Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447 —
(staten) skall monopolisera alla
produktionsmedlen, ty den samhällsordning, som
han eftersträfvat är fri kommunism,
kommunism utan politisk makt såsom regulator.
Den anarkistiske kommunisten tror, att den
enskildes fria initiativ och den enskildes
fria, uti solidaritetskänslan grundade
behof af att samarbeta och samlefva med
sina likar skall garantera den nödiga
ordningen i det kommunistiska samhället.
Därför appellerar han till det fria
individuella initiativet och till den fria,
revolutionära gruppbildningen såsom de enda
metoder, hvilka han kan använda vid de
bestående missförhållandenas bekämpande.
Hvar och en må handla och agitera pä det
sätt, som synes honom bäst kunna
under-gräfva stats- och
privategendomsinstitutionerna. Att lära folket att rösta vid
parlamentsvalen samt att befordra
arbetarlagstiftningen är icke att undergräfva utan
att stötta, att konservera det bestående
— resonerar han.
Dessa läror hafva burit frukt genom
att framkalla en serie välkända
terrori-stiska dåd af enskilda anarkister under
de första sex ären af 1880-talet.
Anarkisterna påstå, att denna »handlingens
propaganda» har väckt de lägre
arbetarklasserna ur deras intellektuella dvala och
sedliga försoffning samt att den banat
vägen för ett andra stadium af anarkistisk
propagandataktik: den terroristiska
massrörelsens stadium. Allt sedan 1886, säga
de, har man haft bevis för att den
individuella terrorismen börjar bli ett
öfver-vunnet stadium samt att anarkismens
idéer trängt så djupt ned i de stora
massornas medvetande, att dessa börja
fritt och spontant att organisera sig och
handla i enlighet med de anarkistiska
principerna.
Ett stöd för påståendet, att anarkismens
idéer under de sista sex åren börjat
nedtränga till de djupa samhällslagren uti de
väst- och sydeuropeiska länderna, synes
föreligga i den öfverraskande tillväxten
af anarkistisk litteratur. I Spanien finnas
för tillfället fem eller sex anarkisttidningar,
i Portugal två, i Italien fem och i
Frankrike fem. I England finnas tre engelska
anarkistisk-kommunistiska blad. Dessutom
utgifvas i London ett eller två
anarkistblad på tyska och ett annat på det
judisktyska språket (tryckt med hebreiska typer).
I Amerika existera några på engelska
utgifna, samt dessutom flera på tyska,
spanska och italienska tryckta anarkistiska
veckoskrifter. Ännu rikare än den
periodiska anarkistlitteraturen är massan af
anarkistiska flygskrifter och broschyrer.
Det största antalet dylika publikationer
existerar uppenbarligen på franska språket.
Det italienska kommer näst i ordningen
och därefter de tyska och spanska språken.
I England har under de sista åren tryckts
(på engelska språket) omkring ett dussin
anarkistiska broschyrer. För öfrigt tryckas
anarkistiska skrifter äfven i Sydamerika
(i Argentina och Uruguay t. ex.), och
jag har sett anarkistiska publikationer
tryckta på holländska, ryska, böhmiska,
rumäniska och nygrekiska samt på norska
och svenska. Norge har haft en
anarkisttidning »Fedraheimen» tryckt på bondmål,
och Sverige har i veckoskriften »Under
röd flagg» haft sin första periodiska
anarkistpublikation.
Frankrikes två förnämsta
anarkisttidningar, veckoskrifterna La Révolte och
Père Peinard, utgå för närvarande i
upplagor à 7,000 exemplar hvardera. »I
Spanien», skrifver furst Krapotkin i ett
enskildt bref till mig, »är den allmänna
arbetarrörelsen så sammanvuxen med den
anarkistiska rörelsen, att det är omöjligt
att skilja de två åt. Nära 50,000
organiserade arbetare hafva där antagit den
anarkistiska federationens program,
abonnera på de anarkistiska tidningarna och
betala regelbundna bidrag till
organisationen.» En annan auktoritet1 skrifver,
att den anarkistiska Federation de
traba-jadores de la region Espahola redan i
november 1882 bestod af 757 sektioner
1 Den väl underrättade författaren af Die histo-
rische Entwickehmg des Anarchismus
(Internationale Bibliothek, N:o 16, New York, 1890).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
