Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddardottern och hafsmannen. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 465
fetaliebröderna svärmade, och därför hade
han allt från den tiden förföljt sjöröfvarne.
Ännu voro de väl ej fullt kufvade, men
då de blefvo det, skulle Kirsten Thott
först rätt få se, hur dessa slätter skulle
blomstra.
Midt öfver den jämna slätten sträckte
sig som en vid, grön spricka en djup
dalgång. Det var som om en stor, stark
flod holkat ut åt sig denna väldiga bädd,
ur hvilken den dock nu runnit bort, endast
lämnande efter sig en liten munter
flodunge, en grund liten bäck, som sorlade
nere i ravinens djup, med buller och
bång hoppande öfver små stenar och
gående rundtom de stora. Utför de
branta väggarna slingrade och rullade,
kröp och klängde en massa grönska.
Medan träden nere på klyftans botten
växte upp raka, så att deras toppar voro
i jämnhöjd med slätten, antogo de på
sidorna vidunderliga former med sneda,
korta, förtjockade stammar, liksom
nedpressade under tyngden af de ofantliga
löfmassor, som drogo dem nedåt. Och
under dessa ovanliga förhållanden syntes
två träd på hvar sin sida om dalgången
ha fått den tanken att söka hvarandras
stöd, ty i ett väl afpassadt fallande hade
en gråstammig rönn böjt sig mot en
glatt-bladig bok, och där stodo de, blandande
grönska, bildande en port öfver bäcken,
så innerligt förenade, att man hade att
söka rönnens röda bär inne bland de
vackra bokbladen.
Då de ridande drogo fram långs randen
af denna sänka, hände sig, att Kirsten
Thott utan vidare styrde sin häst utför
dess branta vägg, ur stånd att motstå
lusten att se bäcken där nere rätt nära,
att känna det gröna krattet kring sin
kind, att låta sin häst trampa ned de
prasslande skräppebladen, ur stånd
ändtligen att låta bli att äfven hon göra
något himmelsskriande dumdristigt. Och
medan hennes häst hasade utför branten,
än finnande stadigt fäste mot. en trädrot,
än glidande hjälplöst nedåt, och hon
själf måste lägga sig bakåt i sadeln för
Ord och bild, i:a årg.
att ej falla och hålla händerna öfver
hufvudet för att skydda hatt och ansikte
mot grenarna, kände hon en viss yster
fröjd öfver detta fria lif. Ej heller blef
hon ensam på färden nedåt, med
jubelrop följde henne svenner och tärnor.
Gamla knektar tvingade med piskrapp
tunga stridshästar utför branten.
Smådrängarne klämde benen om de dinglande
ölankarna och satte åstad. Hasande och
halkande kommo de ned, både häst och
ryttare, men ofta nog hände, att de
rullade hvar för sig rätt ned i bäcken,
och mången stolt plym blef kvarlämnad
uppe i en trädgren.
Men denna färd skulle de ej lia gjort
för intet. På sviktande grenar inne i
hvalf af grönt sutto hasselnötterna.
Hvit-gröna, uppkrupna två och två i en stol,
som liknade en krona, väntade det goda
folket på mognadens stund. Men nu
började småsvennerna plocka nötter och
kasta på tärnorna, och tärnorna svarade,
så att snart rasade långs dälden det
förfärligaste krig. Pager och jungfrur klängde
uppe i hasselbuskarna, och det susade hett
kring mången krigares öra af väl lyckade
kast.
Medan nu nötkriget rasade och bäcken
sorlade, medan en bofink fortsatte att
sjunga, glömsk af allt omkring sig. förde
Jesper Muus Kirsten Thott bort genom
dalen. Och medan hästarna plaskande
vandrade i det klara vattnet, ty de måste
rida nere i bäcken, och den nedhängande
grönskan bildade ett hvalf öfver dem,
berättade han henne en skämtsaga.
»Tre kungasöner redo ut ur
kungsgården för att söka en brud. Mötte
dem i borgaled den visa trollkvinnan,
och till henne sade den yngste sköne
prinsen. »O, du gamla, hålögda,
skinntorra ormkokerska, säg oss hvar de fagra
kungadöttrar lefva! Säg oss, hvar de
vandra på guldklackade skor i doftfyllda
lustgårdar och skåda med fuktiga blickar
efter friare.»
Då gaf dem den gamla tre rubinröda
granatäpplen till vägvisare. I vägens
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
