Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, som sagt, jag kan ej svara för, att »Stackars
Anna» verkligen existerat, huru sannolikt jag än finner det.
Däremot kan jag som exempel på meningsbildande
rytmisering av ljud, som äro jämförliga med urets knäppningar,
anföra en liten berättelse, som för några år sedan gick igenom
den svenska tidningspressen, och som nog torde ha faktiskt
underlag.
Det var en järnbruksägare, som allt emellanåt fick
eftermiddagsbesök av en gammal vän och granne, en pensionerad
major (om jag minns rätt). Patronen brukade då
regelbundet bjuda på toddy. Men en dag, när majoren kom, var
patronen av någon anledning ur humör, ordknapp och vresig,
och – vad värre var – han lät icke sätta in några
dryckesvaror. Gästen undrade och väntade ganska länge, men till
slut, efter ett långt uppehåll i samtalet, yttrade han: »De’ ä’
ändå besynnerlit! Om man riktigt hör efter, kan man mycke’
väl förstå, va’ hamrarna här på bruket säjer.»
Till hälften murrigt, till hälften nyfiket frågade
patronen: »Såå? Nå, va’ säjer di då?» – »Jo», svarade majoren,
»den här stora spikhammarn, han går på immerbad å’ säjer:
’TODD-DY! TODD-DY! TODD-DY!’ Och den lilla
nubbhammarn djäklas å käxar i en fart: ’Toddi-toddi-toddi!
Toddi-toddi-toddi! Toddi-toddi-toddi!’ Ä’ de’ inte besynnerlit?»
Låt oss hoppas, att den gamle krigaren med sin taktik
kom till önskat resultat!
Oss kan nu hans påhitt ge en mera ideell behållning. Till
en början: slagen av vardera hammaren torde väl i
verkligheten – om ej några fel förekommit i drivhjulens kuggar
– ha bildat en fullkomlig likformig följd, över allt ha haft
lika stora intervaller, samma styrka och samma klang; hans
inbillningskraft har alltså icke blott rytmiserat, utan även
handskats ganska fritt med klangen. Och denna
fantasiverksamhet är så mycket märkligare, som den bearbetat två
samtidigt hörbara ljudserier; han har alltså kunnat koncentrera
sin uppmärksamhet på endera och därvid göra sig döv för den
andra. Men vi lära än mera av detta exempelfall, ty det visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
