Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Ända ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738 ÄND
Ä. om så vore? Än om han går och gifter
sig? men hvad skall hända, om han &c.?
ÄNDA, ännda, f. 4. sing. I. ÄNDE, m. 2. pl.
ändar, (isl. Endi) 1 allmänhet: Det yttersta af
rum, antal, tid eller fortvarande. 4) I fråga om
rum: a) Det yttersta af längd. Ä-n af ell snöre.
Vi gingo lill än af gången, af trädgården, af
staden, l begge ä-r af bandet, stången,
bjel-ken. Från ena ä-n lill den andra. — b) Det
yttersta i utsträckning: Kant, sida, gräns. Vid
skogens ä. Ä-n af ell bord, af en åker. Från
alla verldens ändar. Till verldens ä. Resa,
sälla på ä., ställa upprätt, t. ex.: Resa en tunna
på ä. Slå på ä., stå upprätt. Öfver ä-a,
omkull, l. ex.: Falla öfver ä-a. Kasta öfver ä.,
sc Öfverändakasla. (Fig. fam.) Börja i galen
ä., oklokt. — c) (fig. i lägre språket) Bakdel på
en menniska. Sitta på ä-an, på bara ä-an.
Gifva någon en fot i ä-an, se Fot. — Syn.
Stjert, Sluss. — d) (utan plur.) Slut, utgång.
Boken, berättelsen har ingen ä., är ulan ä.
(Teol.) Verldens ä., denna verldens förstöring. —
e) Litet stycke af något långt och mycket smalt
(t. ex. af låg, tråd). Bildar sammansättningarna
Tåg-, Tråd-, Silkes-, Ullgarnsända. — f) (skepp.)
Hvarje låg som hör till löpande godset. — 2)
(utan plur.) Det yttersta, sista i afseende på
antal, mängd, myckenhet, mått, mål. o. s. v. Det
var ingen ä. på menniskor, som strömmade
lill, en otalig mängd af menniskor tillströmmade.
Han fick snart ä. på sina penningar, dc logo
snart slut. Göra ä. på, göra slut på. förstöra,
t. ex.: Göra ä. på sin egendom. — Syn. Slut.
— 3) (utan plur.) Del sista eller yltersla i
afseende på tid, fortvarande. Årets, månadens ä.
Intill lifvels ä. Året, dagen i ä., hela året,
dagen igenom. Del är ingen ä. på hans
klagovisor, han klagar beständigt. Få, laga ä., sluta,
t. ex.: Saken fick en snöplig ä. Del log en ä.
med förskräckelse. Gå lill ä., slutas, t. ex.:
Anslåndsliden går om thorsdag lill ä. Till
ä-a löpa, se Tilländalöpa. Vara lill ä-a, vara
slutad, t. ex.: När spektaklet var till ä-a. Göra
d. på något, bringa att upphöra, göra slut på,
l. ex.: Han gjorde snart ä. på oroligheterna.
Göra ä. på (med) en, laga lifvct af en; äfv. kufva,
öfvervinna, tukta, förstöra, ruinera en. Göra ä.
på lifvel, göra ä. med sig, taga lifvet af sig.
Göra ä. med sig betyder äfven: förstöra sig,
ruinera sig. Ulan ä., utan slut, ändlös. (Ordspr.)
Allting har en d., det ges slut på allt. När
ä-n är god, är allting godt ell. än kröner
verket, se Kröna. — Syn. Slut, Utgång,
Ändalykt. — 4) (fig. i sing., med prep. lill)
Ändamål, syfie. Man visste ej, lill hvad ä. del skedde.
Han läl lill den ä-n besälla kullen.
Anm. Ände är den ursprungliga formen, men
Ända brukas uu allmännare i skriftspråket,
hvaremol Ände bibehåller sig mera i
talspråket. i bestämd form vanligen sammandraget lill
Å’cnn ell. Å’nn (t. ex.: Ge en fol i änden).
ÄNDA, ä’nnda, v. a. 4. II. Bringa lill slut,
sluta, göra ände på. Ä. sill lif, sina dagar.
Han ä-dc sin regering med en berömvärd
handling. — Syn. Sc Sluta. — V. n. Taga
slut, sluta. Han har ä-l på ctl ärofullt sätt.
— Ä-s, v. d. ell. Ä. sig, v. r. 4) Slutas. Här
ä-s berättelsen. Hur skall del ä-s? Det ä-r
sig illa. — 2) (gam.) Hafva en viss slutform
(ändelse). Ord, som ä-s på en vokal. — Syn. Se
Slutas.
