Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Älskogsbedrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLS AN 737
Kärlek. — 2) Kärlekshandel. Erfaren i ä. —
3) Könsumgänge. Pläga ä.
ÄLSKOGSBEDRIFT, f. 3. Bedrift i kärleksväg.
ÄLSKOGSSJUK, a. 2. Sjuk af kärlek.
ÄLSKOGSVILLA, f. 4. (bot.) Se Spikklubba.
ÄLSKVÄRD, a. 2. 1) (om person) Som
för-tjenar att älskas; som har många yttre behag i
förening med hjertats godhet. Etl ä-l
fruntimmer. — 2) (om egenskaper) Som förtjenor att
blifva omtyckt; i hög grad behaglig, tilldragande.
Ä-a egenskaper. En ä. blygsamhet. På ell
ä-l säll. — Syn. Älskansvärd, Älsklig. Se f. ö.
Behaglig.
ÄLSKVÄRDHET, f. 3. Egenskapen att vara
älskvärd. — Syn. Älsklighet. Se f. ö. Behag.
ÄLTA, f. 4. I. Ett slags oregelbunden
barn-frossa. Gossen har ä-n.
ÄLTA, v. a. 4. II. (af Afl, kraft, styrka;
ur-sprungl.: Stöta, slå) Omröra (ler, murbruk, gips,
m. m.). Ä. deg, knåda den. — Syn. Bearbeta,
Knåda. — Ä Ilande, n. 4. o. Ål In in g, f. 2.
ÄLTARE. m. 5. En som ältar.
ÄLTGRÄS, n. 5. örten Ranunculus Ficaria
med små gula blommor, hvilken lägges på pulsen
för frossa.
ÄMBAR, ä’mmbarr, n. 5. (lat. Amphora, grek.
Amphoréus) Elt slags mindre laggkärl till
vattenhämtning m. m., vanligen uppvid försedt med
en jernbygel, för att bära det med handen eller
hänga det på kroken af ell ok. — Bildar
sammansättningarna: Brand-, Brunns-, Diskämbar.
[ Embar.]
ÄMBARSEGEL, n. 5. Fyrkantigt segel.
ÄMBETE, m. fl., sc Embcle, öec.
ÄMNA, v. n. 4. (isl. Efna) Hafva för afsigt
att göra något. Jag ä-r resa i morgon. Jag
har aldrig ä-t göra er någol ondt. — Syn.
Ärna, Akta, Hafva för afsigt, Slå, vara i begrepp,
i beråd att. — V. a. 4) (med åt) Hafva för
afsigt att gifva, tilldela, tillfoga en någol. Jag
ä-r del ål honom. Han har ä-l del ål de
falliga. Huggel var ä-dl ål honom. — 2) (med
lill) Bestämma (person eller sak) till något. Han
ä-r sin son lill presl. Blocket är ä-dl lill cn
bildslod. — 3) Tillhugga, lilldana. — Ä. sig,
v. r. 4) Se Ämna, v. n. Jag ä-r mig all resa
borl. — 2) (genom ellips) Hafva för afsigt alt
begifva sig till ell ställe. Hvari ä-r ni er? Jag
ä-r mig lill börsen. Ä. herrarna sig långt?
Ä. sig i n, ut, bort, o. s. v.
ÄMNE, n. 4. (isl. Efni) 4) Det, hvaraf någol
göres, blifver, eller kan göras, blifva. Å-l, hvaraf
något arbelas, tillverkas, förfärdigas, lillredcs,
väfves, stickas, svarfvas, slöjdas, lillhugges,
o. s. v. Ä. lill bröd, se Brödämne; äfv.
bröddeg. Ä. lill frukt. Vi äro alla skapade af
samma ä. Hall af godt ä. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Råämne,
Byggnadsämne, m. fl. — 2) För sig beslående, sjelfsländigt
ting. Enkla, sammansatta ä-n. Fasta, flytande
luftfor miga ä-n. Vattnet beslår af tvenne enkla
ä-n, väte och syre. Del Iräakliga ä-l i en
kropp. — 3) Något, som blott är tillämnadt eller
endast groft arbeladt. Ä. lill en plog. Del är
ännu bloll i ä., arbetet derpå är endast börjadt,
groft lillformadt. — 4) Det, hvaröfver skrifves,
(alas, rådslås, öfverlägges; föremål för skrift, tal,
öfverläggning, o. s. v. Å-l för en afhandling,
ell tal, en lealerpjes, en predikan, en
afhandling, en kritik, ell samtal. Han har skrifvil
öfver delta ä. Tala i ell ä. Afhandla ell ä.
