Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ylö ÖPV OVV
ö. synden- Bli ond ö. ingenting. Tal ö.
friheten. Minnestal ö. en fräjdad skald. Glädjen
ö. all hafva gjort dem lyckliga.
Anm. Uppofver brukas för bem. 1 och 2
endast då, när ell afslånd uppom sjelfva
föremålet anlydes.
ÖFVER, öVr, adv. II. 1) Utmärker rörelse
till andra sidan om. Simma, fara ö. När man
kommit ö. från Finland lill Sverige. — 2)
Öfverstånden, slutad, förfluten. Ovädret är ö.
Faran är nu ö. Det går snart ö. — 3)
Återstående, Öfrig, igen. Del blef inlel Ö. af hela
summan. Ingenting är ö. Jag har ingenting
ö. — 4) Brukas i förbindelse med vissa verber, för
att uttrycka Öfning. Spela, läsa, dansa ö. —
Se f. ö. de verber och nomina, med hvilka öfver
sammanställes, t. ex.: Ligga, Silla, Räkna ö. —
I sammansättningar utmärker Öfver: a) Rörelse
Öfver ett föremål ifrån en sida till en annan.
Sjelfklara dylika sammansättningar äro:
Öfverbreda, -böja, -flyga, -flyta, -hvälfva,
-hålla, -hälla, -kasta, -k lif va, - klättra,
-krypa, -lyfta, -mota,- rulla,-simma,
-skjutsa, -skynda, -slunga, -släppa,
-smy ga, v. n. o. a., -smör ja, -sopa, -
springa , -strö, -strömma,-trilla, - åk a, - ös a.
— b) Betäckning, t. ex.: Öfvcrläcka, öfverhölja,
öfverdraga, Öfverrock. — c) öfverlägscnhet,
företräde, såsom: Öfverlräffa, öfvergå, öfversliga;
öfverdomare. — d) Återstod, rest. Öfverskjula,
öfverlopps, öfverskolt. — e) Öfverdrift.
Öfver-klok.
ÖFVERADJUTANT, ö’v’r-addjutånnt, m. 3.
Högste adjutant.
ÖFVERALLT, öv’r-ållt. adv. På alla ställen.
Ö. och ingenstädes. — Syn. Allestädes.
ÖFVERAMIRAL, ö’v’r-amirål, m. 3. Högste
befälhafvande amiral.
ÖFVERANSTRÄNGA SIG, v. r. 2. Anstränga
sig utöfver förmågan.
ÖFVERANSTRÄNGNING, f. 2. Öfvcrdrifven
ansträngning.
ÖFVERANTVARDA, v. a. 4. öfverlemna.
Chrislus blef ö-d ål krigsknektarna. — Ö( ve
r-anlva rdande, n. 4.
ÖFVERARBETE, ö’v*r-årrbele, n. 4. Arbete
utöfver det vanliga, fordrade eller föreskrifna.
ÖFVERARM, m. 2. öfra delen af armen
emellan skulderbladet och armbågen.
ÖFVERAUDITÖR, öVr-auditcTr, m. 3. Högste
auditör.
ÖFVERBALANS, öVrbalånngs, m. 3.
öfver-vigt. Få, taga ö-en.
ÖFVEHBÉFRUKTNING, f. 2. Befruktning,
som äger rum kort efter en förut skedd.
ÖFVERBEFÄL, n. 5. 4) Högsta befäl. Alla
trupperna slodo under prinsens ö. — 2) De
högre oflicerarne vid ett regemente, en division
eller en armé.
ÖFVERBEFÄLHAFVARE, m. 5. Högste
be-fälhafvare.
ÖFVERBEFOLKA, v. a. 4. Göra för mycket
befolkad. — Ö-s, v. d. Blifva för mycket
befolkad.
ÖFVERBEN, n. 5. Liten, mest rund, något
hård, elastisk svulst i närheten af ledgången.
ÖFVERBESIGTNING, f. 2. Besiglning, som
sker, för att kontrollera en föregående.
ÖFVERBETALA, v. a. 4. Betala utöfver
värdet. Ö. en vara.
ÖFVERBETING, n. 5. öfverenskommelse om
viss betalning för öfverarbete.
