Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalevala och den finska konsten. Till Axel Galléns triptyk ur Aino-myten. Af Per Spicax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalevala och den finska konsten.
Till Axel Galléns triptykon ur Aino-mylen.
Af Per Spicax.
Elias Lönnrot.
VTamlandet och publicerandet
affinnar-H-^ nes urgamla nationalepos Kalevala
hade en märklig och stor del i det
nationella uppsvinget hos oss strax före seklets
midt. Redan under det föregående
århundradet kände vissa fosterländska
forskare till förekomsten af en inhemsk,
finsk folkdiktning, ehuru endast i lyriska
fragment, hvilka pä måfå upptecknats
från folkets läppar. Det var först i
början af detta århundrade, som det föll en
folkpoesisamlare in, att hans upptecknade
»runor» hade ett slags samband
sinsemellan, och samtidigt kunde en annan
forskare med bestämdhet påvisa själfva
härden, där den finska folkdiktningen
ännu lefde kvar och stod högt i anseende.
Det blef sedermera förunnadt en i
Finlands häfder välbekant man, Elias
Lönnrot, att fullkomna sina föregångares
arbete och till ett stort helt samla den
finska folkpoesiens skatter, som helt plöts-
ligt lade i dagen, att också det finska
folket haft sin forntid och mytologi och
att dess fornsagor i rikedom och skönhet
täflade med och öfverträffade månget
äldre folks.
Han styrde år 1832 för första gången
sin färd till sångens egentliga hemtrakter,
där de lågo långt från civilisationens
stråkvägar, icke en gång inom Finlands
gränser utan högt uppe i det ryska
Karelen i Arkangelska guvernementet.
Endast där hade den framskridande
civilisationen lämnat den forna hjältestammens
traditioner rena och oförfalskade i skygd
af oöfverskådliga skogar, fortlefvande på
folkets läppar under patriarkaliska
förhållanden. dem en ny lära och ny
upplysning beröfvat ursprungligheten längre
västerut inom Finlandslandamären.
Lönnrot var då redan mycket förtrogen med
den finska folkpoesien, han hade som
student i Abo skrifvit en akademisk
afhandling om den och senare gjort flera
vandringar genom Savolaks och det
finska Karelen för uppsamlande af
sånger och folktraditioner. Genom hela
sin folkliga person ägnad att väcka
förtroende och lefva sig in i urfolkets
åskådningssätt, blef han genast mycket väl
emottagen bland de enkla och gästfria
bebyggarne i Arkangelska
guvernementet. Sedermera anställd som läkare i
Finlands nordostligaste stad Kajana, fick
han tillfälle att flera gånger förnya sina
besök i det finska och ryska Karelens
gränssocknar.
Dessa resor gjordes till häst och till
fots genom ödemarker och kärr och i
karelarnes smala båtar genom brusande
forsar och öfver milslånga vattendrag.
De många besvärligheterna lönades
rikligt genom den inblick, han fick i
befolkningens urgamla plägseder, lefnadssätt
och bildning, men särskildt i dess
sångkunnighet. Man har i det södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
