Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och Förbättringar - Själafrid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄ
SJÄLAFRID ell. SJÄLSFRID, m. sing.
Själens fridfulla tillstånd.
SJÄLASPIS, m. sing. Andlig föda, eller tal,
skrift, som tjenar till själens uppbyggelse.
SJÖGÅRD, m. 2. Vid sjön belägen gård i en
stad.
SKABBTRÄD, n. B. Ett trädslag ifrån
Nordamerika. hvars blad ej kunna vidröras med
händerna, utan all man får ett skabblikt utslag deraf.
Rhus toxicodendron.
SKATTEÅR, n. B. (kameral.) Det år. som
beräknas för skatternas indrifvande, näml, från 4
April del ena året lill sisia Mars det påföljande.
SKIFRA ell. SKIFVA. v. n. 4. (sjöt.) Att vid
rodd, under det åran lyftes ur vattnet, vrida
bladet horisontelt.
SKJUTBAGGE, m. 2. pl. — baggar. En
skalbagge, som, då han förföljes eller fångas,
gif-ver genom bakändan ifrån sig ett litet skott,
åt-följdt af en blå rök. Brachinus crepitans.
SKOFVELÅRA, f. 4. Åra, hvars blad emot
ändan är något krokigt.
SKOGSSTORKNÄBB, m. 2. Se Abrahamsrol.
SKOGSVIOL, –öl, f. 3. En art luktlös Viol
på skogsängar. Viola canina.
SKOLDISCIPLIN, –-pli’n, f. 3. Se
Skol-tukt.
SKORPDJUR, n. B. (nat. hist.) Benämning på
de djur, som tillhöra sjunde klassen af djurriket,
hvilka hafva hårda och tjocka skal.
SKRABBA, f. 4. (fam.) Gammal stackare.
SKRABBIG, a. 2. (fam.) Skröplig.
Skramla, (fig. fam.) Pralmakare.
sladder-taska
SKRATTDUFVA, f. 4. En art rödgrå Dufva,
hvars läte liknar skralt. Columba risoria.
SKRÄPIGHET, f. 3. Skräpig-beskaffcnhet.
Skärpa, v. n. S. lill, börja att bli skarp,
t. ex.: Vintern s-per till.
SKÖLDKRÄFTA, f. 4. (nat. hist.) S-tor kallas
5:dje Ordningen af Skorpdjuren.
SLAGDUFVA, f. 4. En art af Dufsläglet, som,
då hon tumlar, klappar högljudt vingarna mot
bvarandra. Columba Pcrcussor.
Slarf, n. sing. (fam.) Lappri, skräp.
Slå. (Talesätt) Märka, hvad klockan är
slagen, inse, huru det förhåller sig.
Sldgte. Äfv. Stam af ett folk. Ephraims s.
Juda s.
Smälla. (Fam.) I morgon s-ler del, afgöres
det, kommer det till verkställighet.
SMÄLLA RE, m. B. Rysk s., ett slags
lekverk, bestående i en liten kylsa, innehållande
knall-silfver, som vid slag, tryckning eller dragning
exploderar med en yllerst hvass knall.
SNABELAMARANT. ––––––ånnt, m. 3. En
prydnadsväxt i trädgårdar med röda fröhängen,
liknande kalkonsnablar.
SOARÉ, såaré, m. 3. (fr. Soirée)
Aftonsällskap, aflonnöje. aftonunderhållning.
SODOMSÄPLE, n. 4. Se Koloqvinl.
Spansk. S-l gräs, ett sydeuropeiskt grässlag,
hvars sega, 2 till 3 fot långa, trådlika blad
nyttjas till rep, korgar, mattor, skor och klädesviskor.
Stipa tenacissima.
SPANTRITNING, f. 2. (skeppsb.) Ritning, som
visar elt fartygs bredd och skapnaden af hvarje
spant.
SPILLKRÅKA, f. 4. Se Tillkråka.
SPINDELKRABBA, f. 4. En ostindisk Krabba.
6 till 7 tum lång, trekantig, med långa ben, knölig
och taggig rygg. Parlhenope horrida.
TOM 771
SPINDELKRÄK, n. B. Benämning på de djur,
som tillhöra sjelte klassen af djurriket, liknande
till inre kroppsbyggnad insekterna, ulan spröt
och vingar, samt med 8 fötter.
SPISKUMMIN, m. sing. Ett slags egyptisk
kummin, som lill smak och lukt liknar den
allmänna, men är starkare. Cuminum Cyminum.
SPRÅNGLINA, f. 4. Lina, hvarvid man låter
en häsi löpa i krets (springa lina).
Spöka. (Fig. fam.) Den saken s-r ännu, det
är ännu icke slut med den saken, den kan hti
svåra följder.
Staka. (Sjöt.) Att medelst långa båtshakar,
slänger eller klykor, hvilka stötlas emot sjö-eller
flodbollnen. framskjuta en pråm, en flotte, o. d.
StinkmoUa. f. Se Släggan.
ST1NKSTORKNÄBB, m. 2. En art Slorknäbb
med vackra röda blommor och stark vidrig lukt.
Geranium robertianum.
STORDAG, m. 2. Se Högtidsdag.
STORTRAPP. m. 2. Se Trapp.
STRANDSTADD, f. 3. Ört på hafsslränder
med röda blommor. Statice Limonium.
STRUTBLAD, n. B. Orangeriväxlen Canna
indica.
STYRKOMPASS, sly’rkåmmpåss, m. 3. Det
slags kompass, som brukas vid styrning.
Ställning. Slå s., med trumslag gifva en
trupp tecken lill samling.
SULTANSHÖNA, f. 4. Fågel af Vadarne,
blå, med röd näbb. Fulica Porphyrio.
Svärma. Äfven: Flyga i svärmar. Der s-de
tusentals mygg.
SYNRÖR, n. 8. Se Tub.
Synvidd, (opt.) Det afstånd, hvartill ett
föremål bör befinna sig, för att ögat utan
ansträngning skall se en tydlig bild deraf.
SÅNGHÅL, n. 6. Se Ljudhål.
SÄFGINST, m. 3. Buskväxt med gula, väl- .
luktande blommor och trinda grenar, liknande
säfstrån. Spartium junceum.
Säga. (Talesätt) Man skall så s., man säger
så bara, ulan verklig mening.
SÄSONG, säsanng, m. 3. (fr. Saison) Årstid;
termin.
TAGGFENIG, a. 2. (nat. hist.) T-a kallas 4:a
Ordningen af Benfiskarna.
TAGG-GINST, m. 3. Buskväxt med taggiga
grenar, små taggkanladc blad och talrika gula
blommor. Ulex europæus.
Tana. (äfv.) Se Tåga.
TAPP. Läggens öfra fyrkantiga ända på elt
anka re
TAGGPALM. f. 3. Se Jernek.
TANTAL, tanntal, m. sing. En af de
egentliga metallerna.
TANTALIT, tanntalft, m. 3. En slenart, som
innehåller lantal.
Teckna. T. sig lill, likna sig till. Det t-r
sig till regn.
TEMPUSTECKEN, tä’mmpusstéck’n, n. B.
(gram.) Det på stammen eller afledningen följande
konsonantlecken, som i svaga verber utmärker
lempus.
TJOGMÄNNING, m. 2. (bot.) Växt af klassen
Ikosandria.
Toka, v. a. 4. (fam.) T. bort, göra lill en tok,
bedåra.
TOMAT, -åt, m. 3. Krukväxt med röda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
