Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
plikter’ o. s. v.) för att gifva
öfvertygande kraft åt sina åsikter beträffande
medlen att ernå mänsklighetens lycka.
Han följer tvärt om den moderna
utvecklingsfilosofiens väg — likväl utan
att, som Herbert Spencer, slå in på de
blotta analogiernas slippriga bana. Han
studerar det mänskliga samhället i det
förflutna och i det närvarande; och, utan
att pådyfla människorna i allmänhet eller
enskilda individer öfverlägsna egenskaper,
som de ej besitta, betraktar han
samhället blott som en aggregation af
organismer, hvilka sträfva efter att finna bästa
sättet att förena tillfredsställandet af
individens behof med en samverkan för
artens, för det allmännas bästa. Han
studerar samhället och söker i de
närvarande förhållandena så väl som i det
förflutna att upptäcka dess
utvecklingstendenser, dess växande intellektuella
och ekonomiska behof. Med sitt ideal
menar anarkisten blott den riktning, i
hvilken samhällsutvecklingen tenderar.
Han skiljer mellan de mänskliga
samhällenas verkliga behof och tendenser
och de tillfälliga omständigheter (brist
på kunskaper, migrationer, krig,
eröfringar o. s. v.), hvilka för någon tid
paralysera dessa behof och tendenser.
På detta sätt kommer han till slutsatsen,
att de två förnämsta, om ock ofta
omedvetna tendenserna i den historiska
utvecklingen hafva varit: tendensen att
göra det produktiva arbetet alltmer
samhälleligt, så att det slutligen blir en
omöjlighet att urskilja, hur stor del af
de medelst gemensamt arbete framställda
produkterna tillkommer hvarje enskild
individ — samt tendensen att tillförsäkra
åt individen det fullaste mått af frihet
uti alla sträfvanden, hvilka till mål ha
hans eget och det allmännas väl.»
Den, som har fått klart för sig, att de
»metafysiska tankemetoderna» — hur
väl man än må inse deras skadlighet
— ingalunda kunna afskuddas blott och
bart genom ett beslut att icke använda
dem, skall ovillkorligen misstänka, att
den anarkistiske samhällsfilosofen
(förutsatt, att han öfver hufvud är nog
passionfri och opartisk att kunna se klart) trots
sina goda föresatser torde göra sig
skyldig till en hel massa utopisteri och
metafysik. Denna misstanke skall
naturligtvis också finnas besannad redan vid
en flyktig blick i den anarkistiska
litteraturen. Häraf följer emellertid ingalunda,
att det är utan intresse och nytta att
studera de mer sansade och bildade
anarkisternas idéer. Den, som utför det
ytterst intressanta experimentet att
samtidigt, och, om möjligt utan särskild
fördom, jaga efter metafysik och
utopisteri uti så väl de borgerliga facklärdes
böcker som uti anarkisternas och deras
socialistiska vedersakares,
socialdemokraternas, skrifter, skall finna, att
anarkisterna, ehuru de fåtaligaste, ingalunda
äro hopplöst underlägsna i intellektuell
kraft. Hvad beträffar förhållandet mellan
de socialdemokratiska och
statssocialistiska teoretikerna och den så kallade
klassiska nationalekonomien, så kan man
numera läsa i de engelska och
amerikanska professorernas senaste böcker,
att det till stor del är det energiska
socialistiska anloppet, som vi ha att
tacka för det hoppingifvande
pånyttfödelsearbetet inom den moderna
nationalekonomien och sociologien. Detta betyder
naturligtvis intet annat, än att vissa
socialistiska idéer visade sig vara mindre
metafysiska och utopiska, mer realistiska och
vetenskapliga, än vissa den ekonomiska
liberalismens idéer. Behåller man i minnet
denna intellektuella duell mellan den
ekonomiska socialismen (representerad
af socialdemokratien så väl som af
statssocialismen, af en Karl Marx så väl som
af en Schäffle) och den ekonomiska
liberalismen, vinner den nu som ursinnigast
rasande ideologiska tvekampen mellan
anarkister och socialdemokrater ett ökadt,
högst sällsamt intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
