså,
lika. Del är ä. med mig. Ä. gör jag. Ä.
har del händl mig. Man kan säga ä. om
honom. Ä. myckel, lilel. Ä. slor. Jag har sell
ä. vackra. Ä. anspråkslös som kunnig. Ä.
väl som.
ÄFVENTYR, äVnty’r, n. B. (fr. Avenlure, af
medell. lat. Advenlura) 4) Ovanlig,
utomordentlig händelse, som träffar någon, ofla förenad med
begreppet af fara. Lyckligi, besynnerligi, ljufl,
farligl ä. Löjligt, romanliskl ä. Söka ä.
Råka ul för ä. Förtälja ä. Kasta sig i ä.
Gå ut på ä., gå ut, för att söka äfventyr. —
Bildar sammansättningen Kärleksäfvcntyr. — 2)
(i de fordna riddarromancrna) Vågsaml företag,
som står i samband med något slags förtrollning.
— 3) Fara vid något, som företages på vinst och
förlust. Del må ske på hans ä., om han
underkastar sig följderna och dermed förenad fara.
Jag gör del på mill ä., på milt ansvar:
följderna må drabba mig. Med ä. all, med fara att.
— Till ä-s, se Tilläfvenlyrs. — Ss.
Ä-sälskande.
ÄFVENTYRA, v. a. 4. Sätta i fara, på spel;
utsätta sig för förlust af. Ä. lifvet. Ä. en
drabbning. Han vill ej ä. all blifva ansedd för feg.
— Syn. Se Våga.
ÄFVENTYRARE, m. B. 4) Den som älskar
äfventyr eller äfventyrliga företag, hvaraf någon
vinst är alt förhoppas. — 2) Person utan
bestämdt lefnadsyrke, hvilken lefver af intriger och
bedrägerier.
ÄFVENTYRLIG, a. 2. Som har egenskap af
äfventyr; farlig, vådlig. Eli ä-l förelag.
ÄFVENVÄL, a v’nvä’l, konj. Se Äfven, bem.
4, 2 och 3.
ÄGA, v. a. 2. I. 1 landskapsspråket äfv. Impf.
Alle. (I äldre språket Eigha, Aiga, Ægha;
angl.sax. Agan; moes.göt. Aigan; isl. Eiga.) 1)
Innehafva och besitta med egen räll, såsom egen
tillhörighet. Hvem äger delta hus? Ä. slor
förmögenhet. Förslösa allt hvad man äger och
har. Alll del lilla han äger. — Syn. Råda om,
Bcsilta, Hafva. — 2) (i vidsträckt mening)
Innehafva. åtnjuta, vara i åtnjutande af, besilia. Ä.
en syssla. Å. goda löneinkomster. Ä. goda
egenskaper. Ä. stora dygder, förljenster. Ä.
mycken styrka, vighet, godt förstånd. Ä. snille,
skönhet, talanger. Ä. anseende, makt,
inflytande. Ä. ens vänskap, förtroende. — 3) Ä.
någon, åtnjula dess närvaro, sällskap; äfv. besitta
en persons kärlek. Han ville offra alll, för alt
ä. henne. — 4) Ulbildadt med infinitiv, antingen
med eller utan alt. betyder Äga: a) Hafva
rättighet, vara behörig. Ä. all hålla sig till
köparen. Han äger ej söka det. Han äger
döma derom. Ä. all göra och låla, vara
berättigad att <fcc. Ni äger all döma derom. Ni
äger alt befalla öfver mig, höfligheisutiryck. då
man vill antyda, alt man gerna vill tjena någon.
— b) Vara pligtig, skyldig. I denna bem. numera
föga brukligt. Wurfur nakor man i kronunc
fnænisl fangen, fxi æqcr Konunger han lösæ.
— B) Brukas äfven i några särskilla talesätt, t. ex.:
ÄGG
Ä. rum, inträffa, hända, ske, l. ex.: Om clt
upplopp skulle ä. rum. Del äger sin riktighet,
är sant, verkligt, riktigt. Del äger ingen grund,
är ogrundadt. — Ä-nde, part. akt. Ä. räll, se
Äganderätt.
