Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfverlägsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFV
ÖFV
751
under ö., öfverlägga om. Taga i ell. under ö.,
göra Lill föremål för rådplägning ell. öfvervägande.
Komma under ö., göras till föremål derför. Vara
under ö., utgöra ämne för rådplägning. Med ö.,
med full ö., uppsåtligcn. Ulan ö., utan uppsåt.
— Ss. Ö-sämne.
ÖFVERLÄGSEN, ö’v’rlä’ggs’n, a. 2. neutr. — el.
i) Som i något öfverträflar en annan. Vara en
annan ö. i slyrka, i kunskaper. De äro oss
vida ö-sne. — 2) öfverträlTande, större; betydande.
Ö-sna krafter. Ö. slyrka, förmåga.
ÖFVER LÄGSENHET, f. 3. öfvervigl;
öfver-lägsen styrka, förmåga, o. s. v. Ö. i krafter, i
kunskaper, i bildning.
ÖFVERLÄKARE, m. 6. Läkare, som har
andra läkare under sig.
ÖFVERLÄNSHERRE, m. 2. pl. - herrar.
Högste länsherre.
ÖFVERLÄPP, m. 2. 4) Öfre läpp. — 2) Öfre
delen af mulen på hanen till ett flintlås.
ÖFVERLÄRARE, m. 5. Högste lärare vid
vissa läroverk.
ÖFVERLÄSA, v. a. 2. Flera gånger
genomläsa något, för att lära sig det. ö. sin lexa. —
Äfv. Läsa ö’fver. — Ö-läsl. part. pass. Väl
ö. lexa. Brukas äfv. fig. i samrna mening som:
öfvertänkt, uttänkt, l. ex.: En väl ö. ursäkt. —
Öfverläsnin g, f. 2.
ÖFVERLÖJTNANT, öVr-löjtnannt, m. 3. Se
Löjtnant.
ÖFVERLÖPA, v. n. 3. (böjes som Löpa) Rymma
öfver. Ö. till fienden. I denna bem. mindre
brukligt. — Syn. Desertera. — V. a. (fig.) Dagligen
och stundligen, lidt och ofta eller i stor mängd
besöka någon, besvära med (tiggeri. ansökningar,
o. s. v.). Brukas mest i part. pass, och deraf
formerade tempora. Jag är alldeles öfverlupen
af besökande. Vara öfverlupen af tiggare.
— Ö f ver löp ande, n. 4. o. Öfve rlöpning,
f. 2. (endast för v. n.).
ÖFVERMAGE, m. 2. pl. — magar, (i gamla
språket Oioormaghe, Uwermaghi, Ugurmage, af
Ofer, O fur ell. Öfver, nekande partikel, och Magn,
Megin, kraft, slyrka) Så kallas i lagspråket den,
som ännu icke uppnått den ålder, då han anses
myndig. Minderårig person. Ö. är enligt
sed-nare författningar hvar och en, som ej första
gången begått Herrans Nattvard.
ÖFVERMAKT, f. 3. Öfverlägsen makt, styrka,
öfverlägset antal. Med ö. anfalla någon. Hafva
ö-en. Vika för ö-en.
ÖFVERMAN, m. 5. pl. — män. Den som i
något afseende är en annan öfverlägsen. Vara
ens ö. Han har fåll, funnit sin ö. i den han
minst väntade.
ÖFVERMANNA, v. a. 4. Besegra genom
öf-verlägsenhet i styrka cller antal. —
Öfverman-ning, L 2.
ÖFVERMENSKLIG. a. 2. Mer än mensklig.
ÖFVERMOD, n. sing. En af mod och
stolthet blandad känsla, parad med öfverdrifvet
sjelf-förtrocnde och ringa aktning för andra, hvilken
ofta uttalar sig på ett förolämpande sätt.
ÖFVERMODIG, a. 2. Som beherrskas af
öfvermod.
ÖFVER MODIG HET, f. 3. Se Öfvermod.
ÖFVERMODIGT, adv. På ett öfvermodigt sätt,
med Öfvermod.
ÖFVERMOGEN, a. 2. neutr. — et. För mycket
mogen.
ÖFVERMORGON, ö’v’r-må rrgann, m. I ö.,
dagen efter morgondagen.
