Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismen och anarkisterna. Iakttagelser och studier af Gustaf F. Steffen. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
primitiva anarkister; och dessas antal
var i stadigt tillväxande, som man kan
se af förhandlingarna pä Internationalens
kongresser i Lausanne (1867), Bryssel
(1868) och Basel (1869). Bakunin grundade
under dessa och följande är anarkistiska
förbund i nästan alla västeuropeiska länder.
Den för anarkismens framtid viktigaste af
dessa föreningar var den 1870 bildade s. k.
Jura-federationen i västra Schweiz och
sydöstra Frankrike. Denna själfständiga
anarkistiska gruppbildning inom
Inter-nationalen gaf anledning till denna senares
sprängning på kongressen i Haag 1872.
Den socialdemokratiska delen af
Inter-nationalen »uteslöt» den anarkistiska delen
af densamma — med den påföljd, att den
marxistisk-socialdemokratiska Internari
o-nalen kort därefter tynade af och dog,
under det att den »utstötta» anarkistiska
delen, särskildt Jura-federationen, alltjämt
vidhöll, att Internationalen fortlefde i
densamma. Efter 1872 blef arbetarrörelsen i
Italien, Spanien och det fransktalande
Schweiz i det närmaste enbart anarkistisk,
under det arbetarrörelsen i Tyskland blef
nästan uteslutande socialdemokratisk. I
Frankrike och Belgien hade de
socialdemokratiska idéerna öfverhand till fram mot
slutet af 1870-talet; sedan dess har
emellertid den anarkistiska rörelsen tagit
kraftig fart äfven i dessa länder, och på
sista tiden synas de anarkistiska idéerna
börja att sprida sig äfven bland de tyska
arbetarne.
Fram till midten af 1870-talet hade
anarkisternas ekonomiska teorier varit
kollektivistiska — d. v. s. de trodde på
ett slags lönesystem, grundadt på en
uppskattning af individernas arbetsbidrag.
Den kommunistiska anarkismen föddes
icke förrän 1876. Detta år upptogo
nämligen de italienska anarkisterna
kommunismen på sitt program, och
mycket snart blef kommunismen
allestädes anarkisternas ekonomiska fältrop —
utom bland några grupper i Spanien,
hvilka ännu fasthålla vid kollektivis-
Jag kommer nu till framträdandet inom
rörelsen af ett ytterst vidrigt fenomen:
den terroristiska propagandataktiken. Som
naturligt är, har denna företeelse — vida
mer än rörelsens ideologiska kärna —
bidragit att rikta de förmögenhets- och
maktägande samhällsklassernas ögon på
anarkismen. Faran är emellertid, som
jag redan framhållit, att man går och
inbillar sig, att anarkismen är intet annat
än namnet på ett vanvettigt försök å en
handfull proletärers sida att terrorisera
de sociala och politiska maktutöfvarne i
samhället. Det får icke glömmas, att
den anarkistiska kommunismen har en
ovedersäglig förmåga att eröfra sinnena
— de mest blödhjärtade och timida icke
undantagna —, emedan den i främsta
rummet är en världsåskådning, som
erkänner de stora massornas behof af
broderskap, af solidaritet, samt emedan den är
ett socialt system, som gör detta
massornas solidaritetsbehof till sin grundval.
Då den kommunistiska anarkismen i
slutet på 1870-talet hunnit fullständigt
-— så väl i den ekonomiska som i den
politiska teorien — differentiera sig frän
den statskollektivistiska socialdemokratien,
uppstod frågan, enligt hvilka grundsatser
den kommunistiske anarkisten skulle
upptaga kampen mot den bestående
samhällsordningen. Socialdemokratien hade
naturligtvis, hvad den angick, adopterat
den taktik, som dess politiska och
ekonomiska idéer dikterade.
Socialdemokraten tror på en socialistisk stat med
representativstyrelse — därför blir hans
propaganda-taktik parlamentarisk. Han
söker att på parlamentarisk väg eröfra
den politiska makten; och då han lyckats
härutinnan, ämnar han genom
produktionsmedlens öfverförande i statens ägo
förvandla den privatkapitalistiska staten
till en kollektivistisk stat.
Denna taktik duger emellertid icke för
den anarkistiske kommunisten, ty han
vill icke eröfra den politiska makten.
Han vill förinta den politiska makten.
Han vill icke, att den politiska makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