Del felas ä. lill samlalels fortsättande. Hålla
sig vid ä-l. Gifva ä. lill kritik, skralt. I
ä-n, som röra religionen. Komma till ä-l.
Återvända lill sill ä. 1 del ä-t är han väl
hemmastadd. Del är ej hans ä., det hör ej
till hans yrke eller arten af hans kunskaper. —
Ingår i flera sammansättningar, såsom: Talämne,
Afhandlings-, öfverläggnings-, Samtalsämne, m. fl.
— 5) Person, som lofvar alt blifva tjenlig lill
något visst yrke, någon viss tjenst, befallning.
Han är ell godt ä., cll ä. lill någol stort.
Godt ä. till presl. Man säger äfven: Del fins
hos honom ä. lill någonting stort. — Har flera
sammansättningar, såsom: Generals-, Prest-,
Biskops-, Köpmans-, Doktorsämne, m. fl. — 6)
Förmåga till penningbidrag. Gifva efler råd
och ä. — 7) (gam. kamerallerm) De i häfd
varande odalägornas, isynnerhet åkerns vidd och
bördighet.
ÄMNESHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Vanlig stångjernshammare, der smidesämnen af
tackjern beredas.
ÄMNESJERN, n. sing. Groft utsmidl jern,
hvilket vidare smidcs till hvarjehanda jernarbelen.
Å. till bös spipor.
ÄMNESSMED, m. 3. Smed, som arbetar vid
en ämneshammare.
ÄMNESVEN, ä‘mmnesvä’nn, m. 3. pl. —
sven-ner. Lärjunge i konst eller yrke, ämnad lill dess
utöfning; (vid embelsverk) extraordinarie,
auskul-tanl; (i handlverk) gesäll. Ä. lill presl, lill
köpman.
ÄMNETRÄ, n. 4. Groft tillhugget trä, ämnadt
till något arbete.
ÄN, ä’nn, konj. I. 4) Nyttjas som
jcmförelse-ord. Slörre ä. jag. Mer, mindre ä. Jag vill
hellre, all han lcfver, än alt han blir död.
Jag önskar ingenting högre, ä. all sc er
lycklig. — 2) I negativa satser, efter annan, annal,
andra, annorlunda, har än en uteslutande,
upp-häfvande betydelse. Jag har ingen annan vän
ä. er. Genom cn annan ulväg än den jag
nyttjat. Jag fruktar inlel annat än all...,
endast att... Del belyder inlel annal än att...
Icke annorlunda ä. om fienden vore här,
liksom fienden &c.
ÄN, ä’nn, adv. II. Betecknar: 4) Fortfarande
af en handling eller etl tillstånd intill en viss
tidpunkt eller lill närvarande tid. Han var uppe
ä-, då jag kom. Han lefvcr ä. Han kommer
icke ä. på länge, År hon kommen ä.? — Syn.
Ännu. — 2) Förhöjning, ökning, upprepande; äfv.
förutsättning, medgifvande. Han är ä. slörre.
Jag fick ä. tre äplen, ytterligare tre Ä. Lålom
oss d. göra etl försök.* Om han vore d. så
rik ell. vore han d. aldrig så rik. om han ock
vore <Scc. Hvem han ä. vara må, han må vara
hvilken som helst. Eho del ä. vara må, det
måtte vara hvem som helst. Om jag ä. ville
aldrig så gerna. Hvad ä. mer är ell. ä. mer,
ännu mer. Ä. ell ord, etl ord lill. Ä. en gång,
en gång lill. — Syn. Ännu, Ändå, Ock, Också,
Till och med. — 3) Motsats, omvexling. Ä. bad,
ä. hotade han. Å för myckel, ä. för litet.
Å. del ena, ä. del andra. Han är ä. här, ä.
der. Ä. en, ä. en annan. Å. så, ä. så, olika,
ombylligt. — 4) Fråga, antydande en fortsättning,
stundom äfven uttryckande en viss känsla af trots,
harm, förtrytelse, bekymmerlöshel o. s. v., eller
en erinran, invändning, anmärkning, o. s. v.
Början af historien är god: ä. sedan? Du tror,
all han skall bli ond på mig: ä. se’n då?
Kroppens helsa bör vårdas: ä. själens då?
03
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
