Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Översvämma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
ÖFV
ÖFV
ÖFVERSVÄMMA, v. a. 1. (t.
übertchwäm-men) i) Säges om valten, som stiger öfver sina
bräddar och utbreder sig Öfver en trakt. Floden
har ö-t del kringliggande landet. — 2) (fig.)
öfverfylla. Staden ö-des af folk ifrån
landsorterna. — Öf v er svämmande. n. 4.
ÖFVERSVÄMNING, f. 2. Hafs-, sjö- eller
flodvaltens stigande öfver sina bräddar och
utbredning öfver det kringliggande landet.
ÖFVERSYRA, f. 4. (kem.) Högsta
syrsättnings-grad. — Syn. Superoxid.
ÖFVERSÅLLA. v. a. 4. 4) Genom sållning
öfverslrö. — 2) (fig.) Ymnigt öfverströ. — Ö-d,
part. pass. (Fig.) Ö. med band och sljernor.
ÖFVERSÄLL, a. 2. (nytt ord) I högsta måtto
säll.
ÖFVERSÄNDA, v. a. 2. Sända, affärda från
ett ställe lill elt annat. Ö. varor lill Amerika.
Ö. en vexel lill Hamburg. — Äfv. Sända ö
fver. — Öfver sändande, n.4. o. Öfver
sändning, f. 2.
ÖFVERSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) 4)
Sälta öfver på andra sidan. — 2) Sätta uppöfver,
utanpå. — 3) (fig.) Öfverflytta från ett språk till
ett annat, uttolka på elt annat språk. Ö. ell ord
med ell annal. Ö. en roman från engelska
på svenska. — Äfv. Sälla öfber. — Ö f v er
sällande, n. 4.
ÖFVERSÄTTARE, m. 5. Den som öfversatt
något, eller sysselsätter sig med öfversättning.
ÖFVERSÄTTLIG. a. 2. Som kan öfversättas.
ÖFVERSÄTTNING. f. 2. 4) Handlingen att
öfversätta. — 2) Någol som blifvit öfverflylladt
på ett annat språk.
ÖFVERTAG. n. 5. 4) Tag öfver. Ö. i
brottning. — 2) (Cg.) öfverhand. Få ö-et.
ÖFVERTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga)
Emol-taga något, som man ålagit sig. som blifvit en
uppdraget, eller hvarlill man äger rättighet. Ö.
ell arbete. Ö. regeringen. — Öf ver lag ande,
n. 4.
ÖFVERTALA, v. a. 4. Genom
bevekelsegrun-der, hämlade från känslor och begär, förmå någon
att tro eller handla på elt visst sätt. Ö. en lill
någol. Han slår ej all ö. Låta ö. sig ell.
låta sig ö-s. — Ö-nde, part. akl. o. adj. Ö.
förmåga, förmåga att öfverlala.
ÖFVERTALAN. f. sing. indef. eller
ÖFVERTALANDE, n. 4. Se Öfverlalning.
ÖFVERTALARE. m. 5. Den, som öfvertalar
eller öfvertalat någon.
ÖFVERTALIG. a. 2. Sorn öfversliger det
före-skrifna. stadgade antalet.
ÖFVERTALNING, f. 2. Den slass inverkning
på andra, då man öfvertalar. Jfr. Öfverlala.
ÖFVERTALNINGSGÅFVA, f. 4. Gifva,
förmåga att öfverlala.
ÖFVERTAND, f. 3. pl. — länder. Tand, som
växt upp utanför en annan.
ÖFVERTITTA, v. a. 4. (fam.) Se Öfverse.
ÖFVERTJÄRA, v. a. 4. öfverstryka med tjära.
ÖFVERTRO, f. sing. Se Vidskepelse.
ÖFVERTRYCK, n. 5. 4) (boklr.) Antal af
ark, som tryckes ulöfvcr den bestämda upplagan.
— 2) Det slags stentryck, då rnan med
slentrycks-lusch tecknar på elt papper, hvilket sedan på
baksidan öfversköljes med utspädd syra eller
saltlösning, och med rätsidan pressas emot stenen,
som derigenom erhåller aflryck af teckningen.
ÖFVERTRÅKA, v. a. 4. (fam.) öfversta något
tråkigt.
ÖFVERTRÄDA, v. a. 2. (fig.) Förbryta sig
emot. ö. lagen, Guds bud. Ö. anständigheten.
