Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - orienterad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orienterad—oroväckande
man befinner sig 1. hur landet ligger,
lokalisera sig 2 (söka) finna sig till rätta, känna sig
för, göra sig bekant med, göra sig
hemmastadd, sätta sig in i, höra sig för, förhöra sig
(om), höra efter — orienterad 1 liggande,
belägen, inriktad (åt visst håll), med
riktning i 2 hemmastadd, (väl) lokaliserad,
bevandrad, insatt (i), inne (i), förfaren,
initierad, à jour (med)
orientering 1 inriktning 2 kort översikt,
införande, inledning, förberedelse, vägledning 3
orienteringslöpning — förlora orienteringen
se tappa bort sig under 2 tappa, gå 1. komma 1.
råka vilse
orienteringsförmåga lokalsinne
original 1 (motsats: kopia, avskrift, avtryck,
eftertryck, bearbetning, översättning,
reproduktion, plagiat) originaltext, grundtext,
urtext, ur-1. grundskrift, urversion, urkund,
huvudhandling, huvudskrift,
originalhandling, originalskrift, jfr utkast, (ibl.) koncept;
originalteckning; original(ljud)band, master;
urbild, prototyp, arketyp; förebild, modell,
förlaga, (rit)mönster 2 egendomlig 1.
besynnerlig människa, se särling, stofil —
original- grund-(språk), första (upplaga)
originalitet 1 ursprunglighet, jfr särdrag,
egenart; skaparkraft, självständighet, nyskapande
förmåga, äkthet 2 se egendomlighet
originell 1 (motsats: eftergjord, efterbildad,
kalkerad på) se ursprunglig 1, självständig,
oförfalskad, äkta, särpräglad, annorlunda,
personlig, utpräglad; självständigt
nyskapande 1. uppfinnande 2 (motsats: vanlig,
schablonmässig) ny, säregen, inte lika andra,
egen 3, underlig — vara originell bära sin
egen 1. särskilda prägel; ha sitt huvud för sig
oriktig se felaktig, osanningsenlig,
ovederhäftig, vrång, missvisande, vilseledande,
orätt, (rosen)rasande, vilse(n), ’på tok’,
’galen’, ’tokig’, ’bakvänd’, ’skev’, (ibl.)
förvrängd, förvillande, bedräglig; inexakt,
inkorrekt; missförstådd, vantolkad; grundlös,
ogrundad, ohållbar — oriktigt (adv., även)
se illa 5 — vara oriktig inte ha fog för sig,
sakna (all) grund, inte stämma
orimlig se absurd, otänkbar, otrolig, ’omöjlig’,
oantaglig, outförbar; ohjälplig, oresonlig,
oförlåtlig, meningslös, dåraktig, felaktig,
vansinnig; (ibl.) obillig, oskälig
orimlighet se oting, galenskap 2, paradox,
chimär, överdrift; [orimligheter] se nonsens,
struntprat
ork (vard. för) kraft 1, energi 1, kondition 2 —
ta orken av (vard. för) suga musten 1.
märgen ur
orka äga krafter 1. (vard.) ork (att); kunna,
förmå 1, kunna utföra 1. genomföra 1. prestera
(ngt), mäkta 1. (prov.) makta, vara i stånd
(att 1. till), (prov.) ty(a); (vard.) gå i land med,
klara, (ibl.) hinna (me’d); rå (me’d), stå ut
(med), utstå, (inte) härda ut 1. stoppa för;
vara god för, (si.) palla (för); se gitta, idas
orkan våldsam storm, jfr virvelvind
450
orkeslös 1. orklös se matt 2; ålderdomssvag; se
skröplig 1
orkester musikkår, (instrumental)ensemble,
(musik)kapell, (jazz)band, (jazz)grupp, (mil.)
spel, (si.) bass; [orkestern] (även)
musikanterna, de spelande 1. musicerande, musiken
orlov (åld. för) avsked; tillstånd, tillåtelse,
permission
orma sig ringla 1. slingra 1. bukta sig, ’rinna’
(i bukter), vinda sig, vrida sig som en orm,
svänga sig; jfr krypa 1
ornament dekorering, ornamentik; se
dekoration, girland, relief, se prydnad
ornamental dekorativ, prydande, ornerande
ornat (kyrko)skrud, prästskrud, mässdräkt,
ämbetsskrud, jfr dräkt 1, 1 gala 1
ornera pryda (med ornament), utsira,
utsmycka, ornamentera
oro 1 se bekymmer, (ängsliga) farhågor,
fruktan, orolig väntan, spänning, (hjärt)ängslan,
ängslighet, ångest, alarm; osäkerhet, ofrid,
ofred, disharmoni, (ibl.) (huvud)bry, bryderi;
beklämning; upprördhet, alteration,
skakning, sinnesrörelse; jäsning (i sinnena),
störningar, förvirring, ’uppståndelse’, brådska,
jäkt, rastlöshet; ’gny’, rabalder 2 (urmak.)
balans 1. balanshjul (i ur)
oroa se störa, distrahera, inte lämna i fred 1.
i ro, vålla obehag, rubba (ngns) säkerhet,
antasta, trakassera, anfäkta, irritera, enervera,
ansätta, pressa, agga, ’förfölja’, (ibl.) ’spöka’
för; förvirra, alarmera, sätta myror i
huvudet (på), vålla huvudbry, bry, jfr skrämma;
jaga upp, uppröra, (upp)skaka, bekymra,
tynga, ängsla — oroa sig känna oro, känna
sig 1. vara orolig 1. ängslig, bli upprörd 1.
altererad, våndas, svettas vid tanken på;
gripas av oro (för 1. över), bekymra sig (för),
göra sig grå hår (för ngt), ängslas, ängsla
sig, gruva sig, jfr frukta 1 — oroande se
oroväckande
orolig 1 rörig, osammanhängande, abrupt,
planlös; bråkig, bullersam, jäsande,
’upprörd’, stormig, svallande; (konsth., motsats:
lugn, diskret, harmonisk) ’brokig’ 2 (alltför)
rörlig, aldrig stilla, ostyrig, oro(s)stiftande,
stojande, ofridsam; nervös, jfr febril, ’het’,
jäktad, rolös, rastlös, (vard.) körig, pirrig,
(prov., i Sydsv.) hialös; flackande (blick);
ombytlig, disharmonisk, upprorisk,
mace-donisk(a förhållanden) 3 illa till mods,
hjärtängslig, se ängslig, rädd, osäker,
ångest-full, ångestfylld, altererad, upprörd, ur
jämvikt, ur gängorna, (vard.) betuttad, ’darrig’;
bekymrad (för 1. över); se oroväckande — vara
orolig se oroa sig, jfr gruva sig; sitta som på
nålar, fara omkring som ett torrt skinn,
(vard.) gå omkring som en äggsjuk höna
oroligheter oordning, tumult, kravaller,
upplopp, jfr 1 strid
orostiftare 1. orosstiftare orosande,
orosma-kare, fridstörare, bråkmakare, agitator,
upprorsman, våldsman, (åld.) rumormästare
oroväckande (motsats: lugnande,
betryggande) oroande, ängslande, ängslig, orolig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
