Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Två svenska landskapsmålare. Marcus Larson - Edv. Bergh. Af Georg Nordensvan. Med porträtt samt 8 bilder efter taflor och teckningar af Marcus Larson och Edv. Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två svenska landskapsmålare.
Marcus Larson — Edv. Bergh.
| Af Georg Nordensvan. |
| Med porträtt samt 8 bilder efter taflor och teckningar af Marcus Larson och Edv Bergh. |
| ——— |
Bland den svenska konstens
framtidsmän i medlet af detta århundrade
nämndes ofta sida vid sida de båda,
hvilkas namn läsas öfver denna uppsats.
De uppträdde ungefär samtidigt,
studerade en och samma konstart, rönte
inflytande af samma riktning, en tid bortåt
också af samma mästare. Inom Sveriges
konst blefvo de båda nyhetsmän, förde
med sig hem från utlandet nya
motivkretsar och nya sätt att måla, utvidgade
gränserna för sin konstart och förde den
ett ansenligt steg framåt.
Den svenska landskapsmålningen hade
före deras uppträdande knappast visat
någon svensk karakter. Fahlcrantz’
allmänt poetiserande stämningar hade
blifvit utträngda dels af det ideellt-klassiska
landskapet med motiv från Italien, dels
af de holländska bilderna, som hvilade
på mera noggranna naturstudier än hvad
man dittills ansett nödvändigt. Men hem-
landets natur hade endast sällan blifvit
föremål för konstnärlig tolkning, och där
så skedde, hade den poetiserande
fantasien haft ett vida större spelrum än den
direkta iakttagelsen af verkligheten.
Marcus Larson och Edvard Bergh
förde in i vår landskapskonst ej blott
svenska motiv utan ock ett afgjordt nordiskt
lynne. Den enes konstnärsskap blef så
olikt den andres, som deras
utgångspunkter, deras skaplynnen voro olika.
Den ene är det otyglade geniet, som
förtär sig själf, den andre den ihärdige
arbetaren, jämn och tålmodig. Den enes
bana blir forsens, som bryter sig med
våldsam styrka fram mellan fjällen,
kastar sig handlöst utför bråddjup,
skummar och väsnas, uttömmer sina krafter
och försvinner i sanden, den andre går
fram som den lugna ån, som faller ut i
skogssjön, där björkarna se sig i spegeln,
som är inramad af näckrosblommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 17:23:57 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0078.html
