Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två svenska landskapsmålare. Marcus Larson - Edv. Bergh. Af Georg Nordensvan. Med porträtt samt 8 bilder efter taflor och teckningar af Marcus Larson och Edv. Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Den enes rykte växer långsamt år från
år och håller sig uppe, den andre
vinner det i ett slag och sjunker så ned i
i natten, död som ung men likväl
öfverlefvande sig själf.
Har någon af våra konstnärer stigit
upp som en sol, så är det Marcus
Larson. Redan då han var elev, kallades
han ett snille, i Dusseldorf intog han en
bemärkt plats, också i Paris gjorde han
uppseende, och hemkommen blef han en
tid bortåt den mest firade konstnären
bland alla samtida. Men den, som kom
i närmare beröring med honom, släppte
honom ogärna inom sina dörrar.
En gång — det var i Paris — hade
han gjort någon anmärkning på betslet
på ett ryttarporträtt af Kiörboe. Då
denne upplyste om att den saken kände
han " själf bäst till, han som varit
kavalleriofficer, genmälde Larson öfverlägset:
»Men jag har varit sadelmakaregesäll.»
Han förblef gesäll som människa, äfven
då han nått mästargraden som konstnär.
Han skildras som »framfusig ända till
råhet, hänsynslös i fråga om alla vanliga
höflighetsformer, skrytsam och storordig,
lika oförbehållsamt läggande i dagen sin
okunnighet om de vanligaste
förutsättningarna för allmän bildning som sin
öfvertygelse, att han var en af världens
förnämsta konstnärer».
Hvad han med ali säkerhet var, det är
ett stort original. Man bör läsa de bref
han som stipendiat skref hem till
akademien, bref hållna i den käckaste
gåpå-stil, sammansatta och stafvade på det
mest obesvärade sätt. Han är ej den,
som döljer sitt ljus under ena skäppo,
men han tvekar ej heller att med naiv
tvärsäkerhet uttala sin förtjusning öfver
det han finner förtjusning värdt. —
Han var bondson — född 1825. En
uppåtsträfvande natur men som ej rätt
visste, inom hvilket område han skulle
bli en storhet. Att det ej kunde ske
inom sadelmakaryrket hade han snart
Ord och bild, i:a årg.
klart för sig. En gång tänkte han bli
operasångare men ångrade sig och vände
om, då han redan var på väg till operan
för att anmäla sig som debutant.
I stället blir han målare. Ar 1846
träffa vi honom i akademiens antikskola,
två år därefter har han flyttat upp i
»modellen».
Han förstår genast att föda sig på sin
pensel. Han fabricerar porträtt för 15
rdr stycket, — för 25 riksdaler blir en
hel familj med alla barnen avkonterfejad.
Han målar landskap och sjöstycken. De
sistnämnda bli särskildt omtyckta,
befinnas Öfverträffa hvad som åstadkommes
af kapten Berger, den tidens ende
marinmålare i Sverige, och säljas utan svårighet.
Ar 1849, då han ^utställt sex
sjöstycken, talar Aftonbladet om hans pensels
»geni, djärfhet, natursinne och
omväxling» men uppmanar den unge målaren
att ägna mera omsorg åt detaljstudiet.
Aret därefter, då han erhåller en andra
klassens medalj vid akademien, nämnes
han i dess högtidstal som en stor
förhoppning.
Ar 1851 får han kungliga medaljen
för inlämnade målningar med fritt valda
motiv.
Han hade då redan varit ute och sett
sig om i världen, hade i Norge blifvit
hågad att måla vattenfall och i de
ödsligaste trakterna af Småland fått smak
för att framställa vildmarksnatur. Han
hade gjort marinstudier under en tur
med ett af flottans fartyg, och ett par
lektioner hade han tvingat sig till af
Melbye i Köpenhamn.
Så kom han i september 1851 till
Dusseldorf och steg in i Andreas
Achenbachs atelier. Och hvad han där fick
se, försatte honom i eld och låga.
Achenbach — skrifver han hem — är
»en målare som för närvarande är den
största i sin genre i Europa», han målar
marin och landskap »lika märkvärdigt»,
har nu på staffliet en ståtlig tafla: »storm
med granskog och en björk, som
rycktes loss med rötterna, som hängde öfver
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
