Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Ödmjuka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODM
skrift ådagalägger elt sådant tänkesätt. Ö. lill
sinnes. (Substantiv!) De ö-a gifver Gud nåd.
Visa sig ö. emol någon. Ö. Ijenare, brukas
som höflighelsuttryck, dels vid helsning, dels
vid underskriften i bref. t. ex,: Ö-a Ijenare, min
herre! Jag förblifver med all aktning en ö.
ijenare (Ijenarinna), er ö-asle ijenare. Ö-a
ijenare! säges äfv. skämtvis, spefullt eller
försmädligt, då man vägrar, afslår något. — 2) Som
uttrycker, röjer, tillkännagifver ödmjukhet. Ö-l
tal, skick, uppförande. Ö-l bref. Ö-a böner.
ÖDMJUKA, ö’dmjüka. v. a. 4. Se Förödmjuka.
ÖDMJUKELIG. se ödmjuklig.
ÖDMJUKELIGEN, ödmjukeligänn, adv. Se
Ödmjukl.
ÖDMJUKHET, ö’dmjukhét, f. 3. Ödmjukt
sinne, väsende, skick, uppförande. Jag beder i
all ö., all...
ÖDMJUKLIG, Ödmjükligg, a. 2. Se Ödmjuk.
ÖDMJUKLIGEN, adv. eller
ÖDMJUKT, ö’dmjükt, adv. På elt ödmjukt
sätt, med ödmjukhet. Svara ö. Jag ber ö. om
min helsning. Brukas ofta i superlaliv: Ö-ast,
Allraödmjukasl. Jag lackar ö-kasl. Jag ber
allraödmjukasl om ursäkt. — Under bref,
isynnerhet biljetter, skrifves ofta, såsom
höflighets-ultryck: Ödmjukligen.
ÖDSAM, a. 2. Som öder mycket, allt för
myckel.
ÖDSAMHET, f. 3. Egenskapen all vara ödsam.
ÖDSLA, ö ddsla. f. i. Se öda. II.
ÖDSLIG, ö ddsligg. a. 2. (af öde) Mycket
enslig, öfvcrgifven, obesökl. Ö-l ställe. Ö. trakl.
Ö. belägenhet. Del är så ö-l der.
ÖDSLIGHET, ö’ddsligghét, f. 3. i) Ödslig
beskaffenhet. Ställets Ö. — 2) Stor enslighet,
ödsligt tillstånd, läge. Jag slår ej ul längre i
denna ö.
ÖDSLIGT. ö’ddsliggt, adv. På en Ödslig ort;
med ödslig belägenhet. Det slollel ligger så ö.
ÖFLIG, a. 2. (af Öfva) Som vanligen öfvas,
bruklig. Efler ö. sed. — Öf lig het, f. 3.
ÖFNING, f. 2. 1) Verksamhet, hvarigenom
man öfvar sig sjelf eller någon annan. Ö. i
va-penyrkel. Ö. i all skrifva latin. Del
glömmes af brist på ö. Göra någol för ö. skull,
lill ö. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Vapen-, Läse-, Simöfning, Kroppsöfning,
m. fl. — 2) Sålunda vunnen färdighet. Hafva
mycken ö. i atl fäkla. Hålla någon i Ö. —
3) Ö-ar kallas äfven: Läsestycken ellcr
musiknoter, ämnade till öfning i läsning eller musik.
— 4) Handlingen att öfva, ulöfning. Ö. af
mildhet» — Har sammansättningarna Gudaktighels-,
Andaklsöfning, m. fl. — Ss. Ö-slid, -slimme.
ÖFNINGSHUS, n. S. Hus för vapen- eller
kroppsöfningar.
ÖFNINGSSTYCKE, n. 4. Läse- eller
musikstycke för Öfning.
ÖFRE, a. kompar. af Öfver, (lill begreppet
positiv) i) Som till läget är uppöfver någol
annat. Öfra delen, sidan. Öfra våningen. Den
ö. qvarnslenen, läppen. Öfra Sverige, llalien,
norra S., I. Öfra Tyskland, det södra T. — 2)
Högre (i afseende på företräde). Ö. cirkeln.
ÖFRIG, a. 2. (af Öfver) Som är qvar, Öfver;
återstående. Hans Ö-a lifstid. Vara, blifva ö.
Alla penningar, som äro ö-a. Allt, hvad han
har ö-l af sin egendom. Intel hopp är ö-t.
Han är ensam ö. Lemna intet ö-l, medtaga
allt. — Brukas ofta både i sing. och plur.
sub-ftantivt, t. ex.: Allt det ö-a. De ö-e. l allt
II.
