- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
748

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfverflödighet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

748 ÖFV

ÖFV

öfverflödar i något. Ö. i mat och dryck. Ö.
i ord.

ÖFVERFLÖDIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara ÖfverflÖdig (i alla bem.).

ÖFVERFLÖDIGT, adv. I ell. till öfverflöd,
slösaktigt, mer än som behöfs, mer ön tillräckligt.
Ö. förtära mat och brännvin. Lefva ö. Det
är ö. bevist.

ÖFVERFLÖDSAFGIFT, f. 3. Afgift för
begagnande af öfverflödsartikel.

ÖFVERFLÖDSARTIKEL, - - - arrli’ck’1, m. 2.
pl. — artiklar. Sak, vara, hvars förbrukning anses
ÖfverflÖdig.

ÖFVERFLÖDSFÖRORDNING, f. 2.
Förordning. angående bruket af öfverflödsarliklar.

ÖFVERFLÖDSHORN, n. S. Se
Ymnighels-horn.

ÖFVERFLÖDSVARA, f. 4. Se
Öfvcrflöds-artikel.

ÖFVERFRAKTA. v. a. 4. På fartyg
öfvcr-föra. — Äfv. Frakla ö fver.

ÖFVERFULL, a. 2. Så full som möjligt;
tågad.

ÖFVERFYLLA, v. a. 2. Fylla helt och hållet,
råga.

ÖFVERFÄLTHERRE, m. 2. pl. — herrar.
Fältherre, som har högsta befälet öfver en
krigsmakt.

ÖFVERFÖRA. v. a. 2. 4) Föra öfver ifrån
ett ställe till ett annat. Ö. varor ifrån
Tyskland till Sverige. Ö. en resande på färja, båt.
— 2) (i räkenskaper) Införa en post ur memorial
eller jurnal i hufvudboken. — Äfv. (för begge bem.)
Föra ö’fver. — Öfver för an de, n. 4. o.
Öfver förnin g, f. 2.

ÖFVERFÖRARE. m. S. Den som öfverför något.

ÖFVERFÖRSEL, ö’v’rfö’rrs’1, m. sing.
Handlingen att öfverföra.

ÖFVERGENERAL, öVrjencrål, m. 3. Högste
befälhafvande general.

ÖFVERGEVÄR, öVrjevä’r, n. B. Musköt (i
motsats till Undergevär; se d. o.) Ö.- och
undergevär.

ÖFVERGIFVA, v. 8. 3. (böjes som Gifva) 4)
Lemna. Ö. en ort. Ö. ens sällskap. Ö.
verl-den, draga sig tillbaka från umgängslifvet. — 2)
Upphöra att egna någon sin hjelp, sitt bistånd,
sin vänskap, kärlek. Ö. en nödsladd reskamrat,
ö. en vän, en älskarinna. Läkarne ha ö-vil
honom, förklarat honom obotlig. — 3) Upphöra
att idka, öfva, utöfva; afstå från. Ö. handeln.
Ö. dygden, dygdens väg. Ö. en på begynt sak,
ell företag, ett arbete. Ö. spelet. Ö. att spela.
— Ö-ven. part. pass. Ö. af läkarne. — Öf
ver-gifvande, n. 4.

ÖFVERGIFVEN, a. 2/ neulr. — el.
öfver-dådig; som ingenting frågar efter. En ö.
menni-ska. sä lie En ö. spelare.

ÖFVERGJUTA, v. a. 3. (böjes som Gjuta) 4)
Gjuta öfver, på. begjuta med. Ö. med vallen.
— 2) Genom gjutning Öfverdrsga, Öfvertäcka med.
Ö. med bly. — Öfvergjulnin g, f. 2.

ÖFVERGLÄNSA, v. a. 2. 1 glans öfverträffa.
Både egentl. o. fig.

ÖFVERGODS, n. sing. Öfverblifvet gods; hvad
som blir öfver af ett ämne.

ÖFVERGUD, m. 2. - INNA, f. 4. En af de
högre gudarna, gudinnorna.

ÖFVERGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) 4) Gå
öf-vet ifrån ett ställe till ett annat; passera öfver,
begifva sig Öfver, blifva öfverförd. ö. till andra
stranden. Scipio ö-gick med sin armé Ull

Afrika. Romerska arméen ö-gick Ull Sicilien.
(Fig.) Ö. Ull fienden, rymma öfver till f. Staden
har ö-lt Ull fienden, har gifvit sig ål fienden.
— 2) (fig.) Uttrycker, med prep. till och
efterföljande nomen, förändring i tillstånd. Ö. Ull
annan religion, antaga annan r. Ö. till
förruttnelse, småningom förrutlna. Ö. från sorg
Ull glädje, från att vara sorgsen blifva glad.
Ö. från fast Ull flytande form, förändras ifrån
&c. — Äfv. Gå ö fver. — V. a. 4) Gå öfver.
Ö. en brygga. — Vanligare Gå öfver. — 2) (fig.)
u) Säges om något obehagligt, olyckligt, som träffar
en person. Den skymf mig ö-lt. En stor olycka
har ö-tl staden. Försynen har låtit delta straff
ö. honom. — Syn. Drabba, Träffa. — b)
Öfver-sliga. Det ö-r min förmåga. Det ö-r allt hvad
man kan föreställa sig. Detta ö-r milt
tålamod, är mer än jag kan tåla. Del ö-r milt
förstånd, jag kan ej förslå det. — c) Öfverlräffa.
Ö. någon i kunskaper, arbetsflit. förljenster.—
Ö-ende, part. pres. Brukas äfv. adjektivt i
betydelsen: Som snart går öfver. En ö. sorg.
— Ö-ngen, part. pass. Som Öfvergåtl, drabbat.
Den ö-ngna eldsvådan.

ÖFVERGÅNG, m. 2. 4) Gående, marsch, tåg
öfver. Ö-en öfver Alperna, öfver Rhen. — 2)
Affall ifrån ett parti, en lära o. s. v. till en
annan. Hans ö. Ull Hallparliet blef hans olycka.
Drottning Kristinas ö. Ull katolska läran. Ö.
Ull fienden. — 3) En belägrad fästnings, slads
o. s. v. dagtingan och uppgift. Fästningens ö.
Ull fienden. — 4) (fig.) a) Den småningom
fortgående förändringen ifrån ett tillstånd till ett
annat; hvad som utgör föreningslänken emellan ett
föregående och ett efterföljande, mellan tvenne
olika saker, ting. Ö-en ifrån bruk Ull
missbruk. Ö-en ifrån höst till vinter, ö. ifrån
en tonart Ull en annan, från ett ämne till
ell annat. — b) Hvad som utgör föreningslänken
emellan naturens riken, klasser eller närliggande
ordningar, familjer, slägten. Djurväxterna
utgöra ö-en emellan djur- och växtriket. — c)
Upphörande. Allt har en ö., upphör en gång.
— d) (mål.) Färgernas och Tärgskiflningarnes
försmältning i hvarandra; äfv. skiljegränsen emellan
dagrar och skuggor.

ÖFVERGÅNGSBERG, n. B. (geol.) Berg af
yngre formation, hvilande på urberg och bildande
öfvergången till Flötsberg.

ÖFVERGÅNGSKALK, m. sing. (geol.) Kalk i
Öfvergångsberg.

ÖFVERGÖDA, v. a. 2. Strö gödseln öfver den
växande säden (ej nedplöja den). —
Öfvergödning, f. 2.

ÖFVERHALA, v. a. 4. (sjöt.) Alt hala halande
parten något mera genom etl block.

ÖFVERHALNING. f. 2. (sjöt.) En stor, men
maklig, rullning af elt fartyg från ena sidan till
den andra.

ÖFVERHALT, m. 3. öfverskjutande halt (t. ex.
i mynt.).

ÖFVER HALTIG, a. 2. Som har större halt,
än af lag föreskrifves. Ö-l mynt. —
Öfverhal-tighet. f. 3.

ÖFVERHAND. öVrhånnd, f. sing.
öfverläg-senhet. Få ö. öfver någon, besegra, öfvervinna
honom. Få ö-en. äfv. blifva rådande, t. ex.: Del
onda får ö-en. I samma mening säges äfven
Taga ö., t. ex.: Sedeförderfvel lar allt mer och
mer ö. Ha ö., vara rådande, råda, t. ex.: Han
vill alltid ha Ö., vill alltid råda. Behålla Ö-en,
behålla sin öfverlägsenbet; äfv. vinna seger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free