Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moltkes lefnadssaga. Af A. Hammarskiöld. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
skickat den unge Helmuth jämte en
annan af sina söner till pastor Knickbein
i Hohenfelde i Holstein, hvilkens
undervisning bröderna åtnjöto under två år.
Att läraren i hög grad förstått vinna
sina lärjungars tillgifvenhet visa de ord,
som den blifvande fältmarskalken 1S41
skref på det exemplar af sina »Briefe
tiber Zustände und Begebenheiten in
der Turken, som han sände sin forne
lärare:
»Till min älskade lärare och faderlige vän,
som jag har så mycket att tacka för, sänder
jag detta mitt förstlingsarbete såsom ett
ringa tecken af min vördnad. H. v. Moltke.»
Och när Moltke den 20 april 1842 i
S:t Laurentiuskyrkan i Itzehoe
samman-vigdes med den sällsynt utmärkta kvinna,
som han älskat högst af allt på denna
jord, var jämte brudgummens syskon
denne vördade prästman äfven närvarande.
Tacksamhet är ett drag, som genomgår
hela Moltkes lif, så ock känslan af pietet.
Hans förhållande till sina föräldrar, sina
bröder och till hela sin ätt samt till sina
lärare gifva därom talrika vittnesbörd.
lemmarne af denna familj», säger Moltke,
»har högst välgörande inverkat på min
utveckling.» Hvad Moltke kände för
.denna familj kan man se af det bref, i
hvilket han dagen efter sin 91 :a
födelsedag tackade sin gamle kadettkamrat,
danske generallöjtnanten
Hegermann-Lin-dencrone, för dennesgratulationsskrifvelse,
ehuru de på tre mansåldrar ej sett
hvarandra samt 1864 stått i fält mot hvarandra,
Hegermann-Lindencrone såsom
öfverbefälhafvare för danska arméen i Jylland,
Moltke åter såsom chef för de allierade
härarnas generalstab.
1817 eller året före sin officersexamen
hade Moltke blifvit page hos konungen
af Danmark. Emedan han såsom kadett
åtnjutit ett årligt statsunderstöd af omkr.
200 kronor, kunde han, ehuru han i januari
1818 tagit officersexamen, ej utnämnas
till officer, förrän han tjänstgjort ett år
vid hofvet såsom page. Han utnämndes
därför först i december s. å. till
sekundlöjtnant à la suite. I januari följande år
blef han sekundlöjtnant vid det
oldenburgska infanteriregementet, som låg i
Rendsburg. En af hans ungdomsvänner
ger följande skildring om honom på
denna tid:
»Han var en lång, smärt ung man, med
rikt blondt hår och godmodiga, blåa ögon,
af ett stilla men vänligt, förekommande
sätt. Hans ansikte hade ett trohjärtadt och
öppet uttryck, men öfver detsamma flög
understundom i obevakade ögonblick ett
drag af dämpadt svärmod. Hans järnflit
och energiska vilja gjoide, att han aldrig
lät afskräcka sig från någon uppgift; de
gjorde ock, att han alltid gick i land med
hvad han åtog sig. Hos sina kamrater
åtnjöt han en viss respekt, och detta visste
han äfven, men aldrig gjorde han sig på
grund af sin öfverlägsenhet eller sitt stora
anseende skyldig till något slags öfversitteri.
I umgänget var han meddelsam, men i
tjänsten höll han en på afstånd, och vid
arbetet .besjälade honom företrädesvis en
outtröttlig pliktkänsla och en nästan
exempellös samvetsgrann het.»
De egenskaper, som här framhållas hos
Moltke redan såsom ung, voro utmärkande
för honom under hela hans långa lefnad.
II.
I slutet af år 1811 inträdde Helmuth
med sin broder Fritz i
landtkadettaka-demieri i Köpenhamn, vid hvilken han
1818 tog sin officersexamen med de högsta
betyg. Om vistelsen vid denna akademi
skref han 1866 följande:
»Utan släktingar och bekanta och i en
främmande stad hade vi en mycket
glädjelös barndom. Behandlingen var sträng, till
och med hård; äfven nu, när jag kan yttra
mig opartiskt om densamma, måste jag säga,
att den var för sträng, för hård. Det enda
goda denna behandling hade med sig var,
att vi tidigt fingo vänja oss vid umbäranden
af alla slag.»
En dansk, generalen
Hegermann-Lin-dencrones familj, som hade tre söner vid
kadettakademien, tog sig dock an de unga
främlingarne. Om söndagarna voro de
utbjudna till familjens vackra herresäte.
»Umgänget med de ädla, fint bildade med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
