Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öppendagad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖPP
— 4) Vid, rymlig, obegränsad. På öppna fältet.
Ö. sjö. (Sjöt.) Vara i ö. sjö, så långt ifrån
land, att man ej behöfver frukta lägervall eller
klippor och skär. Ö-el kreditiv, obegränsadt. —
5) Ledig, fri, obehindrad. Platsen slår ö. för
hans räkning. Lemna en rad ö., oskrifven.
Ö-el vallen, då sjön är fri från is. Ö-el lif,
obehindrad stolgång. Prenumerationen är ännu
ö , det är ännu tillfälle att prenumerera. Ö.
talan, obehindrad. Del slår honom ö-et alt...,
han har frihet att . . . Honom ö-el lemnadl
att..., med frihet för honom att... — 6)
Offentlig, uppenbar, för alla tillgänglig. Hålla ö. bod.
På ö-el torg. På ö. gala. Hålla ö-el bord,
ö. laffel, äfven för objudna gäster. Ligga i ö.
fejd med någon, i uppenbar fejd. Ö-el köp,
gjordt med förbehåll af återgång, i fall man ej
finner sig nöjd med varan. — 7) (fig.) Uppriktig.
En ö. man. Vara ö. emot någon. Ö.
bekännelse. Ö. min, Ö-el ansigle.
ÖPPENDAGAD, a. 2. eller
ÖPPENDAGLIG. a. 2. Se Uppenbar.
ÖPPENHET, f. 3. Se Öppenhjertighet.
ÖPPENHJERTIG, a. 2. Som är benägen alt
säga allt hvad han tänker. — Syn. Uppriktig,
Oförställd. Öppen.
ÖPPENHJERTIGHET, f. 3. Egenskapen alt
vara öppenhjertig. — Syn. Uppriktighet, öppenhet.
ÖPPENHJERTIGT, adv. På ett öppenhjertigt
sätt; med öppenhet.
ÖPPET, adv. Uppenbart, fritt, utan
förställning, öppenhjertigt. ö. uttala sin tanka. Han
sade helt ö., all...
ÖPPNA, v. a. i. 4) Göra Öppen, göra
öppning i något; låta upp, uppläsa. — Motsats:
Stänga, tillsluta. — ö. en dörr, elt fönster, en
bod, en butelj, ell vinfat. Ö. ell bref. Ö.
ögonen, munnen. Ö. en koffert, ell skåp. Ö. en
åder, se Åderlåta. Ö. en böld. Ö. ell lik,
skära upp det. (Milit.) Ö. lederna, utvidga dem.
— 2) (fig.) a) Gifva obehindrad tillgång, göra
tillgänglig. Ö. sina hamnar för främmande
fartyg. Ö. väg, bana väg; äfv. lemna fritt tillträde.
— b) Yppa, uppenbara. Ö. sill hjerla för en
vän. — c) Börja, begynna. Ö. en session, en
bal, elt fälttåg. Ö. en brefvexling,
underhandling. Ö. bod, skola, börja att halla bod, skola.
Ö. löpgrafvarna, börja att arbeta på dem. —
3) (med.; absolut) Gifva löst lif. afföra. — 4)
(ridk.; absolut) Ö., låta hästen göra böjning inåt
och för inre skänkeln. — Ö. sig, v. r. 4) Göras,
blifva öppen. Jorden ö-de sig. Dörren ö-r sig.
Blommorna ö. sig för solen. Hopen ö-de sig
för honom, lemnade honom rum all gå fram. —
-) (ög*) a) Blifva tillgänglig. Hans själ ö-de sig
för ångrcns känslor. Hennes hjerla ö-de sig
för medlidandet. En omätlig bana ö-r sig för
er. — b) Visa Öppning, genomgång. Då vi
kom-mo närmare, ö-de sig bergskedjan och lät oss
se ell trångt pass. — Ö-nde, pari. akt. o. adj.
(Med.) Ö. medel, afförande.
ÖPPNANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något öppnas. Både egcntl. o. fig. Vid
porlar-nes ö. Eli brefs ö. Löpgrafvarnes ö. (Fig.)
Fälttågets ö.
ÖPPNING, f. 2. 4) Se Öppnande. Ö-en af
ell lik. — 2) öppet eller öppnadt ställe (hål, gap,
svalg, utgång, spricka, o. s. v.). Stor, bred, liten,
trång, smal, rund, aflång Ö. Ö. på en
gärdes-gård. i en mur. Ö-en för en dörr, ell fönster.
