Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om s. k. subjektlösa satser i svenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Otvetydigt är också, att telegramstilens: Kommer i dag
med snälltåget eller: Väntar här på svar och dylika satser hava
sitt verkliga subjekt i den skrivandes egen person. I självsvåldigt
tal förekomma ju för övrigt liknande uttryck.
Ännu enklare är saken, då subjektet till ett svar redan
ligger i frågan, t. ex.: Hva’ gör du? Sover. Å din bror?
Hjälper mej.
Svårare är det däremot understundom att från subjektlösa
satser skilja sådana satser, i vilka det rätteligen bör
uppfattas som personalpronomen, d. v. s. syftande på något förut
omnämnt, ävensom sådana, där det snarast är att betrakta
som demonstrativpronomen, d. v. s. hänvisande på något för
sinnena eller för tanken närvarande.<footnote>
Om hithörande frågor kan man numera (1910) finna många värdefulla
upplysningar i Svenska Akademiens Ordbok, artikeln den.
<footnote>
Svårigheten ligger egentligen däruti, att det kan hava en
så allmän betydelse och ofta brukas på grund av ett slags
tankelättja, då man ej vill göra sig möda att uppsöka det
mest passande ordet. Det kan syfta ej blott på en infinitiv
eller en hel sats, utan även på ett helt sammanhang av satser.
Det kan till och med upprepa eller påpeka ett substantiv, som
icke är neutrum; så syftar det på en strax förut nämnd sak i
de Tegnérska verserna:
Böljornas öken, det är mitt fädernesland och min grav –
och:
Den första tanke, som Loke hade, det var en lögn.
Person påpekas i uttrycket: Det är jag, d. v. s. den, du
ser här, eller den, du nu hör, är jag, i utropet: Det var mig en
riktig baddare! o. s. v.
Vanligen bör ju vad som åsyftas med det kunna inses
av sammanhanget eller situationen, t. ex. när man begagnar
sig av fraserna: Det förstås, det går an, det stämmer, det var
bra, det var kassingen! och dylika. Därvid kan ofta det
utelämnas, t. ex.: Skadar inte! Behövs inte! Väl bekomme!
samt i de parentetiska, numera nästan blott som adverbial
uppfattade satserna förstås(s), kanske, må hända o. d. Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
