Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dam, fruntimmer, kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dam och fruntimmer. Några antydningar om somligt av
denna anmärknings innehåll skola här meddelas.
Konkurrensen mellan dam och fruntimmer har pågått
ända sedan början av 1700-talet. Bägge orden hade redan
tidigare kommit in i svenskan (dam från franskan, fruntimmer
från tyskan), men på 1600-talet hade vartdera sitt särskilda
område: dam var en hederstitel för en förnäm kvinna,
fruntimmer var kollektivt, så att man t. ex. med »hovfruentimbret»
menade samtliga hovdamerna. Men i början av
1700-talet kunde man också bruka ordet fruntimmer om en
enda person, och i denna betydelse blev ordet nu vida
vanligare än dam. Detta sista har sedan småningom arbetat sig
fram på fruntimmers bekostnad. Ordboksförfattaren Abr.
Sahlstedt skriver år 1759: »Jag ville gärna blifva af med det
långa Tyska Fruentimmer och i det stället antaga Fransosernas
lilla nätta Dame. Men jag frucktar, at vi kommit oss
så in med Fruentimmer, at vi icke kunna slippa det mera.»
Det artigare språkbruket har emellertid (liksom Sahlstedt)
efter hand givit företrädet åt dam; men detta har skett steg
för steg och har ännu ej genomförts lika mycket överallt, där
svenska talas. I Finland skrivas ännu vid magisterpromotionerna
verser »Till fruntimren», och i mellersta och norra
Sverige kan man ännu bruka ordet »fruntimmer» vid vissa
tillfällen, då en sydsvensk avgjort skulle säga »dam».
I flera förbindelser tyckes en bestämd betydelseskillnad
börja visa sig eller redan ha stadgat sig. Om en kvinna av
bildad samhällsklass kan man nog säga, att hon är »ett ståtligt
fruntimmer», men då syftar man företrädesvis på hennes
fysiska egenskaper (hög växt, fyllighet m. m.). Talar
man däremot om »en ståtlig dam», tänker man vanligen mera
på hennes sätt att föra sig eller i allmänhet att uppföra sig.
Ofta får ordet »fruntimmer» något mera familjärt än »damer»;
om sina kvinnliga, i ens hem boende anförvanter säger
man »mina fruntimmer»; uppträder man som kavaljer,
säger man »mina damer»; det är alltså skillnad på meningen,
om en herre skall följa »sina fruntimmer» eller »sina damer»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