Ö. på en hjelm. Ö. i en skog, emellan berg.
— 3) (fig.) Ledigt rum efter en befordran. —
ÖRF 759
4) Åkt i skådespel. — B) (med.) Afföring. Elt
medel, som befordrar ö. Han får ingen Ö.
ÖR, m. sing. 4) Grof sand. Fin, grof ö. —
2) Sandigt, grusigt ställe; sandslätt invid haf eller
sjö; låg, sandig udde.
ÖRÅ, n. 4. pl. öron. 4) Hörselns organ,
bestående af yttre örat och örgången, samt inre
örgången, skild ifrån den förra genom
trumhinnan. Yltre ö-l består af elt snäckformigt,
brosk-akligl skal. Vissa folkslag skära öronen af
sina krigsfångar. Klippa öronen på en häst.
Hviska en någol i ö-l. Nypa, draga en i ö-l.
Draga en vid öronen. Rifva, klå sig bakom
ö-l. Del ringer för öronen. Del susar i
öronen. Hafva goda öron, god hörsel. Slå en
vid ö-l, med flata handen gifva någon ett slag
på örat. (Fig. fam) Slå grammatikan vid ö-l,
fela mot dess reglor. Slag vid ö-l, Örfil. (Fam.)
Del smakar som ell slag vid ö-l, högst gement.
(Fam.) Få på ö-t, få örfilar. Lägga ö-l till,
lyss. Spetsa, sloka öronen, se Spetsa, Sloka.
Jag har hört del med egna öron, har sjelf hört
det. Han hör intet på del ö-l, är döf på det
örat; (fig. fam.) vill icke förstå. (Fig.) Låna sill
ö. till, lemna uppmärksamhet åt. Jag är helt
och hållet ö., afhör med odelad uppmärksamhet.
Del går in genom ena ö-l och ul genom del
andra, lemnas ulan all uppmärksamhet; åtlydes,
pftcrföljes ej. Han har furstens ö., fursten
lyssnar med förtroende lill hans råd och
framställningar. Finna villigt ö. för något, vinna bifall
till ett förslag, elt råd, o. s. v. Om del
kommer lill hans husbondes öron, om hans
husbonde får höra det. (Fam.) Hel om öronen, ifrig,
rädd, högst bekymrad. Prata, skrika en
Öronen futla, praia mycket eller tala mycket och
högt till någon. LÅgga en i Öronen, jemt och
sarnt tala med cn om något. Ha öronen fulla
af något, hafva hört något så mycket omtalas,
att man är ledsen dervid. Hafva något bak
Öronen ell. hafva räfven bak ö-t, vara illistig.
Hafva loppor i öronen, vara högst orolig,
bekymrad. Silla i skuld uppöfver öronen, hafva
ganska mycken skuld. Draga öronen ål sig.
börja alt märka oråd, alt blifva rädd. Ej väl
torr bakom öronen, en ung glop. Predika för
döfva öron, tilltala, varna, förmana utan all
verkan. (Ordspr.) Väggarne hafva öron, man är
ingenslädes säker för lyssnare. — 2) Gehör. Hafva
godt ö. Han har inlel ö. för musik. — 3)
Litet handlag på kärl, i form af ett öra eller
en Ögla.
ÖRBROSK. n. B. Brosk i Örat.
ÖRBUCKLA, f. 4. Se Örhänge.
ÖRE, n. 4. (isl. Auri, Eyri, af Eyr, koppar)
4) Fordom brukligt mynt, hvaraf 8 gingo på cn
mark. — 2) (i nyare tider) Se Rundstycke. —
3) (efter nya penningräkningen) Minsta svenska
riksmynt, hvaraf 100 gå ,på riksdalcrn = 6.76
rundstycken. — 4) (fordom, i sing. kollektivt)
Penningar. Deraf GerningsÖrc. Saköre, Värdöre.
ÖRESLAND, n. B. (fordom) Visst stycke
åkerjord.
ÖRESVIN, n. B. En art delfin.
ÖRFIL, ö’rfill, m. 2. (af öra och gamla ordet
Fil, slag) 4) Slag med flata handen på örat. —
2) (fig. fam.) Skada, förlust.
ÖRFILA, ö’rfilla, v. a. 4. Gifva örfilar. (Fam.)
Ö. upp, gifva många örfilar. — Örfilande,
n. 4.
ÖRFILTÄCK, a. 2. (fig., pop. o. fam.) Som
förljenar örfilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
