- Project Runeberg -  Om ordlekar /
115

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mening, synas följande företrädesvis förtjänta att här
anföras.[1]

Han påpekar, att många reflexiva verb kunna stå i
samma mening som intransitiva. I satserna huden avfjällar sig,
bergens konturer avrunda sig mer och mer, trädet avspeglade
sig i vattnet, floden utgrenade sig,
finner man intransitiv
funktion hos de formellt reflexiva verben.[2]

Vidare erinrar han därom, att åtskilliga nomina actionis
(abstrakta verbalsubstantiv) av olika bildning till sin
betydelse motsvara de nyss nämnda intransitivt brukade
reflexiverna, antingen blott dessa eller ock tillika den transitiva
användnigen av de ifrågavarande verben, t. ex. befinnande,
uppförande, bemödande, förhållande, ställning, förställning,
hållning, vändning, ansträngning, besinning, rörelse,
förpliktelse
o. s. v. Då nu ofta particip få den intransitiva
betydelsen, träda de i närmare förhållande till nomina actionis;
jfr t. ex. sansa sig, sansad, sans(ning). Några nomina
actionis motsvara uteslutande eller i viss betydelse de adjektiviskt
brukade participia praeteriti, jfr t. ex. (försonlig) stämning
med (försonligt) stämd, förtjusning med förtjust.[3]

Jämför man uttrycken förhandlingarna äro i full gång
och han redogjorde för förhandlingarnas gång, så finner
man, att gång i förra fallet blott och bart betecknar fortgång,
framåtskridande i motsats mot stillastående, i senare fallet
syftar på fortgångens eller utvecklingens sätt och
beskaffenhet; i förra fallet motsvarar gång verbet i dess funktion
såsom logiskt predikat (t. ex. klockan går, i motsats till


[1]
Jag utbyter, liksom förut, de tyska exemplen mot svenska.
[2]
Jfr i Akademiens ordbok avbryta II 1, slutet. -- Hit höra naturligtvis
också reflexiva (»passiva») former på -s, t. ex. den sjuke avmattades småningom;
jfr Akademiens ordbok under avfjälla och avjämna.
[3]
Ang. adjektiviskt brukade particip i svenskan kan här dessutom påpekas
en för rätt många gemensam egenhet: en stympad kon ser ut, som hade den
uppstått genom stympning av en hel kon, men är naturligtvis en figur för sig;
fint skurna läppar, ädelt mejslade drag, svarvade ben kunna förekomma hos en
levande människa; från botaniken välbekanta termer äro djupt delade, pardelade,
naggade, tvärhuggna, intryckta, urnupna, kluvna, genomborrade, sammansatta,
veckade, kölade blad.
Jfr i Akademiens ordbok avbiten rot, avbitet blad avbruten
pelare
(under avbryta II 5) m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free