ÖFVERMÄL, n. 8. Hvad som går öfver
slad-gadt, föreskrifvet, öfverenskommet mål ell. mått.
Ö. på en tunna säd. Ö. på alnmått.
ÖFVERMÄLA, v. a. 4. 4) Öfverstryka med
färg. —*2) (l målarkonsten) Gifva sista
handläggningen åt en tafla. sedan man förut öfverallt lagt
en grundfärg eller undermålat.
ÖFVERMÄLIG, a. 2. Som öfversliger målet.
ÖFVERMÅTT, n. 5. Hvad som går öfver
måttan, öfver det tillbörliga måttet; hvad som
är mer än som behöfs; för mycket. Ell ö. af
krafter.
ÖFVERMÅTTAN, Öv’rmå’ttann o. ö’v’rmå’ltann,
adv. Mer än måttligt, öfverdrifvet, i högsta måtto.
Ö. rik.
ÖFVERMÄKTIG, a. 2. I kraft, styrka,
öfverlägsen. Fienden blef honom ö.
ÖFVERMÄTIG, a. 2. Som håller mer än
måttet.
ÖFVERMÄTT, a. 4. 4) Mer än mätt, för
mycket mätt. — 2) (fig.) Så mätt på njutningar,
nöjen o. s. v., att man dervid ledsnat.
ÖFVERMÄTTA, v. a. 4. 4) Göra öfvermätt.
— 2) (kem.) Blanda elt ämne med så stor
myckenhet af elt annat, att det förra ej förmår helt och
hållet i sig upptaga eller upplösa det sednare.
Ö. ell ämne med ell annat. Har till subjekt äfv.
det ämnet, som tillblandas i så stor myckenhet,
alt det ej kan helt och hållet upptagas.
ÖFVERMÄTTNAD, m. 3. Tillståndet, dä man
är öfvermäit.
ÖFVERMÄTTNING. f. 2. 4) Handlingen att
öfvermälla. — 2) öfvermättadl tillstånd.
ÖFVERNATURLIG, a. 2. Som öfvergår det
naturliga, har egenskap af under eller underverk,
ej af naturens lagar kan förklaras.
ÖFVERNATURLIGEN, adv. På elt
öfver-naturligt sätt.
ÖFVERNOG, öVrnog, adv. (fam.) Mer än nog.
Nog och ö., alldeles för mycket.
ÖFVEROFFICER, öVr-åflisér, m. pl. —
officerare. Högre oflicer.
ÖFVERPLAGG, n. 6. Klädesplagg, som bäres
utanpå.
ÖFVERPOSTDIREKTÖR, - - - diräcktö’r, m. 3.
Embetsman, som har högsta ledningen af
postverkets angelägenheter.
ÖFVERRASKA. v. a. 4. (l. überraschen)
Oför-yarandes komma öfver eller anfalla. Ö. en ljuf.
Ö. fienden. — Syn. Öfverrumpla, Ertappa. —
Ö-nde, part. akt. Brukas äfv. adjektivt i samma
betydelse som: Oförmodad. En ö. händelse. —
Öfverraskande, n. 4. o. Öfverraskning,
f. 2.
ÖFVERRESA, v. n. 2. Resa öfver ifrån ett
ställe till ett annat.
ÖFVERRESA, f. 4. Resa, som göres ifrån
elt ställe öfver till ett annat.
ÖFVERRETA, v. a. 4. (med. o. fysiol.)
Öfver-drifvet reta.
ÖFVERRETNING, f. 2. (med. o. fysiol.) 4)
Verkningen af något, som öfverretar. — 2) Känslan
deraf.
ÖFVERRIDA, v. a. 3. (böjes som Rida) Rida
öfver, rida omkull.
ÖFVERROCK, m. 2. Rock, som nyttjas utanpå
en underrock (frack, bonjour, o. s. v.).
ÖFVERRUMPLA, v. a. 4. (t. überrumpeln)
Oförsedt anfalla, ö. fienden. — Syn. Öfverraska.
— Öfverrumplande, n. 4. o.
Öfverrump-ling, f. 2.
ÖFVERRÄCKA, v. a. 2, Räcka fram, öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
