Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddardottern och hafsmannen. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoft rullade äpplena flitigt framåt, och
kungasönerna följde dem på höga hästar.
Till högt uppmurade borgar fördes de
båda äldsta, och ur de glansrika
lustgårdarna kommo kungadöttrar till deras
möte, bjudande dem skummande vin ur
runprydda horn och seende dem an
med kärlekssträlande blickar.
In i den stora, törniga skogen rullade
den yngstes äpple. Det förde honom
öfver mjuk dy och hårdt berg och
stannade vid den fattiga enbusken. Då kastade
kungasonen hästens tygel öfver taggiga
grenar och steg ned i skogsråttans bo,
som låg gömdt under enbuskens rot.
Skogsråttan satt i sin hvälfda kammare
och fållade hvitt lin. »Var hälsad,
kungason!» sade hon. »Efter dig har min
dotter länge spejat med fuktiga blickar.»
In kom nu den visa skogsråttans dotter
med guldkrona på hufvudet. Hon bjöd
friaren ur ett nötskal det daggsvala vin
och tre gulröda hjortron från den
trädlösa myren.
Men kungasonen begärde henne till
brud, eftersom detta var bestämdt i
makternas rådslag, och de drogo till
kyrkan. Skogsråttans dotter satt klädd
i brudelin och gyllentyg, i en hög karm,
dragen af åtta sorkar. Och i brudföljet
gingo alla skogens råttor och möss.
På den smala spången öfver den strida
strömmen höll skogsråttans dotter stilla
i sin höga karm och sade till
kungasonen: »Aldrig såg jag dig le,
ungersven, sedan jag blef din brud. Hvarför
är din håg sorgsen och dina ögon skumma
af tårar?»
Svarade den unge, sköne
konungasonen: »Jag rädes, att mina bröder skola
hemföra stoltare brudar än jag och att
min fader och moder skola gifva ett
väldigare gille för dem än för mig.»
Men å den smala spången höll bruden
stilla i sin höga karm. »Ungersven»,
sade hon, »stig af din häst och häf oss
alla i den strida strömmen.» »Aldrig»,
svarade kungasonen, »vill jag häfva dig i
den strida strömmen. Du är min brud,
och jag skall ej mera tänka på mina
bröders smärta furstinnor.» —. »Gör det
dock», sade skogsråttans dotter, »ty det
är så bestämdt i makternas rådslut.» Hof
han så med lydigt sinne skogsråttans
dotter i den strida strömmen. Och
gråtande vräkte han där ned hennes visa
moder och hela hennes hof. »Ve mig»,
sade han, »ensam kommer jag till min
faders borg. Höga furstinnor reda säng
och duka bord åt mina bröder, men den
ensamme är sin egen slaf och ingens
herre.»
Då skummade det vildt i den strida
strömmen. Guldfuxars skinande hvita
manar flöto uppe på böljorna. Åtta
guldskodda springare drogo ur vågen en
röd karm, och däri satt den fagraste
kungadotter, klädd i brudelin och
gyllentyg. Och efter henne stego ur vågen
drottningen hennes moder och ett stort
följe af män och kvinnor i bjärta
praktkläder.
»Du min älskade», sade den bleka
kungadottern, »kom och sitt vid min sida i den
höga karmen. Nu vilja vi åka till kyrkan
och till din faders slott. I ond trolldom
var jag bunden, men du har löst mig
därur.» Och högtstrålande af glädje for
den sköne kungasonen framåt vägen till
det väldiga gille, som väntade honom i
hans faders slott.»
Då herr Jesper kommit så långt i sin
saga, sänkte han rösten och talade
brådskande liksom blyg:
»Ty det är bestämdt i makternas
rådslut, att hustrun skall vara, hvad mannen
är. Är nu brudgummen en människa
och bruden en mus, måste musen bli
människa. Men är brudgummen en mus
och bruden en människa, måste
människan bli en mus.»
Och så med ännu mera sänkt röst,
likasom bäfvande:
»Se, härpå tänkte jag, då du, Kirsten
Thott, brådskande styrde utför branten
ned i bäcken. Skall riddardotterns
förtrollning lösas, tänkte jag, så att lion
smyger till den fattiga musens sida som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
