Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfverräkna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752 ÖFV
— Öfverräckande, n. 4. o.
Öfverräck-ning, f. 2.
ÖFVERRÄKNA, v. a. 4. Förslagsvis eller på
höft beräkna, hvad flera summor, poster o. s. v.
kunna göra tillsammans. Ö. kostnaderna för elt
förelag. Ö. skulder, fordringar. — Äfv. Räkna
öfver. — Ö fverräknande, n. 4. o. Öf v
erräkning, T. 2.
ÖFVERRÄTT. m. 3. Se Öfverdomslol.
ÖFVERRÖSTA, v. a. i. Tala, ropa, skrika
eller ljuda så högt, att andra ljud ej kunna höras.
Taga ljudet af. Hon ö-de hela sällskapet.
Trummorna ö. musiken. — Ö fver röstande, n. 4.
o. Öfverrös In in g, f. 2.
ÖFVERSE, v. a. 2. (böjes som Se) 1) Låta
blicken fara Öfver (en rymd eller en mängd af
föremål). Från den höjden ö-r man hela
slätten. Med en blick ö-såg han allt hvad som
fanns i rummet. — 2) Bese det hela af något.
Ö. ell varulager. — 3) Genomse, för att
anmärka eller förbättra; granska. Arbelel behöfver
ö-s, innan del ullemnas lill Irycket. — Äfv.
Se öfver. — V. n. Ö. med, af efterlålenhet
Jemna ostraffad, obeifrad, oanmärkt. Ö. med
någon, med ens fel.
ÖFVERSEENDE, n. 4. 1) Genomseende. Jfr.
Öfverse, bem. 3. — 2) Efterlåtenhet, som visas
nagon. Hafva ö. med någon, med ens fel.
ÖFVERSEGEL, n. 5. Hvarje af de öfre seglen
på elt fartyg.
ÖFVERSEGLA, v. a. 4. Säges om ett fartyg,
då det under segling stöter emot elt annat.
ÖFVERSEGLING. f. 2. 4) Händelsen, dä ett
fartyg öfverseglar ett annat. — 2) Seglingen tvärs
öfver Atlantiska oceanen.
ÖFVERSIDA, f. 4. öfre sida.
ÖFVERSIGT, f. 3. 4) Blick, hvarmed man
uppfattar det hela af något. — 2)
Sammanfattning af hufvudpunkterna i någol helt, hvarigenom
man får ett allmänt begrepp derom. Ö. af
föregående årels händelser.
ÖFVERSILN1NG, f. 2. Del slags
ängsvatt-ning, då vatten ledes in i en vid öfversta kanten
af en äng anlagd vatlningsrännil, hvarifrån det
silar sig fram öfver den slutlande ängsmarken till
en vid nedra ändan varande afloppsrännil.
ÖFVERSINLIG, a. 2. Säges om det, som är
höjdt öfver det sinliga och endast med förnuflet
kan fatlas.
ÖFVERS1TTARE, m. 5. En som med
öfver-mod. hån och skryt söker alla tillfällen alt visa
sin öfverlägsenhct emot andra.
ÖFVERSITTERI, n. 3. En öfvcrsiltares
beteende.
ÖFVERSKAFFA, v. a. 4. Skaffa öfver ifrån
ett ställe lill ell annat. — Öfver skaffande,
n. 4.
ÖFVERSKATTA, v. a. 4. Öfverdrifvet skatta,
värdera för högt. — Öfver skattande, n. 4.
o. Öfver skattning, f. 2.
ÖFVERSKATTMÄSTARE, m. 5. Embetsman,
som har högsta inseendet öfver finansverket i en
stat.
ÖFVERSKEPPA, v. a. 4. På skepp öfverföra
från elt land lill ell annat. Ö. jern till Amerika.
— Äfv. Skeppa Öfver. — Öfvers keppande,
n. 4. o. Öfver skeppning, f. 2.
ÖFVERSK1CKA, v. a. 4. Se Öfversända. —
Öfverskickande, n. 4. o. Öfvers kickn in g,
f. 2.
ÖFVERSKJORTA, f. 4. Skjorta, som bäres
utanpå en annan.
ÖFV
ÖFVERSEJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjuta)
4) Med handen skjuta något öfver till ett ställe,
till en person. Han ö-sköt falel lill de på
andra sidan bordel sittande. — 2) Gå utöfver.