ÖFVERBEVISA, v. a. 4. o. 2. Till
fullo.bevisa något, hvarför en person är anklagad. Ö. en
om något. Han blef ö-d om stöld. —
Öfver-bevisande, n. 4.
ÖFVERBEVISNING, f. 2. Fullständig
bevisning emot en anklagad.
ÖFVERBILDNING, f. 2. Ytlig bildning, som
öfverskrider en menniskas ställning, förhållanden
och bestämmelse.
ÖFVERBINDA, v. a. 3. (böjes som Binda)
Binda något öfver ett annat. — Äfv. Binda
ö‘(-ver. — ö fver bindande, n.4. o. Öfver
bindning, f. 2.
ÖFVERBJUDA, v. a. 3. (böjes som Bjuda) Se
Bjuda ö’fver. — Öfver b j udning, f. 2.
ÖFVERBLICK, m. 2. Blick utöfver det hela
af något. Både i egentl. o. bildlig mening. En
ö. på del förflutna året.
ÖFVERBLICKA, v. a. 4. Kasta en Öfverblick
på. Både egentl. o. fig. Ö. ell landskap. (Fig.)
Ö. del förflutna.
ÖFVERBLIFVA, V. n. 3. (böjes som Blifva)
Blifva öfrig. Intel ö-blef af hela förrådet. —
Äfv. Blifva öjver. — Öfverblifvande, part,
pres. o. adj. —
öfvcrblifveneW.Öfvcrblef-ven, part. pret. Ö-fna kartan, se Karla.
ÖFVERBRINGA, v. a. 2. (böjes som Bringa)
Bringa, föra, skaffa öfver. Ö. ell bref lill någon.
— Öfver bringande, n. 4. o. Öfver
bring-ning, f. 2.
ÖFVERBRINGARE, m. 3. — GERSKA, f. 4.
Den, som öfverbringar något. Ö-n häraf (af detta
bref, o. s. v.).
ÖFVERBRYN, n. 5. (föga brukl.) Se Yta.
ÖFVERBRÄNNING. f. 2. Hvad som vid
bränning (t. ex. af brännvin) fås utöfver det vanliga
eller föreskrifna måttet.
ÖFVERBUD, n. 5. 4) Högre bud på en vara,
än som en annan person gjort. — 2) Högre bud
i spel.
ÖFVERBYGGA, v. a. 2. Göra tillbyggnad
uppöfvcr en byggnad; äfv. bygga uppöfver. Ö.en
gränd.
ÖFVERBYGGNAD, m. 3. 4) Framöfver
utskjutande del af cn byggnad. — 2) Lätt byggnad,
till skydd öfver något, t. ex. öfver en källare, elt
schakt, o. s. v. — 3) Byggnad å boställe,
hemman, utöfver lag eller kontrakt. — 4) Ö. på ell
skepp, öfrc delen deraf.
ÖFVERBÄRA, v. a. 2. (böjes som Bära) Bära
öfver till elt ställe.
ÖFVERBÖRD, m. 3. Se Öfverbefruklning.
ÖFVERCEREMONIMÄSTARE, m. 5. Öfversle
eller högsle ceremonimästare.
ÖFVERDEBITERA, v. a. 4. Debitera för högt.
ÖFVER DEL, m. 2. Öfre del af ett föremål.
ÖFVERDIREKTÖR.ö’v’rdiräcklö’r,m. 3.
Direktör, som har högsta ledningen af något.
ÖFVERDIREKTÖRSKA, f. 4. En
öfvcrdirek-lörs fru eller enka.
ÖFVERDJEFVUL, m. 2. pl. — djeflar. 4)
Djcfvul af högre rang och värdighet. — 2) (fig.
skämtv.) Säges om den, som utmärker sig i något,
vare sig godt eller ondt. En ö. på basfiol. En
riklig ö. all slåss.
ÖFVERDOMARE, m. 5. Ledamot i en högre
domstol.
ÖFVERDOMSTOL, m. 2. Högre domstol.
ÖFVERDRAG, n. 3. 4) Något som till skydd
och betäckning är draget öfver ett föremål. Ö.
på soffor, stolar, sängkläder. Ö. på en mössa,
hall. — Syn. Beklädnad, Var. — 2) Se Fodral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
