Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barbariska och med hedniska symboler försedda efterhärmningarna
efter de karolingiska Dorestadsmynten, vilka enligt B:s mening
skola vara förfärdigade i Hedeby. Därefter skildras de
mynt, som präglades av de i Northumberland bosatta skandinaverna:
redan i början visa nordborna sin självständighet
genom att i stället för landets förut brukliga kopparslantar
prägla penningar och halvpenningar av silver; under 800-talet
äro de ännu beroende av sina frankiska och angelsaxiska
läromästare, men i förra hälften av 900-talet blanda de på mynten
sina nationella och hedniska symboler med främmande och
kristna; åtskilliga nordiska namn på myntmästarna visa, att
skandinaverna själva tillägnade sig den västerländska konstfärdigheten;
de nordiska härskarna låta efter sina namn tillsätta
titeln »konung» (på nordiskt språk). På Irland präglades
inga mynt förrän av de norska inkräktarna, liksom dessa
också voro de första, som började en verklig handel i stor
skala mellan Irland och andra land. Över huvud taget lägger
B. stor vikt vid de i Britannien av norrmän och danskar präglade
»vikingamynten» såsom mycket lärorika beträffande arten
och utvecklingsgången i den nya, av utländska inflytelser påverkade
nordiska kulturen.
I fråga om bildkonsten (avd. VIII) sysselsätter B. sig
först med de gottländska bildstenarnas egendomliga ornamentik,
vari han (liksom förut Nordin m. fl.) finner inflytelser
från keltiska folk i Britannien, inflytelser, som delvis måste
vara äldre än den egentliga vikingatiden. Framställningen av
Valhall med välvda tak och portar härstammar, enligt
B. genom västerländska förebilder ytterst från en sydeuropeisk
traditionsbild av Jerusalems tempel. Också i ornamenten
(t. ex. runslingorna) på de skandinaviska huvudlandens
stenminnesmärken söker B. uppvisa utländska inflytelser.
De norska nybyggena på Färöarna och Island i deras förhållande
till västerlanden och särskilt till den keltiska kulturen
(avd. IX) är ett ämne av stor vikt för den nordiska kulturens
i synnerhet litteraturens historia, då ju islänningarna
vid slutet av vikingaperioden och under de följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
