Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moltkes lefnadssaga. Af A. Hammarskiöld. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8
* v >• v’. v
III.
Ar 1821 kom den unge löjtnanten att
med sin fader göra en resa till Berlin.
Det intryck han här fick af den
preussiska hären var så starkt, att det blef
hans lifligaste önskan att öfvergå till
densamma. S. å. begärde och fick ban
afsked ur danska hären samt tillåtelse att
gå i preussisk tjänst. Sedan han med
heder aflagt ny officersexamen i Berlin,
hvartill han använde endast fjorton dagars
förberedelse, blef han 1822 preussisk
officer och den tjugonionde sekundlöjtnanten
vid lifinfanteriregementet, som låg i
Frankfurt an der Oder. Redan 1S23 fick han
kungligt tillstånd att inträda i krigsskolan
— nuvarande krigsakademien —: i Berlin.
1826 utgick han från denna med de högsta
betyg.
Kunskapsbegäret hos Moltke var
omätt-ligt. Huru starkt det var, visar bland
annat hans lefnadssätt under den tid, han
genomgick krigshögskolan i Berlin. Från
sitt fattiga föräldrahem kunde han ej
påräkna ett Öres understöd; han måste
därför lefva på sin löjtnantslön, ty skulder
tilläto ej hans principer honom att göra.
De nöjen och förströelser, som unga
officerare söka, måste han för den skull
försaka. Men vid försakelser var han
van allt från sin tidigaste ungdom. Något
som han däremot hvarken ville eller kunde
försaka, det var tillfredsställandet af sin
vetgirighet. Hans löjtnantslön räckte
förunderligt nog icke blott till kläder och
vivre utan äfven till att skaffa honom de
böcker, han önskade, och att taga de
lektioner i språk, som han ansåg sig
behöfva. — Kanske har den stränga
sparsamhet, som ban redan i sin ungdom
måste underkasta sig, blifvit hans andra
natur och det till den grad, att han,
sedan han blifvit förmögen, äfven
beskylldes nära nog för girighet, detta
likväl med orätt, ty man vet nu, att han i
tysthet hjälpt många fattiga unga män.
Hans framsteg i studierna voro
förvånande. Krigshögskolans lärare voro
också utmärkta män. Af dessa har dock
läraren i geografi, professor Ritter,
utöfvat det största inflytandet på Moltke.
Under denne lärares ledning utbildade
han sig nämligen till en utmärkt geograf.
Det var ock som sådan Moltke först
fick ett namn. De vetenskaper, som han
annars företrädesvis studerade, voro
krigskonstens historia och af den i synnerhet
Napoleons fälttåg samt matematik och
fysik. Ar 1827 utkom i tryck en novell
af Moltke. Där har han i den ene
af de bägge till lynnet så olika
officerarne eller Ernst gifvit en skildring af
sig själf. Man ser af densamma, att han
ansett öppenhjärtiga, glada, lifliga och
sangviniska naturer för de lyckligaste,
kanske mest därför, att de voro
motsatsen till hans egen. I den andre
officeren eller Gustaf har han skildrat en
sådan lycklig natur. Antagligen är
namnet Eichenbach, som förekommer i denna
berättelse, ett minne af Moltkes ungdoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
