Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfverdraga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFV
ÖFV
747
ÖFVERDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga)
Draga något öfver ett annat, betäcka, Ö. (äckel.
Himmelen ö-drogs med moln. Ö. med socker,
kandera. — Äfv. Draga ö’fver. — Öf v er
dragande.n. 4. o. Öfver dr agning, f. 2.
ÖFVERDRIFT, f. 3. Hvad som går utöfver
måttan, utöfver det som är lagom. Del är ö. i
allt hvad han gör. Gå lill ö.
ÖFVERDRIFVA, v. a. 3. (böjes som Drifva)
Drifva för långt, gå för långt i någol; öfverskrida
måttan, hvad som är lagom; framställa med
öfverdrift. Ö. en dygd. Ö- sill beröm, ens fel. Ö.
någol i en berättelse, en målning. — Syn.
Försvara. — Öfver drifvande,n. 4.
o.Öfver-drifning, f. 2.
ÖFVERDRIFVEN, a. 2. neutr. — et. Egentl.
part. pass, af Öfverdrifva. i) Allt för långt
drif-ven; som går utöfver måttan; framställd med
öfverdrift; omåtlligt stor. Ö-et beröm. Ö.
målning. Ö. högfärd, egenkärlek. — 2) (om
person) Böjd för öfverdrift. Han är ö. i allt.
ÖFVERDRIFVET. adv. På elt öfverdrifvel
sält, med öfverdrift, omåtlligt. Dricka ö.
ÖFVERDYFLA, v. a. 4. (gam. t. owerdüweln;
fam.) Genom svallande ordflöd bringa lill tystnad;
disputera ifrigt med någon, för atl öfverbevisa
honom om en sak.
ÖFVERDÅD, n. B. (af Dåd, handling; således
egentl.: öfverdrifven handling) öfverdrifven djerfhet.
ÖFVERDÅDIG, a. 2. öfverdrifvel djerf. En
ö. sälle. Ö-l vågstycke.
ÖFVERDÅDIGHET, f. 3. Se öfverdåd.
ÖFVERDÅDIGT, adv. På elt öfverdådigt sätt.
ÖFVERDÄCK, n. 5. Öfre däck på ett fartyg.
ÖFVERDÄMNTNG, f. 2. Ängsvattning, då
antingen en ström uppdämmes nedanför det jordstycke,
som skall vattnas, eller vattnet ledes ifrån en
ofvanför anlagd kanal ned Öfver fältet.
ÖFVERENGEL, ö’v’r-ä’nng’1, m. 2. pl. —
eng-lar. Engel af högre rang och värdighet.
ÖFVERENS, öv’r-énns, adv. Af samma tanke,
ense. Vara, bli ö. med en. Komma ö., blifva
ense; äfv. vara af samma tanke; sämjas, förlikas
med hvarandra. Komma ö. med någon om en
sak. De hade kommit ö. atl bedraga mig. Alla
kommo ö. derom. De komma ö., sämjas.
Komma väl, illa ö. Han är svår, lätt att komma
ö. med. Stämma ö., se Öfverensslämma.
ÖFVERENSKOMMA, v. n. 3. (böjes som
Komma) Se Komma öfverens (under Öfverens). —
Syn. Aftala, Ackordera, Afhandla. — ö-men,
part. pret. Aftalad. Del är ö-et, en ö. sak.
ÖFVERENSKOMMELSE, f. 3. Tvenne eller
flera personers ömsesidigt gillade och godkända
beslut angående en sak. Göra efter ö. Träffa
ö. — Syn. Aftal, Afhandling, Ackord.
ÖFVERENSSTÄMMA, v. n. 2. i) (om person)
Vara af samma lynne, tänkesäil, åsigter, af samma
mening, tanke. De ö. i karakler och tänkesätt.
Ö. med någon i smak och tycken. — Syn.
Sympatisera, Harmoniera; Instämma. — 2) (om
sak) Passa väl tillsammans.
ÖFVERENSSTÄMMANDE, a. 4. Som
öfver-ensstämmer (begge bem.). Ö. tänkesätt, åsigter.
Ö- berättelser. Ö. utsago. Afskriften är ö. med
originalet. — Syn. Likslällig, Likstämmig,
Enstämmig, Analog, Enlig med, Harmonierande,
Sympatiserande. — S. n. 4. Se
Öfverensstäm-melse.
ÖFVERENSSTÄMMELSE, f. 3. Likhet (i lynne,
tänkesätt, mening, beslut, o. s. v.);
sammanpas-sande. Det ges mycken ö. dem emellan. Ö.
i tänkesätt. Ö. mellan ord och handling. Ö. i
vitlnesberätlelser. — Syn. Likstämmighel,
Likställighet, Enstämmighel, öfverenskommelse,
Enlighet med, Analogi, Harmoni, Sympati.