ÄNDA, ä nnda, adv, IIL Utmärker cn viss,
ÄND
noga bestämd gräns, vare sig i rum, tid eller
förhållande. 4) I fråga om rum. Betecknar rörelse,
läge eller utsträckning. Jag for härifrån ä. lill
Upsala, ulan all smaka elt Guds lån. Han
har kommit ä. från Paris. Å. från Ystad till
Torneå. Han slod ä. bakom. Vattnet nådde
honom ä. lill knä. Gå ä. dil, hit, ä. fram, ä.
in. Skottet gick ä. igenom, helt och hållet
igenom. Ä. ned i afgrunden. Å. upp på berget.
Ä. öfver Alperna. Ä. omkring, rundt omkring.
— 2) I fråga om tid. Utmärker fortfarande från
eller till en viss bestämd tidsgräns. Ä. från sin
ungdom, barndom. Ä. från Abrahams lid.
Sofva ä. lill ljusan dag. Ä. lill lifvels slut.
Ä. lill i dag. Ä.. hitintills. Ä. in på vintern.
Ä. inemot jul. Ä. till dess ell. ä. tills. Ä.
igenom, beständigt. — 3) Betecknar en öfverdrift.
vare sig i godt eller ondt. Han beundrar ä.
lill hennes fel. — 4) Nyttjas för alt utmärka en
viss krets af ting eller begrepp i hela dess vidd,
då alltid föregånget af prep. från. Från minsta
fågel ä. lill örnen. — 5) Ä. fram, rent ut, t. ex.:
Säga sin mening ä. fram. Han är ä. fram,
rätt fram.
ÄNDALYKT, m. 3. (af Anda och Lykta) Slut,
utgång (cgentl. på lifvel). Få en bedröflig ä.
På ä-en ell. (gam.) på å-one, vid lifvels ända,
till sistone.
ÄNDAMÅL. 8’nndamal, n. 5. Målet för en
handling. Föresätta sig ell ä. Vinna, ernå,
uppnå sill ä. Hafva någol lill ä., hafva för
ä. all... Milt ä. är all. .. Del är utan ä.,
tjenar till ingenting. / ä. all..i afsigt att. —
Syn. Se Afsigt.
ÄNDAMÅLSENLIG, a. 2. Tjenlig för
ändamålet. — Ändamålsenlighel, f. 3.
ÄNDBÄNDSEL. m. 2. pl. — bändslar. (skepp.)
Yttersta bändsel på ell vant.
ÄNDE, sc Ända.
ÄNDEL1G, se Ändlig.
ÄNDELSE, f. 3. (gram.) Den eller de
bokstäf-ver, som ända ett ord. Ä. på e, på ig.
ÄNDELSEBOKSTAF. m. 3. pl. — boksläfver.
(gram.) Bokstaf, som ändar ell ord.
ÄNDE LÖS, se Ändlös.
ÄNDLIG, a. 2. Som har ände. Säges med
afseende på tid eller storhet. Ä-a väsenden. Ä.
tillvarelse. En ä. storhet (i matematiken). —
Motsatser: Oändlig; (i filosofien) evig.
ÄNDLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara ändlig.
ÄNDLÖS, a. 2. Utan ände, ulan slut. —Syn.
Gränslös, Evig. — Ändlöshet, f. 3.
ÄNDOCK, änndåck ell. änndåck, konj. 4) Se
Ehuru. Ä. han var i Guds skepelsc. — 2) Se
Ändå.
ÄNDRA, v. a. 4. (af Annan) Göra om något,
så alt del får annan form, beskaffenhet; göra, all
något blir olika mot hvad del förut var; gifva
annat skick, tillstånd, förhållande, innehåll, o. s. v.
Å. en klädning, en rock. Ä. ell ord, en
mening i skrift. Ä-, sill ullålande. Ä.
uppförande, (änkesäll. Å. sill lefnadssätl. Ä. lanka.
mening. Ä. uppsåt, föresals, beslut. Hvad
som en gång skett, står ej alt ä. Jag kan
icke ä. del. Del kan ej ä-s, ell. del låter ej
ä. sig. — Syn. Förändra, Förandra, Ymsa.
Ombyta. Omändra. — Ä. sig, v. r. 4) (om sak)
Förändras, blifva annorlunda. Vädret har ä-t
sig. Hans utseende har ä-t sig. Del ä-r sig
väl med liden. — Syn. Ändras. Förändras,
Förändra sig, Ombytas, Byla om, Skifta, Vexla,
Om-vexla, Variera, Förbyla sig, Förvandla sig. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
