Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och Förbättringar - Gerundium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766 GER
HÄL
GERUND1UM, jerünndiumm. n. pl. gcrundia
o. gerundier. (gram.; lat.) 4) Elt modus i latinska
språket. — 2) Benämning, som af några gifves
åt den akliva formens particip, då det nyttjas i
st. f. infiniliven.
G1FTASGALEN, a. 2. (fam.) Se Giftaslysten.
GIRLAND. girrlångd, m. 3. (fr. Guirlande)
4) Blomsterkrans. — 2) Ädelstenar, frukter o. d.,
sammanbundna i form af en blomsterkrans.
GITARR, gitarr, m. 3. (fr. Guilare, lat. Ci~
thara, grek. Kilhara) Ett stränginstrument med
sex strängar, hvilka knäppas med fingrarna.
GJUTJERN, n. sing. Se Tackjern.
GLADT. adv. På elt gladt sätt, lustigt,
muntert. Lefva g.
GLANSFLUGA, f. 4. En insekt af
Tvåvingarna, grön och blå, metallglänsande. Sargus
cuprarius.
GLANSKOBOLT, glånnsköbållt, m. sing. Ett
slags starkt silfverglänsande kobolimalm.
GLASFISK, m. 2. En mjukfenig fisk, 4 tum
lång, platt och tunn som papper samt genomskinlig.
Leptocepbalus Morrisii.
GLUTTSNÄPPA, f. 4. Fågel af snäppornas
slägte. Tolanus Glottis.
GOMSEGEL, n. 5. (anat.) En hinna, som
betäcker luftrörssprickan och hindrar födoämnen alt
inkomma i luflröret.
GRADUAL, - -ål, m. 3. Vers, som sjunges
emellan episteln och evangelium i en rnessa.
GRAFLAX, m. sing. Färsk rimmad lax.
Grannas, pop. för Grannens. G. Karin.
GRANNHÄLLE, n. 4. (fam.) Samteliga en
persons eller familjs grannar; alla grannarne på
en ort.
Grunddikning, (landtbr.) Anläggning af
sten-diken eller lcgelrörs anbringande under åkerjord,
för att befria den ifrån undervatten.
GRÄSBLOMMA, f. 4. (bot.) Det slags blomma,
gräsväxterna hafva, bestående merendels af tvenne
midl för hvarandra stående konkava skal, af hvilka
det ena omfattar det andra.
GUBBHUS, n. 5. Offentlig inrättning, der
ålderstigne, behöfvande borgersmän åtnjuta för
sin återstående lifstid fri kost och vård.
GULDBRONS, gülldbrå’nns, m. sing. Pulver
af oäkta bladguld.
Guldlraf, se Gulltraf.
GULDVIN. n. 3. En sort ulmärkl godt vin
ifrån Libanon.
GULÄRLA, f. 4. Se Gul Arla.
GUTTA PERCHA, gulta pärrka, f. sing. Ett
ämne, som i flera afseenden liknar kautschuk och
fås genom inkokning af mjölksaften i osündiska
trädet Isonandra Gutta.
Gå genom vinden, gå öfver stag.
Gqnge. (Fam.) Vara å g, vara gängse.
GÅNGFÅGEL, m. 2. Gängfåylar kallas de
fåglar, som hafva 3 något sammanväxta tår framåt,
en bakåt, alla jemnhöga.
Gårdsrätt. Äfv. Den åt adeln år 1674
tilldelade. men redan år 4673 åter upphäfda
doms-räll Öfver dess underhafvande.
Gåsögon, (boktr.) Sammangjutna
citationstecken.
HAFSNÄTTING, m. 2. Ett slags fisk. 3 fot
lång, gul, marrnorerad med brunt, i Atlantiska
hafvel. Petromyzon rnarinus.
HAFSPENSEL. m. 2. pl. — penslar.
Ringmask med grönt blod; silter i ett */,
rör och utskjuter ur dess ända cn hårtofs.
Sa-bella pcnicillus.
HAFSTULPAN. håffstullpån, m. 3. Ett
skorp-djur, i hafvet. Balanus lævis.
Hafva. (Fam.) Det har ingenting på sig,
betyder ingenting.
HAGELBAGGE, m. 2. pl. — baggar. En
skalbagge, sorn, när han vidröres. sammandrager
ben och hufvud, så att han liknar elt svart
blyhagel. Byrrhus Pilula.
Halfpurlar, kanonportar, som tjena all
tillsluta öfversla batteri-, skans- och backsportarna
på ett örlogsfarlyg.
HALSA, v. n. 4. (döt.) H. 6m, vända.
HANDÅRA, f. 4. Åra, så lätt, all Ivå ros af
en person.
HEDELAF, m. 2. pl. — lafvar. Se
Islands-mosxa.
HEDELJUNG, m. sing. Se Allmän Ljung.
HEDERSKNYFFEL, m. 2. pl. — knyfllar.
(fam.) Hedersman.
Helghö. Bengaliskt H., tropisk växt med blå
blommor, och hvars blad äro i en ständigt
sväf-vande rörelse. Dcsmotodium gyrans.
HINDERSLÖSHET, f. 3. Frihet ifrån hinder.
Visa sin h. till äktenskap.
Hjertstock. Den del af ett roder, i hvilken
fingerlingarne äro fastade.
HOPFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla) 4)
Falla tillsammans. — 2) Minskas i vidd, omfång.
HORNROCKA, f. 4. En art Rocka, med
bröstfenorna utstående som horn framom hufvudet,
och ända till öfver 40 fot lång. Raja cornuta.
HORTENSIA. hårrtä’nnsia. f. 3. Bekant
blom-slerväxt med ljusröda eller hvita blommor; från
Kina. Hydrangea hortensis.
HUFVUDFOTING. m. 2. (nat. hist.) H-ar
kallas de djur, som tillhöra första afdelningen af
Blötdjuren, eller de som på hufvudet hafva långa,
köttiga armar, med hvilka de fästa sig, gripa
och gå.
Hufvudsäle. Äfv. Del ställe, der någol
huf-vudsakligcn har sin plats. H-t för cn
sjukdom.
HUMLEMJÖL. n. sing. Det gula stoftet af
humle.
Hundrade. Efter h., hundrade i sender, l. ex.:
De säljas efter h.
HUSARFRÖ. husårfrö’. n. 4. En mexikansk
apoteksväxt. Veratrum sabadilla.
HUSHUND, m. 2. (nat. hist.) Den egentliga
hunden bland Hundslägtet. Canis familiaris.
Huslök. Örten Sedum Telephium med
hvil-gula blomknippen.
HVALFISKBEN. n. 3. De hornarlade
skif-vorna. svalget på hvalfisken.
HVALRAF. n. sing. Se Spermaccli.
HYPERSTEMSK. a. 2. (från grek.) H.
sjukdom, sådan som har sin grund i öfverflöd af
lifs-kraft, i en onaturligt förhöjd och förstörande
verksamhet.
Hålla. (Fam.) Låta h. af sig, säges om en
qvinna, som förunnar en man olillåtliga
kärleksbevis.
HÅRS1LKE, n. sing. (fabr.) De enskilla
Irå-darne af rått kring sig sjelft drejadt tramesilke.
HÄCKELDJUR. n. 3. (nat. hist.) Benämning
på första afdelningen af stråldjuren. med hård och
vanligen taggig yta.
HÄLGÅNGARE. m. 5. Så kallas de af
Rof-djuren, som. likt nienniskan, stiga på hela foten,
hälen inberäknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
