Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legenden om fågelboet. Berättad af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
derlapp, som jagar myggor öfver floden.
Det är, som om hvarje tufva fått lif.
Men under allt detta sofva småfoglarna
på de gungande vass-stråen, säkra för
allt ondt på dessa hviloplatser, som ingen
fiende kan nalkas utan att vattnet måste
plaska eller vassen darra och väcka dem.
Då morgonen kom, trodde ärlorna först,
att gårdagens händelser varit en skön
dröm. De hade tagit sina landmärken
och flögo rätt på sitt bo. men det var
borta. De jagade sökande utåt heden
och stego rätt upp i luften för att speja.
Det fanns ej spår till bo eller träd. Till
sist satte de sig på ett par stenar vid
flodstranden och funderade. De vippade
med den långa stjärten och vände på
hufvudet. Hvart hade träd och bo tagitvägen?
Men knappt hade solen hunnit en
handsbredd öfver skogsbältet på andra
flodstranden, förrän deras träd kom
vandrande och ställde sig på samma plats
som det förra dagen intagit. Det var
lika svart och knotigt som då och bar
deras bo på toppen af något, som måste
vara en torr, upprättstående gren.
Då började ärlorna åter bygga utan
att vidare grubbla öfver naturens många
under.
Hatto, eremiten, som jagade de små
barnen bort från sin håla, sägande dem,
att det varit bäst för dem, att de aldrig
sett dagen, han, som rusade ut i dyn
för att slunga förbannelser efter de glada,
unga människor, som rodde uppför floden
i vimplade båtar, han, för hvilkens onda
ögon hedens herdar vaktade sina hjordar,
återvände ej till sin plats vid floden för
småfåglarnas skull. Men han visste, att
ej blott hvarje bokstaf i de heliga
böckerna har sin dolda, mystiska betydelse,
utan så har ock allt, som Gud låter ske
ute i naturen. Nu hade han funnit ut
hvad det kunde betyda, att ärlorna lade
sitt bo i hans hand. Gud ville, att han
skulle stå kvar, bedjande med upplyftade
armar, till dess fåglarna hunnit
uppfostra sina ungar, och mäktade han detta,
skulle han blifva hörd.
Men under denna dag började
domedagssynerna att blifva allt sällsyntare hos
honom, i dess ställe följde han fåglarna
med sina blickar. Han såg boet snabbt
fulländas. De små byggmästarne
fladdrade rundt om det och afsynade det.
De hämtade några små lafvar från den
verkliga pilen och satte fast utanpa, det
var i stället för rappning eller färg. De
hämtade den finaste ängsull, och
ärle-honan tog dun från sitt eget bröst och
klädde det invändigt, det var inredning
och möblering.
Bönder, som fruktade för den
fördärf-liga makt hedbons böner kunde hafva
vid Guds tron, brukade bära till honom
bröd och mjölk för att blidka hans vrede.
De kommo äfven nu och funno honom
stående orörlig med fågelboet i sin hand.
»Se hur den fromme mannen älskar de
små djuren», sade de och fruktade ej
mer för honom utan lyfte mjölkämbaret
till hans mun och förde brödet inom hans
läppar. Då han ätit och druckit, dref
han bort människorna med onda ord,
men de logo blott åt hans förbannelser.
Hans kropp hade för länge sedan
blifvit hans viljas tjänare. Med hunger och
slag, med dagslånga knäfall och
veckolång vaka hade den lärt lydnad. Nu
höllo järnhårda muskler hans armar
uppsträckta under dagar och veckor, och då
ärlehonan låg på äggen och ej mer
lämnade nästet, sökte han ej sin håla under
natten. Han lärde sig att sofva, sittande,
med uppsträckta armar. Bland öknens
vänner finnas nog de, som gjort större ting.
Han vande sig vid de tvä små, oroliga
fågelögon, som blickade ned till honom
öfver nästets rand. Han gaf akt på
hagel och regn och skyddade boet så
godt han kunde.
Så slipper honan en dag lös från sin
vakt. Båda ärlorna sitta på boets kant,
vippa med stjärten och rådslå och se
hjärtligen nöjda ut, fastän hela nästet
tyckes vara fullt af ett ängsligt pipande.
Och så sätta de åstad på den allra
vildaste myggjakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