öfverskrida, vara mer än; dröja längre.
Samma nskottet ö-ler med 10 r:dr den erforderliga
summan. — Äfven ofta absolut, t. ex.: Del
kommer all ö. några dagar, dröja några dagar
ul-öfver tiden. — Äfv. Skjula ö’fver. — Ö-nde,
part. pres. o. adj. Del 6., öfverskottet.
ÖFVERSKO, m. 3. pl. — skor. Sko, som för
värme skull eller lill skydd emot väta bäres ulanpå
vanlig sko eller stöfvel.
ÖFVERSKORPA, f. 4. Yllre skorpa.
ÖFVERSKOTT, n. 5. Hvad som går utöfver
bestämdt tal, mått eller vigt. Ö. i vigt, i mål,
i antal. — Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom: Ö-smedel, -svaror, m. m.
ÖFVERSKOTTA, v. a. 4. 4) Skotta öfver till
andra sidan. Planket är för högt all ö. snön.
— 2) Genom skottning beläcka med något. Ö.
snö på bar väg. ö. bara fläckar med snö.
ÖFVERSKRIDA, v. a. 3. (böjes som Skrida)
4) Gå utöfver (gräns, mått, anlal, o. s. v.);
öfver-stiga. Fienden har redan ö-dil gränsen. Det
som ö-der hundrade. — 2) (fig.) Öfverträda;
handla, bryta emot. Ö. order, fullmakt,
anständigheten. — Öfverskridande, n. 4.
ÖFVERSKRIFT, f. 3. Hvad som är skrifvet
uppöfver något, till förklaring, underrätlelse. o.s. v.
ÖFVERSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
Skrifva uppöfver. — Öfverskrifning, f. 2.
ÖFVERSKYGGA, v. a. 2. Beläcka ined sin
skugga. — Äfv. Skygga öfver. —
Öfverskyg-gan de, n. 4.
ÖFVÉRSKYLA, v. a. 2. 4) Skyla, öfverläcka,
öfverhölja. — 2) (fig.) Bemantla; Öfverse rned,
söka att ursäkta. Ö. sin hårdhel med skenet
af rättvisa. Ö. ens fel, sina egna felsteg. —
Äfv. Skyla Öfver. — Öfver sky lande, n. 4.
ÖFVERSKÅDA, v. a. 4. Skåda, blicka utöfver.
Säges både egentl. o. fig.
ÖFVERSKÄDLIG, a. 2. Som kan öfverskådas.
Läll ö.
ÖFVERSKÄRA. v. a. 3. (böjes sorn Skära)
Ö. kläde, med sax eller maskin gifva ruggadt
kläde en slät och glänsande yta.
ÖFVERSKÄRARDISK, m. 2. En stoppad dyna,
hvaröfver kläde spännes, som skall Öfverskäras.
ÖFVERSKÄRARE, m. 5. Person, som
öfver-skür kläde
ÖFVERSKÄRARMASKIN,–––––schi n,m. 3.
Maskin, som begagnas vid Öfverskärning.
ÖFVERSKÄRARSAX, f. 2. Sax, som
begagnas vid Öfverskärning, något liknande den vanliga
ullsaxen.
ÖFVERSKÄRNING, f. 2. Arbelel, förfarandet,
då kläde öfverskäres.
ÖFVERSKÖLJA. v. a. 2. Ymnigt öfvergjuta.
öfverhälla. En svallvåg ö-jde fartyget. — Äfv.
Skölja ö’[ver. — Öfversköljande, n. 4. o.
Öfversköljning, f. 2.
ÖFVERSLAG, n. Ö. 4) (på en vågbalans)
Tungans lutning ål ena sidan. — 2) Fel i
klädesväf-ning, då lösa trådar komma öfver kelten. — 5)
Ungefärlig beräkning af kostnader eller det lill
ell arbete nödiga. Göra Ö. på kostnaden.
ÖFVERSLÄ, v. a. 3. (böjes som Slå) 4) Slå
öfver. Han blef ö-slagen med en skopa vatten.
— 2) Ungefärligen beräkna kostnaden eller det
till ett arbete nödiga. — Ö-slagen, part. pass.
— Öfverslående, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
