Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Ömka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758 ÖMK
ÖMKA, v. a. 4. Känna medlidande med,
beklaga. Jag ö-r honom. — Ö. sig, v. r. Ö. sig
öfver, på elt verksamt sätt visa någon sill
medlidande, hafva medlidande med, förbarma sig
Öfver.
ÖMKAN, f. sing. indef. Se Medlidande. Anse
med ö., Ömka.
ÖMKANSVÄRD, a. 2. Som förtjenar ömkan,
medlidande.
ÖMKELIG ell. ÖMKLIG, a. 2. (uttalas i
dag-ligl tal: y’ngkligg) 1) Som väcker ömkan,
medlidande; högst beklaglig, jemmerlig. En ö. syn,
anblick. Ö. lon. En ö. hisloria. Del är ö-l
med oss menniskor. Del är jusl ö-l all höra
honom. Del är ö-l all se. huru... — 2) Högst
dålig, usel. Ö-l arbelc. Ö bok.
ÖMKLIGEN, adv. Se Ömkligl. Ö. omkomma.
ÖMKLIGHET, f. 3. (uttalas i allmänhet:
y’ngk-ligghct) 4) Ömklig beskaffenhet. Ö-en af denna
syn rörde henne. — 2) Uselhet, jemmerlighet.
EU arbetes ö. Hvilken ö !
ÖMKLIGT, adv. (uttalas i allmänhet:
y’ngk-liggt) På ell ömkligt, jemmerligl, uselt sätt. Blicka,
tala ö. Han skrifver, sjunger ö.
ÖMKRYGG, m. 2. (fam.; uttalas i allmänhet:
y’ngkry’gg) Stackare.
ÖMKYLA, f. sing. Ömhet i en kroppsdel till
följe af svår köld.
ÖMKYLA SIG, v. r. 2. Ådraga sig ömkyla.
— Öm kyld, part. o. adj. Som lider af ömkyla.
Hafva ö-a fingrar, föller.
ÖMMA, v. n. 4. 4) Kännas öm, smärta vid
vidröring. Foten ö-r. Tänderna ö. Såret ö-r.
— 2) (fig.) a) Förorsaka saknad, sorg. Den
förlusten ö-r ännu. — b) Erfara en känsla af
obehag, sorg, saknad, medlidande. Ö. vid cn
utgift, en förlust. Ö. för någon, för ens öde. —
V. a. o. i mpers. Väcka medlidande; smärta.
Hans olycka ö-r mig. Del ö-r mig om honom,
det gör mig ondt om honom. Det ö-r mig all
ej kunna hjclpa dem. — Ö-nde, part. pres. o.
adj. 4) Som Ömmar. Ell ö. sår. En ö. fot.
-1 2) Som förtjenar medlidande. Ö.
omständigheter.
ÖMMANDE, n. 4. 4) Förhållandet alt en
kroppsdel kännes Öm. Fotens ö. — 2) (fig.) Medlidande,
deltagande. Ö. för likars väl.
ÖMNIG, m. fl., se Ymnig, &c.
ÖMSA, v. a. o. n. 4. (ursprungligen Ymsa)
Byta om. Ö. kläder, ö. skjorla. Ö. vatten
på fisken. Ö. med hvarandra. Ö. under ell
barn, byta om blöja för del. Ö. 6m, vexelvis
göra något, vexla om, l. ex: Ö. om atl vaka,
vaka vexelvis. — ömsande, n. 4. o. Öm sni n g,
f. 2.
ÖMSE, ö’mmse, adj. oböjl. Både den ena och
andra. På ö. sidor, på begge s. Taga mulor
på ö. händer, af beggedera parten.
ÖMSESIDIG, a. 2. Sorn är, finnes, sker på,
utgår ifrån ömse sidor. Ö. kärlek, aktning. —
Syn. Reciprok.
ÖMSESIDIGHET. f. 3. Egenskapen att vara
Ömsesidig. — Syn. Reciprocitel.
ÖMSESIDIGT, adv. Lika å ömse sidor. —
Syn. Reciprokl.
ÖMSEVIS, adv. Se Ömsom.
ÖMSINT, a. i. Som har elt Ömt sinne, ömt
hjerla.
ÖMSINTHET, f. 3. öml sinne, ömt hjerla.
ÖMSKINNAD, a. 2. Som bar ömtåligt, skinn.
ÖMSOM, ö’mmsåmm, adv. Vexelvis. ö. glad,
ö. sorgsen, ö. en, Ö. en annan. — Syn. Än —än.