ÖFVERFALL, n. B. 4)* Vattenfall vid qvarn
m. m., då vattnet faller ifrån öfre sidan på
drif-hjulet. Kallas äfv. Bröslfall. — Motsats:
Underfall. — 2) (skepp.) Skilnaden emellan kölens längd
och längden öfver stäf, på fartyg. — 3) Vid lockel
till en koffert fäslad hake, som går in i låset.
ÖFVERFALLA, v. a. 3. (böjes som Falla) 4)
Se Anfalla, Angripa. Ö. någon med hugg och
slag. Eli röfvarband ö-föll oss. Ö. ell land.
Ö. någon med krig. (Fig.) ö. med ovett.
Febern ö-föll mig. — 2) (fig.) öfvcrraska, komma
öfver, påkomma. Nallen, stormen ö-föll oss. En
sömn ö-föll honom. En förskräckelse ö-föll
dem. — Ö-nde, part. akt. Brukas någon gång
subslantivt. Den, de Ö. — Öfver fallande,
n. 4.
ÖFVERFALLSHJUL, n. B. Hjul, som drifves
med öfverfall (bem. 4).
ÖFVERFALLSQVARN. f. 2. Qvarn, som går
ined Öfverfall.
ÖFVERFARA, v. a. 3. (böjes som Fara) 4)
Fara öfver. Ö. en bro, ell sund, cn sjö. —
Vanligare Fara ö fver. — 2) Hastigt föra
handen eller elt redskap, verktyg öfver något. Ö.
ylan på ell arbete med fingret. (Fam.) Hafva
mycket atl ö., att göra. — 3) (sjöt.) Se Slikla.
ÖFVERFART, c. 3. 4) Farande öfver.
Under ö-en lill Amerika. — 2) Ställe, der man
vanligen far öfver (haf, sjö, flod). Bvar är ö-en
Öfver floden?
ÖFVERFERNISSA, v. a. 4. Slryka öfver med
fernissa.
ÖFVERFLYGLA, v. a. 4. 4) (krigst.) Att vid
angrepp låta en del af sin front skjuta utom
fiendens front, för alt taga honom i flanken. —
2) (fig.) Vinna någon fördel öfver en person.
ÖFVERFLYTTA, v. a. 4. 4) Förflytta öfver
till annan ort. Han ö-de sin familj lill
Finland. — Äfv. Flytta öfver. — 2) (fig.) a)
Öfver-föra, öfverlåta. Ö. äganderätten till en sak på
någon. — b) öfversätta. Ö. elt skaldestycke från
svenskan lill engelskan. — V. n. Flytta öfver.
Ö. lill Finland. — Äfv. Flytta ö’fver. — Öf
ver-flyIlande, n. 4. o. Öfverflyttning, f. 2.
ÖFVERFLÄTA, v. a. 4. öfverdraga med
flät-ning. — Äfv. Fläta ö’fver.
ÖFVERFLÖD, n. B. 4) Mer än behöfligt
förråd, riklig tillgång, stor mängd, stor myckenhet.
Der är ö. på allt. Hafva Ö. på penningar.
Lefva i ö. Ö. af blod, af vätskor. Till ell. i
Ö., rikligen. Utdela mal i ö., i största ö. —
2) Öfverdrifven förbrukning, öfverflödigt
användande. Ö. i mat och dryck. Ö. i kläder.
ÖFVERFLÖDA, v. n. 4. 4) Finnas i
öfverflöd. Brukas i denna bem. sällan. (Bibi.) Der
synden ö-r, der ö-r nåden ännu mycket mer.
— 2) Ö. på, hafva öfverflöd af. Elt land, som
ö-r på vin och säd. — 3) Ö. i, förbruka,
begagna, njuta i öfverflöd. Ö. i mal och dryck, i
kläder. — Ö-nde. part. pres. o. adj.
Öfverflö-dig, ganska stor. Ö. nåd.
ÖFVERFLÖDANDE, n, 4. 4) Öfverflöd. - 2)
Öfverflödigt förbrukande, begagnande; öfverflödig
njutning, ö. i mat och dryck.
ÖFVERFLÖDIG, a. 2. 4) Som finnes i
öfverflöd, riklig, ymnig. Ö. vatlenlillgång. — 2)
öf-verdrifven, för mycken; onyttig, onödig. Ö.
näring. Ö. höflighet. — 3) (om person) Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
