Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom och dess minnesmärken. Bearbetning efter Gaston Boissier. Af Edv. Alkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 216 —
tagsam amerikanare känt frestelse att
söka göra efter, rymde mer än 100,000
åskådare. Sekler igenom har man gjort
allt för att förstöra den. Järnkramporna,
som ursprungligen bundo samman
stenmassorna, har man brutalt ryckt bort;
under medeltiden har byggnaden
tjänstgjort som fästning och uthärdat otaliga
belägringar och eldsvådor; oskickliga
arkitekter ha gjort sitt till att fördärfva
mer ännu i behåll några af sina bästa
egenskaper. Emellertid är förfallets tid
nära; om också arkitekturen ännu
bibehåller en viss storslagenhet, så försvinna
däremot efter hand de mera ömtåliga
konsterna, skulpturen t. ex. Därom får
man ett bestämdt intryck af Constantini
triumfbåge, helt nära Colosseum. På
afstånd tar den sig godt ut, men då man
kommer närmare, upptäcker man, att de
nedre relieferna, som
återgifva händelser ur
kejsarens lif, äro
tämligen smaklöst
behandlade. De öfre äro helt
enkelt stulna från en
Trajanusbåge och
utmärka sig för en helt
annan stil, präglad af
elegans och konstnär-
Colosscum.
Efter fotografier.
den genom
reparationer; i fjortonde
seklet har den
användts som stenbrott
och lämnat material
till kyrkor och palats
— och ändå, när man
i dag står nedanför
dess fruktansvärda
murar, behöfver man
ej taga fantasien till hjälp för att kunna
instämma med Martialis, som i
Colosseum fann Egyptens pyramider
öfverträffade. Colosseum verkar för öfrigt ej
blott genom sin massa; det är tvärt om
tydligt, att när Vespasianus ett sekel
efter Augustus byggde sin amfiteater,
den romerska arkitekturen stod i full
glans. Den har knappast sjunkit, när
Caracalla hundra femtio år senare bygger
sina Termer, och äger i Diocletiani Ter-
lig säkerhet. Vid Constantinusbågen
slutar vår vandring genom kejsartidens Rom.
Barbarernas tid är inne.
Här visar sig, kanske mer än
någonsin, Roms förmåga af själfförnyelse. Det
kunde tyckas, att kejsardömet skulle
kunnat draga Rom med i sitt fall. Längt
därifrån — när denna storhetskälla var
utsinad, kvällde en annan upp, och den är
ännu ej tömd. Kristendomen öfverlefver
kejsardömet, och Rom blir den kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