ÖPP
ÖMT, adv. På ett ömt sätt: a) Med innerlig
kärlek. Ö. älska någon. — b) Djupt i själen,
innerligen. Ö. rörd. På del ömmaste rörd.
ÖMTÅLIG, a. 2. 4) (i fysisk mening) a)
Myckel känslig för ytire inverkan. Häslen är ö.
för sporren. Lika ö. för köld och värme.
Han är ö. om armen. — b) Säges äfven om
den, som i sill tycke öfverdrifvet förstorar hvarje
liten kroppslig smärta. Han är ö. för minsta
känning af smärta. — 2) a) (fig.) 1 hög grad
känslig för alll, som gör etl obehagligt intryck
på sinnei. Han är myckel ö., tål ej alt man
på minsta vis yttrar eller gör någol, som kan
slöla honom. Ö. om sin ära, om sill rykte,
om sin heder, myckel känslig i alll som angår
äran, <fcc. — b) (om sak) Kinkig. En ö. sak,
fråga. o
ÖMTÅLIGHET, f. 3. Egenskapen atl vara
ömtålig; ömtålig beskaffenhet. Jfr. Ömtålig.
ÖMTÅLIGT, adv. På ett ömtåligt sätl, med
ömtålighet. \
ÖMTÄND, a. 2. Hvars länder äro ömma. Afan
blir ö. af atl äta bär. — Ömlän dhet, f. 3.
ÖNSKA, v. a. 4. 4) Inom sig vilja, gerna se.
åstunda. att man sjelf eller någon annan erhåller
något, atl någol kommer all inträffa eller skulle
hafva skett. Hvad ö-r ni? Jag ö-r lilcl dricka.
Ö. sig en förbättrad helsa. Ö. cn alll godt.
Ö. ens välgång. Ö. en ondl ell. ö. ondt öfver
någon. Hafva alll hvad man kan (vill) ö.
Ö., all någol inträffar. Jag ö-r lill Gud, atl
det måtte ske. Jag ville ö., all del vore ogjordl.
Jag ö-dc se honom. — 2) Genom ord uttrycka
en sådan vilja, åstundan, med afseende på något,
som rörer en annan persons förhållanden,
omständigheter. Jag ö-r er lyckosam resa. Ö.
någon lycka. Ö. någon god morgon, god natt.
ÖNSKAN, f. sing. indef. Åstundan, all något
kommer att intröffa eller skulle hafva skett. Min
enda ö. är, all kunna uppfylla er ö. Vinna,
ernå sin ö. Få sin ö. fram. Gå ens ö. till
mölcs. Göra efler ens ö. Del går honom alll
efler ö. Del afgjordes efler min ö.
ÖNSKANSVÄRD, a. 2. Se Önsklig.
ÖNSKEBARN, n. 5. Så kallas föräldrars barn,
då de endast hafva en son och en dotter.
ÖNSKELIG ell. ÖNSKLIG. a. 2. Som
förtjenar alt önskas, eller bör önskas. Ö. vind. Ö.
helsa. Bringa en sak lill ö-l slul. Del vore
ö-l, all vi kunde hjelpa dem. — Syn
önskansvärd. Önskvärd.
ÖNSKNING, f. 2. Se Önskan. Brukas mest
i plural. Man kan icke begära all få alla sina
Ö-ar uppfyllda. — Bildar sammansättningarna
Välönskning. Lyckönskning.
ÖNSKVÄRD, a. 2. Se Önsklig.
ÖPPEN, a. 2. neutr. — et, pl. öppna. 4) Ej
stängd, ej tillsluten. Ö. dörr. Öppna fönster.
Sofva med öppna ögon. Ö. bok, uppslagen. Etl
ö-el sår, ej läkt. Eli sår, som går ö-el, ej vill
läka igen, ständigt flyter. Ö. vexel, ej förseglad.
Ö-el bref, ej försegladt; äfv. patent. (Fig.)
Emot-laga med öppna armar, med alla tecken till
vänskap. — 2) Blottad/ obetäckt. Med Ö-et bröst.
Ö-et fartyg, odäckadt. Ö-el land, ej skogbeväxt
eller bergigt; äfv. utan fästningar eller andra
be-fästade orter. (Fig.) Det ligger ö-et för allas
ögon, är alldeles klart — 3) Oförsvarad,
obe-fästad, ej skyddad. En ö. stad, ort. Huset
ligger ö-el för alla vindar. (Sjöt.) Ö. redd,
ankarsättning under land, som är obeskyddad emot
vind och vågor. Gifva ö-el hugg på sig, se Hugg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
