Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater - Coquelin aîné. Bref från Paris till »Ord och bild». Af Robert de Cerisy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han återtagit och utförde med samma
kraft som förr Mascarilles, Gros-Renés och
Crispins roller.
Skilsmässan skulle dock ej räcka för
alltid. Efter oändliga förhandlingar, af hvilka
tidningarna meddelat publiken hvarje liten
detalj, återvände Coquelin i oktober 1889 i
Théåtre frangais’ sköte, jag vill ej säga som
triumfator men åtminstone till det yttre
smyckad med segerns hederstecken.
Några illvilliga människor beklagade sig
visserligen öfver den oformligt stora
uppmärksamhet, som ägnas åt teaterartisternas
tydligt, — jag menar Labussière i Sardous
ryktbara drama »Thermidor», som mot ali
förväntan blef förbjudet vid tredje
föreställningen, ehuru det förut varit godkändt af
censuren. Coquelin hade förälskat sig i
denna roll, stycket hade blifvit hans
tillhörighet, hans verk, och därför blef han
så tagen af den tvångsåtgärd, som vidtogs
däremot, att han glömde sina egna politiska
åsikter. I sin harm brände han nu inför
allmänhetens ögon hvad han förut tillbedt
och tillbad hvad han förut bränt.
Man säger, att det är hans önskan att
Coquelin ainé och hans son "Jean.
Oljemålning af E. Friant.
göranden och låtanden, man hviskade, ja
somliga ropade det till och med helt högt,
att i detta Coquelins återinträde, i synnerhet
i de villkor, på hvilka det ägde rum — sex
månaders ledighet om året med rättighet
att fortfarande exportera sin talang — låg en
blodig orättvisa och liksom en belöning för
krångel och kapriser, och man talade om
Coquelins plötsliga försvinnanden, som
liknade anfall af dåligt lynne.
Jag kan ej sluta denna uppsats om
Coquelin utan att yttra ett par ord om en af
hans senaste skapelser, af hvilken parisarne
beklagligt nog fått njuta endast högst obe-
fara utomlands och spela denna roll — hvilken
ligger honom så varmt om hjärtat och hvari
alla, som sett honom, enstämmigt funnit
honom öfverdådig —, som förmått honom
att å nyo öfvergifva Théåtre frangais.
Oss återstår i sådant fall endast att
beklaga, att hans vistelse ibland oss blef så
kort och att han så snart kunnat glömma,
med hvilken storsinthet Comédie frangaise
öppnade sina portar på vid gafvel för honom,
utan att vilja komma ihåg, att han
öfvergifvit den. Han önskade återinträda i
Moliéres hus, och hans önskan var tillräcklig.
Huru kan han då hafva föredragit något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