— Öfverlrädande, n. 4.
ÖFVERTRÄDARE. m. ö. Den, som
öfver-träder eller öfverlrädt något. Lagens ö. — Syn.
Förbrytare.
ÖFVERTRÄDELSE, f. 3. Handling,
hvarigenom man gör något, som en lag förbjuder.
ÖFVERTRÄDELSESYND, f. 3. (teol.) Det slags
synd, då man gör något, som lagen förbjuder.
ÖFVERTRÄFFA, v. a. 4. (l. überlreffen) Vara
öfverlägsen, utmärka sig i något. Han ö-r alla
i lapperhel. Hon ö-de alla andra i skönhet.
Hon ö-r i sång. Ö. sig sjelf, utmärka sig mer
än någonsin förut. — Syn. Fördunkla, Lemna
bakom sig. — Ö-s, v. pass. Vara underlägsen.
Ö. af någon i en sak. — Syn. Stå efter, Blifva
efter, Gifva efter. Fördunklas. — ö-nde, part,
akt. Brukas äfven som adjektiv och betyder då:
Förträfflig. En ö. smak. — Öfver trä ff ande,
n. 4.
ÖFVERTVÅLA, v. a. 4. Öfverstryka med tvål.
— Äfv. Tvåla ö’fver.
ÖFVERTYG, n. 5. Yttre tyg.
ÖFVERTYGA. v. a. 4. 4) Genom skäl och
bevis förmå någon alt hålla något för sant. Ö.
någon om sanningen af en sak. Han lät ö.
sig af dessa skäl. — 2) öfverbevisa. Ö. en
anklagad. Ö. en om fel. — Ö-nde, part. akl.
Ö. skäl, bevis. — Ö-d, part. pass, a) Som anser
sig äga fullt tillräcklig grund för sin tro på något.
Fullt ö. om en sanning. Jag är ö. om att...
— b) Öfvcrbevisad. Ö. om ell brott. —
Öfver-lygandc, n. 4.
ÖFVERTYGELSE, f. 3. På skäl, dem man
anser fullt tillräckliga, grundad tro, alt
någonting icke kan vara annorlunda, än som man
föreställer sig. Få ö. om en sak. Handla mot sin
ö. I ö. att, i den ö-n alt...
ÖFVERTÄCKA, v. a. 2. Till. betäckning
utbreda någol öfver elt föremål. Ö. en bildstod. —
Ätv. Täcka ö’fver. — Öfver läckande, n. 4.
o. Öfverläckning, f. 2.
ÖFVERTÄCKE, n. 4. Täcke, sorti bredes
ulan-på ett annal.
ÖFVERTÄNKA, v. a. 2. Se Öfvervåga. —
Äfv. Tänka ö’fver. — Ö f ver länkande, n. 4.
ÖFVERUPPSEENDE, n. 4. eller
ÖFVERUPPSIGT, f. 3. Högsta uppsiglen öfver
något.
ÖFVERUPPSYNINGSMAN, m. 8. pl. — män.
Person, som har högsta uppsiglen öfver något.
ÖFVER VANDRA, v. a. 4. Vandra öfver;
genomvandra.
ÖFVERVÅRA. v. a. 3. (Böjes som Vara, men
saknar pres. indik. o. part. pass.). Vara tillstädes,
närvarande vid (någon högtidlig eller juridisk akt.
o. s. v.). Ö. en vigselakt, en trolofning. Ö.
testamentets uppläsning.
ÖFVERVARO. f. sing. indef. (egenH. gammal
böjd kasus) Se Närvaro. Jfr. Öfvervara. 1
min ö.
ÖFVERVERK, n. 8. Högre liggande manual
på orgverk.
ÖFVERVIGT, f. 3. 4) Högre vigt än den
stadgade, föreskrifna. Ö. på mynt. — 2) Utslag
vid vägning. — 3) Högre vigt af ctl föremål än
af ett annat. — 4) (fig.) Företräde,
öfverlägsen-hel. fördel. Hafva, få. behålla ö-en. Dc hafva
ö. i handeln. Delta gaf honom ö-en öfver alla
hans medlä/lare. Del skälet har ö-cn, är
vig-ligare.
ÖFVERVIGTIG, a. 2. Som har öfvervigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
