Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss ganska klart, på vad sätt »texten» till utifrån givna, lätt
rytmiserbara ljudserier enkelt och osökt kan skapas. Den
gamle knekten längtade naturligtvis mycket efter sin toddy,
och när nu samtalet gick trögt, hade han god tid att ruva
över sin otillfredsställda längtan. I hans »tankespråk» kom
ordet toddy oupphörligt fram; han hörde det tydligt inom
sig,[1] det klang som ständig maning till den försumlige värden,
en maning, som endast hövligheten och stoltheten hindrade
majoren att föra fram på läpparna. Allt eftersom hans
stämning växlade, klang ordet olika: än dovt och allvarligt
förebrående, än otåligt, hetsigt och argt. Till slut upptäckte han
– sannolikt till sin egen överraskning –, att det ord, hans
egen tanke så envist upprepade för hans inre öra,
ackompanjerades av hammarslagen, än i den ena takten, än i den andra.
När han lyssnat en stund, tyckte han, att den frappanta
likheten hade blivit än större; ja, nu »sade» hamrarna verkligen
ordet »toddy», vardera på sitt sätt. Vi böra alltså antaga
som sannolikast, att den viktigaste delen av proceduren –
så som jag nu sökt skildra den – försiggått ofrivilligt
och nästan omedvetet, eller, som filosoferna säga, »under
medvetandets tröskel». Det var endast beslutet att begagna
upptäckten, d. v. s. att, i förhoppning om att få törsten släckt,
omtala iakttagelsen, det var blott detta, som var en fullt
frivillig och medveten akt.
I viss mån kan det exempel, jag nu utförligt behandlat,
kompletteras av ett annat, som benäget meddelats mig av
lektor Axel Söderblom.
Under ett besök på landsbygden i England kommo två
svenska damer händelsevis i samspråk med en gumma, som
hade till uppgift att vakta en grind, där landsväg och järnväg
korsade varandra. Det var just vid kanten av en platå, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
