Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalevala och den finska konsten. Till Axel Galléns triptyk ur Aino-myten. Af Per Spicax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt att tro, att det för femtio år sedan
i dess nordöstra gränstrakter lefdes ett
lif sådant, som Lönnrot skildrar det och
som delvis återfinnes där ännu. Den
gamle gårdshusbonden och berömde
runosångaren Arhippo berättar för honom
bl. a. följande om sin egen ungdom:
— — »När vi då på Lapukkastranden
under notdräktstiden hvilade vid
stockeldsbrasan, se där hade ni bort vara!
Vi hade en hjälpkarl från Lapukka, äfven
han en god sångare, dock icke jämngod
med min aflidne fader. Hela nätterna
igenom sjöngo de hand i hand vid
brasan, och aldrig sjöngs en runa två gånger.
Jag var då en liten gosse och hörde
uppå, hvarigenom jag småningom lärde
de förnämsta sångerna. Men mycket af
dem har jag redan glömt. Af mina
söner blir ingen efter min död sångare,
såsom jag efter min fader. — — Ack,
om då någon, såsom ni nu, hade sökt
runor! Han hade på två veckor ej
hunnit skrifva ner det, som min fader
ensam kunde!» — —
Denne 80 år gamle gubbe sysselsatte
Lönnrot under två hela dagar och litet
på den tredje med runors afskrifning,
— sä godt var hans minne. Han sjöng
runorna i god ordning, utan märkbara
luckor, och Lönnrot anser sig af honom
ha fått en stor mängd värdefulla sånger,
som utan deras sammanträffande säkert
följt med den gamle i grafven.
Resultaten af dessa Lönnrots resor
öfverträffade alla förhoppningar, och
han kunde småningom skrida till sitt
älsklingsarbete att sammanställa alla dessa
mytiskt-episka traditioner till ett helt.
Ar 1835 öfversände han sitt
Kalevala-manuskript till det Finska
Litteratursällskapet i Helsingfors, och ännu innan
årets slut utkom det från trycket i tvenne
delar.
Kalevala mottogs med en jublande
entusiasm, hvars eko ännu i dag
åter-Ijuder i de finskt nationella sträfvandena.
Finland hade funnit sina dyrbaraste
forntidsminnen med en djup fond af lefnads-
vishet och fantasirik världsåskådning,
poetiska skildringar och gestalter, samt
förut okända, stora, språkskatter. Vårt
folk kunde med upplyftande själfkänsla
säga: — Äfven jag har en historia!
Kalevala är Finlands Edda.
Genom fortsatta samlingsfärder af
särskilda forskare har en senare upplaga af
Kalevala blifvit kompletterad, så att den
nu såsom fullständig innehåller 50
sånger med närmare 23,000 verser. Utom
själfva hufvudsamligen af
folktraditionerna, troil- och besvärjelsesångerna i
Kalevala, utgaf Lönnrot Kanteletar,
innehållande omkring 600 smärre lyriska
sånger samt äldre och nyare runor af
episkt och historiskt innehåll.
Dessutom Finska folkets ordspråk och Finska
folkets gåtor. Ett lifsverk, som satt
djupa spår i det finska folkets unga
historia, litteratur och konst- — Kalevala
finns pä svenska sedan 1864 i en
förträfflig, nästan ordagrann och stiltrogen
öfversättning af Karl Collan. Redan tidigare
funnos fragment öfversatta, och Collan
har begagnat sig af de bästa bland dem.
Upplagan inledes af ett utförligt företal,
behandlande Kalevalas uppkomst och
samlande. En senare rimmad
bearbetning af Hertzberg har mindre anspråk
och mindre förtjänster, är ofullständigare
och mera lättläst men saknar den
egendomliga, rent urfinska detaljtrogenheten..
De skiftande och mångfaldiga
episoderna ur Kalevala ha länge lockat våra.
konstnärer att gifva form åt sagans
heroer. Först var det endast skulpturen,
som med större framgång tog upp de
väldiga gestalterna ur mytens dunkel,
nu öser målarkonsten redan ur den rika.
källan, och komponisterna finna där
tallösa uppslag till tondikter.
Det var tvenne svenskfödda män som,
påverkade af eddamyternas
återupp-ståndelse i Sveriges bildande konst, läto
sig först inspireras af den finska myten.
Målaren Robert Ekman och
skulptören Karl Sjöstrand ha äran af
initiativet, men deras verk karakteriseras icke;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
