- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
765

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och Förbättringar - Flerkulle ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLE

GEN

765

FLERKULLE, s. pl. Se Polyadelfia.

FLICKUNGE, 2. pl. — ungar, (fam.) Liten
flicka.

FLINTBÖSSA, f. 4. Bössa med flintlås.

FL1TTERGULD. n. sing. Se Flillermessing.

FLITTERSILFVER, n. sing. Hvilkokad
flii-lermessing.

FLOCKIG, a. 2. Som till utseendet liknar
flockor.

FLUSSVÄRK, m. sing. Värk i kroppens yttre
delar till följe af hämmad utdunstning.

FLYGBRYGGA, f. 4. En farkost, som
svänger kring ett i strömmen kastadt ankar såsom
medelpunkt och, genom sin sneda ställning emot
strömmen, drifves medelst dennas påslölande kraft
ifrån ena stranden öfver lill den andra.

FLÖG HÅL, n. 5. Se Fluslér.

FOLKSLAG, n. B. Särskilt folk, som till språk,
skaplynne och seder skiljer sig ifrån andra.

FOMENTATION, fomänntatschön, f. 3. (lat.)
Baddning.

FOMENTERA, fomännlèra, v. a. 4. (lal.) Badda.
— Fomen lering, f. 2.

FORDRINGSANSPRÅK, n. B. Anspråk på
utbekommande af penningfordran.

FORDRINGSÄGARE, m. B. Person, som äger
penningfordran hos någon.

FORMHÄLL, f. 2. Se Formvägg..

Formvägg. Tackjernshäll, hvarpå forman i
en hammarsmedshärd hvilar.

FORTSÄTTNING, f. 2. 1) Fortsättande. —
2) Något fortsatt; fortsatt följd af något
föregående. Fortsättningen af ett arbete, som
ut-gifves af trycket.

FOTSA, få’ttsa. f. 4. Se Slinka, Kona.

FOTSACK, fölsäck. m. 2. Betäckning af läder
på vagnar och slädar för deruti sittande personer,
till skydd för nedra delen af kroppen ända upp
till lifvet.

FOX. se Fux.

FRAKTGODS, n. sing. Varor, som fraktas.

FREDÄLSKANDE, a. 4. Som älskar freden.

FRENESI, –si’, f. 3. (grek.) Ursinnighet,
raseri. [Phr—.]

FRENETISK, a. 2. Ursinnig, vild, rasande.
[Phr

FRENOLOG, fränålå g. m. 3. (grek.) En som
studerat, är kunnig i frenologien. [Phr —.]

FRENOLOGI, fränålåji’, f. 3. (grek.) Läran
om själsförmögenhelerna på grund af hjernans
byggnad. [Phr—.]

FRIDÖMA, v. a. 2. Se Frikalla.

FRIKTIONSSTICKA, fricktschönsstfcka, f. i.
Se Slrykslicka.

FRIKÄNNELSE. f. 3. 4) Frikännande. - 2)
Innehållet af dom; skriftligt utlåtande eller
omdöme. hvarigenom någon frikännes.

FRISAD, - åd, m. 3. En sort tunnare fris.
FRUKTHORN. n. B. Se Ymnighetshorn.
FRUSTANDE, n. 4. eller

FRUSTNING, f. 2. Handlingen att frusta.

Frångå. Äfv. (fig.) öfvergifva, Jemna.

FRÅNHÄNDA, v. a 2. Afhända.

Fröken. Har äfven, i sing. för bestämd form,
Fröken.

FULLNOG, fullnög, adv. Fullt tillräckligt.

FULT, fult, adv. På ell fult sätt.

FURUSPIK, m. 2. 3- till 8-tums
handhammarspik.

Fyllnad. Äfv.: Fullhet; fyllande.

FYRSKEPP, n. B. Fastliggande fartyg, hvarpå
en fyr är anbragt.

FYRTORN, n. B. Tornformig byggnad, i hvars
lopp en fyr är anbragt.

FÅNGARM, m. 2. (nat. hisl.) F-ar kallas de
långa, masklika kroppsdelar, hvarmed blötdjuren
fånga sitt rof.

FÅNGKOST, m. 3. Sådan kost, som bestås fångar.

FÄLTGETING, m. 2. En art Geting, som
fäster sina nästen vid trädgrenar. Vespa Gallica.

FÄLTKAMRER, fä lllkammrér, m. pl. —
kam-rerare. Militär embetsman, som har sig
anförtrodd uppbörden vid ett regemente och
förvaltningen af dess kassa.

Fältläkare. Äfv. Läkare för en armécorps.

FÄLTMINA, f. 4. Vanlig mina, som begagnas
i faltkrigel.

Fälls juka. (vanligare) Elakartad, smittsam
sjukdom, som angriper trupper i fält, såsom t. ei.
rötfeber, rödsot, m. fl.

FÄLTSYRSA, f. 4. En art Syrsa, allmän på
torr mark. Gryllus campeslris.

FÄLTVALL. m. 2. Se Glads.

FÄRDKNÄPP, m. 2. (fam.) Se Färdsup.

FÄRDSKRINDA, f. 4. Skrinda, som begagnas
till forsling.

FÄRDSUP, m. 2. Sup, som lages, då man
beger sig ut på färd.

FÄRDVÄG, m. 2. (fam.) Färd. resa. Vara ule
på f-ar.

FÄRGGODS, n. sing. Tyg, som skall färgas.

FÖDGENT, födscheni’, n. 3. Hög grad af
fintlighet i fråga om utvägar att förskaffa sig
uppehälle.

FÖNSTERFLUGA, f. 4. Se Hus/luga.

FÖRBERG, fö’rbä’rrj, n. B. Litet berg, som
ligger framför elt slörre.

FÖRBYTA, v. a. 2. (böjes som Byta) 4) Taga
något i st. f. elt annat. — 2) (gam.) Bortbyta. —
3) Utbyta mot något annat. — 4) Förändra,
förvandla. — F. sig, v. r. och F-as, v. dep.
Ombytas till något annat, förändras, förvandlas.

FÖRBYTLIG.förby’tligg.a.2. Som kan förbylas.

FÖRDRAGSENLIG, a. 2. Enlig med fördrag.

FÖREDÖME, n. 4. Se Eflerdöme.

FÖRENINGSFRÄNDSKAP. (kem.) Dpi slags
frändskap, som finnes i sammansatta kroppar, och
äger der rum mellan de enkla ämnen, hvaraf dessa
äro sammansatta.

FÖRLUCKA, f. 4. En lucka lätt akler om
förmasten på ett fartyg.

FÖRSTUGUKAMMARE, fö’rstugukåmmare,
m. 2. pl. — kamrar, (uttalas vanligen:
farrstu-kammare) Ensam kammare, som har utgång
omedelbart till förstugan.

GANSER, gånns’r, 5. pl. Ett slags smala,
platta eller kantiga snören af silke, äfven af iråd,
kamelgarn, guld eller silfver.

GARFVAREBAGGE, m 2. pl. — baggar.
En skalbagge, på björk och i garfvarebark.
Prio-nus coriarius.

GAR FÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Simfågel,
stor som en gås, till färgen svart. Alca impennis.

Gata, (boktr.) Platsen emellan tvenne midt
emot hvarandra vända regaler.

Generalintendent. G. i Krigskollegium,
militär ledamot af detta embPlsverk, hvilken slår i
spetsen för Inlendents-afdelningen.

GENOMFÖRING, f. 2. Handlingen att
genomföra ; fullständig utarbetning.

GEN-OMLJUD, n. B. (gram,) Se
Alergångs-Ijud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free