Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4.
af Darwin upptäckta men icke
tillräckligt eftertryckligt betonade naturlag är
människosläktet intet undantag. Då
Herbert Spencer talar om att det skall
komma en tid, när individens intressen
sammanfalla med människosläktets,
glömmer han en sak, den nämligen, att
människosläktets utveckling varit en
omöjlighet, om det enskilda intresset bland den
stora massan af samhällsindivider icke
alltid varit i hufvudsak identiskt med
det allmänna intresset.1 Det är därför
blott evolutionistisk logik att påstå, att
afskaffandet af klasskillnaden och
makt-utöfningen inom
våra moderna
samhällen skall lämna
kvar, icke kaos och
allas krig mot alla,
utan
samhällsordningens själfvagrund-element: solidariteten. Samhällslifvet
alstrar moralen. Ju
fler
maktinstitutioner inom samhället,
desto mer
härsklyst-nad och osocial
egoism — ända tills
härsklystnadens och
de parasitiska
lasternas öfverhandtagande framkallar
samhällets
upplösning och
tillintetgörelse. Detta är logiken i det romerska
världsväldets fall. Däremot skall
regeringslös kommunism icke blott frigöra
de sociala passionerna från hämmande
band utan sätta en premie på deras
utveckling. Ju mindre energi, som går
förlorad inom ett kommunistiskt
samhälle, därigenom att medborgarne socialt
bekriga hvarandra, desto rikare skall
samhället och följaktligen enhvar af dess
medborgare bli.
Den anarkistiska kommunismen anses
af våra revolutionära filosofer vara den
’ La morale anarchiste, s. Jo.
samhällsform, som bringar harmoni
mellan de sedliga och materiella sidorna
af människonaturen. Kommunism och
regeringslöshet uppmuntra individen att
befordra sitt andliga och materiella
välstånd genom att odla sina
solidaritetskänslor. Privatkapitalism och
maktut-öfning däremot uppmuntra honom att
undertrycka sina solidaritetsinstinkter och
att rafsa åt sig rikedomar utan hänsyn
till att han härigenom kvarhåller sina
medmänniskor i armod eller till och med
förökar antalet af eländets offer.
Solidariteten är den samhällsprincip,
som ensamt kan
försona alla de
nuvarande intressemotsatserna inom
samhället. Tack vare
solidaritetsdriften är
det möjligt att hafva
en samhällsordning,
som förfullständigar
i stället för att
begränsa och afkorta
den individuella
friheten. Det vill säga, [-solidaritetsinstinkten-]
{+solidaritetsinstink-
ten+} gör allas frihet
till det nödvändiga
existensvillkoret för
den enskildes frihet.1
»Ingen människa»,
säger Mikael
Baku-nin, »fattar rätt sitt
eget människovärde eller förmår att
gifva detta sin fulla utveckling, om
lion icke erkänner sina medmänniskors
människovärde samt söker att i
samverkan med dem och genom dem
befordra utvecklingen af sitt eget jag.
Ingen kan emancipera sig själf utan
att samtidigt emancipera sin mänskliga
omgifning . . . Mina medmänniskors
frihetstillstånd är af största betydelse
för mig, ty hur oberoende jag än må
1 Jämför en från italienskan öfversatt afhandling
om Anarchy af Enrico Malatesta i den engelska
månadsskriften Freedo?n för december 1891.
Mikael Bakunin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