OFV 745
ö-l, i allt annat. — För Ö fr ig t cll. I öfrigl,
adverbialt uttryck, som betyder: Beträffande det
öfriga: dessutom, i alla fall.
ÖFVA, v. a. 4. Genom lätt upprepade
handlingar (undervisning o. s. v.) söka att gifva större
färdighet, vana. ö. soldater i handgreppen. Ö.
skolgossar i temaskrifning. Ö. någon i
tålamod, i måttlighet. Har äfven sak till objekt,
t. ex.: Ö. förståndet, minnet. Ö. ens tålamod,
sälta ens tålamod på prof. Ö. in, lill, se
In-öfva. Ö. upp, se Uppöfva. — Syn. Inöfva,
Upp-öfva, Afrälta, Dressera. — 2) Ulöfva, idka; bruka,
göra bruk af. Ö. en konst, etl handiver k. Ö.
sjöröfveri. Ö. knep, list, våld. Ö. sin penna
på ett ämne. Han har der ell godt tillfälle
all ö. sin vältalighet. Ö. rättvisa, mildhet,
gästfrihet. Ö. stränghet. — Ö. sig, v. r.
Genom idkeliga försök och bemödanden söka alt
förvärfva ökad färdighet, vana i något. Ö. sig i
fäkla, rida. Ö. sig i simning. Ö. sig all tala
engelska. Ö. upp sig, se Uppöfva sig. —
Öf-vad, part. pass. o. adj. Ö. i fäklkonslen, i all
fäkla. Ö. spelare, ryttare.
ÖFVANDE, n. 4. Se Öfning, bcm. 4.
ÖFVER, öVr. prep. I. (isl. Yfer; moes.göt.
Ufar) Betecknar: 4) Läge uppom. Ö. bordel
hängde en tg/la. Säng med himmel ö. Skylien
ö. porten. Ö. jord, ofvan j. — Syn. Uppöfver.
— 2) Rörelse från den ena sidan lill den andra
uppom elt föremål, antingen omedelbart på det
samma ellcr på längre eller kortare afstånd
dcr-ifrån. Gå Ö. en bro. En fågel flög ö. takel.
Sljernorna, som rulla ö. våra hufvuden. En
resa ö. bergen. (Fam.) Hals ö. hufvud,
bråd-störtadt. — Syn. Uppöfver. — 3) Något
betäc-kandc; äfv. något, hvarmed ett föremål blir
betäckt. Eli bord med läcke ö. Breda täcket
ö. sängen. — Syn. Ulöfver. — 4) (med adj. Hel,
åtföljdi af subslanliv) Det hela af en yta, vidd,
utsträckning. Jag svettas ö. hela kroppen. Känd
ö. hela staden, landel, verlden, i hela s. Jec.
Förfölja någon ö. berg och dalar. Ö. vallen
och land. — Syn. Utöfver. — 5) På andra sidan
om ett föremål, som man passerat. Han är ö.
bron, ö. floden. — Syn. Bortom. — 6) Förbi,
genom. En resa lill Indien ö. Aleppo. Posten
går ö. Hamburg. — 7) En handlings eller ett
tillstånds forlvarande under cn hel tidsafdelning
ända till dess slut. Stanna ö. nallen ell.
nallen ö. på ell slällc. Vistas ö. sommaren på
landel. Dröj qvar ö. bröllopet. — 8) Mer än,
längre än, efler. Ö. ell halfl år. Ö. 100
riksdaler. Klockan är ö. lolf. Silla uppe ö.
mid-nallen. Dröja ö. liden, efter ulsalt, bestämd,
behörig, passande tid. Långl ö. hvad jag
hoppades. Öm jag lefver ö. året, efter årets slut.
— Syn. Ulöfver. — 9) (fig.) a) Hvad som
Öfvergår, öfverlräffar något annat; företräde,
öfver-lägscnhet. Del går ö. milt förslånd. Ö. all
förväntan. Ö. måttan. Del går ö. hans
krafter. Han är långl ö. mig i kunskaper. Det
är ell snille ö. alla snillen. Älska Gud ö.
allting. Arbeta ö. sin förmåga, mer än krafterna
tillåta. Vara ö. allt beröm, i högsta måtto
berömvärd. Vara ö. all fruklan, frukta ingenting.
(Fam.) Del är icke ö. sig, medelmåttigt. — Syn.
Utöfver. — b) öfvervälde, herravälde, rättighet att
befalla. Herrska Ö. ell folk. Jag har ingen ö.
mig. Han vill agera herre, skolmästare ö.
mig. — 40) Om, angående, i anledning af.
Beklaga, glädja sig ö, någol, Sörja ö. förlusten
af en vän. Skryta ö. sin tapperhet. Anger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
