Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid Storråda och Brynhild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här kunna vi stanna ett ögonblick. Det må vara sant,
att diktfiguren Brynhild har att tacka en historisk förebild
för sin uppkomst. Det torde också vara riktigt, att inom
den skandinaviska Norden kvinnor av denna hänsynslöst
egoistiska typ icke förekomma tidigare än på 900-talet –
Gunhild »konungamoder», gift med Harald Hårfagres son
och efterträdare Erik Blodyx, är kanske den äldsta representanten
för denna art.
Men skulle icke sådana kvinnor redan förut ha förekommit
i andra land och kunnat få en ryktbarhet, som influerat
på Brynhildsskildringen? Vi kunna lämna ur räkningen en
och annan lidelsefull och handlingskraftig kejsarinna i
Konstantinopel, ehuru visserligen intet hindrar, att sägner från
detta håll hade kunnat finna vägen till Skandinavien. Men
på närmare håll, i de frankiska rikena, hade ju tvenne drottningar
under senare hälften av 500-talet gjort sig vida kända för
maktlystnad och våldsamhet; den ena bar till och med
namnet Brunhilda. Hon var väl den ädlare och bättre av dem,
men i en tradition, som utvecklat sig under århundraden, kunna
lätteligen sådana brott, som vållats av hennes medtävlarinna
(Fredegunda), ha överflyttats på henne.
Jag har trott det vara nödvändigt att hänvisa till möjligheten
av en annan historisk källa än den av Boer antagna.
Sägnernas utvecklingshistoria är nämligen i mycket ännu
oklar och osäker.
Mellan dikternas Brynhild och historiens Sigrid Storråda
finner Boer överensstämmelserna vara frappant stora.
Bägge taga livet av misshagliga friare (om Brynhild gäller
detta den jämförelsevis mycket unga dikten Nibelungenlied,
men att hon varit obenägen att gifta sig, säges redan i en
Eddadikt); vardera hämnas på den man, samtidens ypperste
hjälte, som varit trolovad med henne; hämnden tillgår så,
att hon upphetsar sin make till ett lömskt överfall. Detaljlikheter
finnas också: en ring, som varit fästegåva vid den
sedermera brutna trolovningen, spelar en viss (ehuru ej
samma) roll i båda berättelserna; hjälten gifter sig med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
