Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otack är världens lön. Teckningar af Akke - Utdrag ur »B. B:s» dagbok. Af Fritz Thaulow. Autoriserad öfversättning från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utdrag ur B. B:s» dagbok.
Af Fritz Thaulow.
Autoriserad öfversättning från norskan.
}ag har alltid hyst en viss respekt för
resebeskrifningar och
sportberättelser. Att det måste skänka författaren
tillfredsställelse att beskrifva öfverståndna
faror och utförda hjältedåd, det är klart,
men det kan ofta vara tvifvel
underkastadt, om denna tillfredsställelse delas
af läsaren. Med segelsporten är det
alldeles på tok, till och med de
obetydligaste dilettanter i facket falla för
frestelsen. Jag har träffat på många
ång-bätspassagerare, men till hvar och en
af dem har kaptenen sagt: »Nu har jag
farit på sjön i 135 år, men maken till
väder» — etc. Och hvar och en af alla
dessa ångbåtspassagerare var »vid Gud
den ende, som kunde komma till
middagsbordet utom kaptenen, maskinisten
och styrmannen». Af mig riskerar man
knappt någon nervkittlande berättelse
af det enkla skälet, att vi ej hade någon
storm, åtminstone ingen att tala om.
Jag tyckte visserligen, att det var storm,
men navigatören ombord, för hvars
auktoritet i nautiska saker jag har lärt mig
att buga mig i alla hänseenden, skref
med retsam envishet endast »frisk bris»
i journalen, och vindpilen fick ej mer
än fyra streck. Vi hade således tur, ty
om jag ej tager med i räkningen, att
soppan ibland föredrog att gä ned
utmed ryggraden, och att vi måste förtöjas
i kojerna, så hade vi inga obehag —men
en 12 tons kutter är ett litet fartyg, och
Nordsjön är ett stort haf — ich thue
es nie wieder!
En härlig juniafton gledo vi förbi
hamnfyren ut till hafs, vi hade anlupit den
sista lilla staden, där vi bytt bort
glaspärlor till infödingarne och i stället
tillhandlat oss bröd, salt kött och annan
proviant af mindre oskyldigt slag. Den
nordiska sommaraftonen förnekade ej
sin natur, när solen sjönk var det
»hæn-gende havsens bly». De stora,
spegelblanka dyningarna bröto sig mot skären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
