Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437 —
Ordet kommunism betyder i anarkistens
mun, att allt, som ingen behöfver för
omedelbar användning, betraktas som
ingen individs särskilda tillhörighet.
Hvarken arbetsmedel eller
konsumtionsartiklar, som ingen behöfver för
omedelbar användning, kunna vara någon
enskilds tillhörighet. Det är falskt att
påstå, att kommunismen icke känner något
egendomsbegrepp — alldeles som det
icke kunde existera något annat
egendomsbegrepp än det, som framgått ur
förhållandena i ett privatkapitalistiskt
samhälle. Detta senare tillerkänner
individen rättigheten att äga (och att äga i
obegränsade mängder), hvad han icke
personligen kan använda — att äga
verktyg och jord, som han omöjligen kan
personligen producera med, samt att äga
konsumtionsartiklar, hvilka han
omöjligen kan personligen förbruka.
Eftersom »äga» innebär rättigheten att
förbjuda och förhindra andra individer från
att använda, tillstäder detta
egendomsbegrepp, att den allra största delen af
samhällets rikedomar blir ett ringa fåtals
enskilda tillhörighet, under det att
flertalet medborgare bli helt och hållet utan.
En konsekvens häraf, säger anarkisten,
är, att den från alla egendomsrättigheter
utestängda majoriteten måste, för att
kunna existera, lefva i någon form af
slafveri under den samhällets rikedomar
monopoliserande minoriteten. Det
kommunistiska egendomsbegreppet däremot
förnekar individen rättigheten att äga.
hvad han icke kan personligen använda.
Enligt kommunisten böra begreppen
»personligen äga» och »hafva förmåga och
vilja att personligen nyttja» vara absolut
identiska. Om en individ i ett
kommunistiskt samhälle odlar ett hektar jord
och producerar med en symaskin, så
äger han med full rätt detta hektar och
denna symaskin, just emedan han nyttjar
dessa bägge produktionsmedel. Han kan
däremot icke med kommunistisk rätt
äga hundra hektar och tio symaskiner
— helt enkelt därför att han icke kan
personligen arbeta med dem. På samma
sätt kan en individ i ett kommunistiskt
samhälle hafva egendomsrätt till ett halft
kilo färskt kött om dagen hela året rundt;
men han kan icke ha egendomsrätt till
tio kilo färskt kött för hvar dag. Den
här antydda principen gäller naturligtvis
icke allenast för »individer» utan också
för grupper af individer, som arbeta
eller förbruka gemensamt — för en
produktionsassociation, för en familj, för en
klubb o. s. v.
»Anarkism» och »kommunism» få
sålunda betraktas som de två generella
slagord, med hvilka anarkisten tror sig
på det mest otvetydiga sätt kunna
beteckna så väl de politiska som de
nationalekonomiska konsekvenserna af sin
världsåskådning. För att hvarje
sam-hällsindivid skall kunna vara fri, i detta
ords politiska och juridiska mening, är
det nödvändigt, att hvarje form af
politisk myndighet och makt, hvarje form
af legal auktoritet afskaffas. Det enda
samhällsskick, som på ett organiskt sätt
kan garantera fortvaron af alla
samhälls-individers frihet från allt slags politiskt
förtryck och socialt slafveri är, menar
den möderne anarkisten, det
kommunistiska.
»Anarkismen har ett dubbelt ursprung»,
skrifver furst Krapotkin i en artikel i
den ansedda engelska månadsrevyn
Nine-teenth Century. »Detta socialistiska
system, som förnekar hvarje form af
regering, är en produkt af vårt århundrades
utveckling på både det ekonomiska
och det politiska området.» Och därpå
öfvergår denne begåfvade socialpolitiske
skriftställare till en vederläggning af den
gängse meningen, att anarkismen icke
vore eller ens eftersträfvade att vara
annat än en fantastiskt, godtyckligt
hopspunnen utopi. »Den anarkistiska
tänke-metoden skiljer sig väsentligt från
utopistens» — fortsätter den engelska
revyartikeln. »Den anarkistiske tänkaren tar
icke sin tillflykt till metafysiska begrepp
(såsom ’naturliga rättigheter’, ’statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
