Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Bi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra europeiska språk uppvisa snarlika ord, är ju i och för
sig ett intyg om, att norra Europas folk redan i mycket avlägsna
tider varit väl bekanta med det lilla flitiga djuret. Men
just den omständigheten, att namnet är mycket gammalt, gör
det svårt att fastställa dess ursprungliga form och betydelse.
Somliga forskare mena, att ordet från början har betytt »den
surrande» (eller något dylikt), andra mena, att betydelsen
varit »den byggande» eller något liknande, i det att bi skulle
vara besläktat med bo, bygga m. fl.
I svenskt riksspråk är detta substantiv numera alltid
neutrum. Men i dialekter finns det också med maskulint
eller feminint genus, och sådant uppträder också någon gång
i äldre svensk skrift.
I fråga om böjningen skulle väl Ni, ärade läsare, vara
fullt på det klara med, att obestämd plural inte kan heta annat
än »(flera) bin» – så framt Ni inte råkar vara skåning,
ty då är Ni kanske lika tvärsäker på, att det skall heta »flera
bi». Den sistnämnda formen är visserligen den äldsta, men
måste numera betraktas såsom blott lokal (dialektisk).
Pluraländelsen -n har likväl haft rätt svårt att vinna
ensamherraväldet i riksspråket: under 16- och 17-hundratalen hade
bin konkurrentformerna biar, bier, bir, bien och dessutom
naturligtvis den gamla pluralformen bi.
Den bestämda pluralformen är ännu ej fullt stadgad;
vanligast är nog bina, som konsekventast motsvarar den obestämda
pluralen bin; men dessutom förekommer bien »i södra
Sverige och stundom i skriftspråk och vårdat talspråk i mellersta
och norra Sverige», vidare: »vardagligt någon gång»
biena samt »i norra Sverige någon gång» binen. I äldre skrifter
finnas också exempel på dessa pluralformer; den äldsta
bestämda pluralformen (t. ex. i Gustaf I:s Bibel) är bin.
Det kan ju inte skada att få tillgång till en redig översikt
av denna växlande pluralbildning. – Mindre märkvärdig
är konkurrensen mellan de bestämda singularformerna biet
och bit (eller bi’t); i skrift har den förra numera avgjort
företräde, om också den senare är vanlig i tal och i poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
