Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfverkorsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760
ÖFV
ÖFV
konung och herrskare (öfver små konungar,
fyIkes-konungar, lydkonungar).
ÖFVERKORSA, v. a. 4. Med bleck och penna
stryka kors eller streck öfver något skrifvet eller
tryckt, lill tecken, atl det till kraft och verkan
upphäfves, alt det förkastas såsom oriktigt, eller
alt det bör uteslutas. Ö. en revers. Ö. ell slätte
i elt lal, i ell manuskript. — Äfv. Korsa ö fver.
— Öfver korsande, n. 4.
ÖFVERKORSN1NG, f. 2. 1) Handlingen alt
Öfverkorsa. — 2) Öfverkorsadl ställe.
ÖFVERKÖRA, v. n. 2. Köra Öfver ifrån elt
ställe lill ett annat. — V. a. Köra så, atl bäst
och åkdon gå öfver någon. Han blef ö-körd på
galan.
ÖFVERLAG, n. 5. (fys.) Del, hvarpå en
understödd punkt hvilar, då läget är uppöfver den.
ÖFVER LAGD, se Öfverlägga.
ÖFVERLANDSVIND, m. 2. (sjöt.) Vind, som
blåser öfver eller ifrån elt närbeläget land.
ÖFVERLAST, f. 3. 4) Öfre delen af en last.
— 2) För slor last.
ÖFVERLASTA, v. a. 4. 4) Lasta för mycket
på (fartyg, o. s. v.). I denna bem. föga brukligt.
— 2) (fig.) Ö. magen, ell. ö. sig, äta eller dricka
för mycket. — Ö-d. part. pass. En ö. person.
I öl tillstånd. — Öfv er las lande, n. 4.
ÖFVERLASTNING, f. 2. 4) öfverlasiande.
Magens ö. — 2) öfverlastadt tillstånd. I sin ö.
visste han ej, hvad han gjorde.
ÖFVERLEFVA, v. a. 4. (böjes som Lefva) 4)
Lefva qvar efter. Ö. någon. (Fig ) Ö. sin lycka,
upplefva slutet af sin lycka. Ö. sig sjelf, lefva
så länge, att själskrafterna aflaga. att man ej mer
är den samme som förr; äfv. på någol sätt
fördunkla sin förut inlagda ära, förneka sina förra
förljenster, o. s. v. — 2) Lefva ulöfver någon viss
lid eller händelse. Jag ö-ver ej den dagen, den
skymfen. — Ö-nde, part. pres. En ö. maka.
Brukas äfv. substanlivl, t. ex.: De ö —
Öfver-lefd, part. pass. Som rnan öfverlefvat,
genomgått, utstått, ö-a händelser, olyckor hafva lärt
mig atl...
ÖFVERLEFVA, f. 4. Qvarlefva, lemning. Ö.
af ell helgon. Ö-vorna af min egendom, af
arméen. Ö-vor af skönhet.
ÖFVERLEMNA, v. a. 4. Lemna åt andra i
handom, vård eller besittning. Ö. ell paket lill
ägaren. Jag ö-r del i dill förvar. Ö. sin
egendom ål borgenärerna. Ö. en fästning ål
fienden, i fiendens händer. (Fig.) Ö. sin själ i
Guds hand, anbefalla sin själ ål Gud. Ö. en
ting åt ödet, låta ödet afgöra del, låla del gå på
vinst och förlust. Jag ö-r det lill er, till erl
bepröfvande, jag hemställer det <8cc.; må ni
be-pröfva, bedöma det. — Syn. Lemna, Aflåta,
Upplåta, Antvarda, Anbefalla, Befalla. — Ö. sig,
v. r. Lemna sig åt, underkasta sig. Brukas både
egentl. o. fig. Ö. sig i ens våld, (fig.) ål ens
vilja. Ö. sig i Guds behag, ö. sig ål glädje,
ål sorg, låta sig helt och hållet beherrskas af
glädje, sorg. ö. sig åt ulsväfningar, åt lasten,
blifva i hög grad utsväf vande, lastfull. — Syn.
Gifva sig. Egna sig.
ÖFVERLEMNANDE, n. 4. Handlingen att
Öfverlemna eller att öfverlemna sig.
ÖFVERLIF. n. 3. öfre delen af lifvet.
ÖFVERLIGGA, v. n. o. a. 4. (böjes som Ligga)
Se Ligga öfver (under Ligga, bem. 8 och 9).