Anm. Ordel skrifvcs af somliga Ega, i
öfver-ensstämmelse med Egen, Egendom och det isl.
Eiga. För skrifsillel Äga tala deremol elt
länge sladgadl bruk, det allmänt (utom i
huf-vudsiadenj rådande ä-ljudel i ullalcl, äfvensom
att i del gamla svenska språket Aigha, Ægha
och Agha äro vanliga. Sljemhjrlm. Spegel,
Ihre och Wrsle hafva alla Äga; Sahlstedt
deremol Ega.
ÄGA, f. 4. IL Egendom, besittning. Det är
ej mer än cn mans ä., är lagom att ägas af cn
enda, är för litet atl delas. — Brukas i sing.
sällan, utom i vissa talesätt, i hvilka den gamla
böjda kasus Ägo ännu bibehåller sig, l. ex.: Hafva
i sin ägo, innehafva, besitta. Komma, vara i
ens ägo, blifva, vara ens egendom, tillhörighet.
— Ägor, pl. Den mark, som hör under en
slörre eller mindre jordegendom. Den gården
har stora ä. Del ligger på mina ä. Jaga på
andras ä. [Ega.]
ÄGANDE, n. 4. Förhållandet, att man äger
något; besittning, innehafvande. Jfr. Äga.
Hennes ä. var enda föremålet för hans tankar.
[Kg—.]
ÄGANDERÄTT, agannderä tt, m. sing.
Rättigheten att efler godtycke använda ell ting och
ifrån befattning dermed uteslula alla andra. Kallas
äfv. Egendomsrätt. [Eg —.]
ÄGARE, m. B. —RINNA, f. 4. Den, som äger
något. Fara ä. af, lill något. Hvem är d.
lill denna trädgård? Husets ä. Ä. af ett
stort bruk. [Eg —.]
ÄGG, ÄGGA, m. fl., se Egg, Egga, &c.
ÄGG. n. B. 4) Organisk dei, som genom aflelse
framalstras bos honan i flera djurklasser (fåglar,
amübier, fiskar, insekter och maskar), samt af
henne efter viss lid lägges på ett ställe, der
ut-kläckningcn genom tillräcklig värme kan
befordras. inneslutande, under en hård eller mjuk
betäckning (Äggskal), olika vätskor (Hvilan och
Gulan), uli hvilka fröet till ett djur af samma
sing utvecklar sig, hvilket näres och tillväxer, lills
del spränger betäckningen och utkommer i dagen.
Fågelägg, Böns-, Ank-, Gåsägg, Maskägg,
Myr-ägg, rn. fl. Fiskarnes ä. kallas råm. — 2)
Särskilt och i allmänhet menas Ägg af höns, dels
i silt naturliga tillstånd, dels tillredda till mat.
Slorl^ lilel, friskt, skämdl ä. Lägga ä., se
Lägga. Ligga på ä. ell. tigga ut ä., se Ligga.
Koka, äta ä Löskokla, hårdkokta ä.
Förlorade ä., se Förlora, bem. 9. Brynta ä.,
brynta i smör uli munkpanna. Ä. med fläsk,
med spenat. (Ordspr.) Ä-el vill lära hönan
värpa, lärjungen vill vara klokare än mästaren;
den okunnige, oerfarne vill vara klokare än den
kunnige och erfarne. (Talesätt) Ta’ en på ä-el.
på färsk gerning. Det skall bli antingen ä.
eller ungar, saken måste afgöras: det masle en
gång bli slut på det här, utgången må bli hurudan
som helst. Se der ha vi ä-el, der ha vi
upplysning i saken. — 3) Ägg kallas äfven det
genom aflelsen framalslrade fröet hos qvinnan och
honor af däggdjuren, men hvilket vid födelsen
förslöres, och oj utkläckes, såsom förhållandet är
med egentliga Ägg. Jfr. bem. 4. — Ss.
Ä-handel. -handlare.
ÄGGBLOMMA, f. 4. Se Äggegula.
ÄGG BLOMSTER, n. B. Se. Lcjonland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