Skeppet skall ö. der i vinter. Ö. någon med
böner. — Öfver lig gande, n. 4.
ÖFVERLIGGARE, m. 5. 4) Den som ligger
öfver på elt ställe, dröjer längre än han borde,
nödgas uppehålla sig öfver faslställd eller
beräknad tid. — 2) Se Vinterliggare.
ÖFVERLIGGEDAG, m. 2. Se Liggedag.
ÖFVERLISTA, v. a. 4. Genom lisl
tillintetgöra en annans listiga anslag. —
Öfverlislan-de, n. 4.
ÖFVERLJUDA, v. a. 4. o. 3. (böjes som ljuda)
Säges om elt ljud, som höres öfver elt annat.
ÖFVERLJUDD. öVr-jüdd. a. 2. Ganska
högljudd. Brukas mest i nculrum. Ö-dt skratt,
bifall.
ÖFVERLJUDT, adv. Med hög röst, ganska
högljudt. Skrika, skratta ö.
ÖFVERLOPP, n. S. 4) Öfverskolt. Brukas
endast i det adverbiala uttrycket: Till ö-s, mer
än som behöfs, till öfverflöd, lill öfvers. Icke
hafva någol lill ö. Hafva penningar lill ö.
— Brukas i åtskilliga sammansättningar under
betydelsen : Öfverflödig, obehöflig, öfvertalig, o. s. v.
— 2) (gam.) Öfre däck på örlogsskepp.
ÖFVERLOPPSGERNING, f. 2. (teol.) Ö-ar
kallas, enligl katolikernas föreställning, de goda
verk och gerningar, hvilka af en rältfärdiggjord
mennisko öfvas ulöfver det mått, som behöfves
för den eviga salighetens vinnande.
ÖFVERLOPPSHJON, n. 3. Öfvertaligt hjon.
ÖFVERLOPPSJORD, f. 2. (kameral.) Sådan
jord, som ett redan upptaget hemman besitter
utöfver sin rälla rågång eller har ulöfver silt
hemmantals behof.
ÖFVERLOPPSVERK, n. 3. Hvad som göres
utöfver behof, fordran, begäran, föreskrift, pligt,
o. s. v.
ÖFVERLUPEN. se Öfverlöpa.
ÖFVERLYCKLIG, a. 2. (nyll ord) I högsta
mållo lycklig.
ÖFVERLÅTA, v. a. 3. (böjes sorn Låta)
Öfverlemna, aflräda. Brukas mesl i rättegångs- och
affärsspråket. Han har ö-lil mig sin räll. —
Syn. Se Aflräda. — Öfverlåtande, n. 4.
ÖFVERLÅTARE, m. 3. Den som öfverlåler
något.
ÖFVERLÄTELSE, f. 3. Handlingen,
hvarigenom något öfverlåles.
ÖFVERLÅTLIG, a. 2. Som kan öfverlålas.
ÖFVERLÄTLIGHET, f. 3. Egenskapen alt
kunna öfverlålas.
ÖFVERLÄDER, n. 3. 4) Det slycke af ett
skodon, som beläcker fotens Öfre del. — 2) Sådant
slags läder, som dertill begagnas. Ö. är af 4
olika slag: vaxläder, smorläder, saffian och
blankläder.
ÖFVERLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
Lägga öfver. Korgen ställdes på ell bord och
en servel ö-lades. — V. n. 4) Rådslå eller
eftertänka, huru ocb på hvad sätl en handling, en
förrättning, elt förelag skall kunna
ändamålsen-ligasl ordnas eller utföras. Ö. om någol med
någon. Ö. med hvarandra. De höllo just på
all ö. derom. Ö. med sig sjelf ell. blott ö. om
en sak. Man bör ge honom lid alt ö. Brukas
äfv. någon gång aktivt, t. ex : Har du väl ö-lagl
saken? — Ö-lagd, part. pass. Etl Ö-t kläde,
— Säges äfv. för v. n. och betyder då:
Öfver-vägad, öfvertänkt. uppsåtlig, afsigllig. Ö.
handling, gerning. ö-l broll. Väl ö-l företag. Allt
väl ö-l. då allt blifvit vä) öfvervägadt.
ÖFVERLÄGGANDE, n. 4. Handlingen atl
öfverlägga.
ÖFVERLÄGGNING, f. 2. 4) Se
Öfverlåg-gande. — 2) Rådplägning; öfvervägande. Hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
