Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheele. Af Severin Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 532 —
Bergman, sagt sig däri ej hafva funnit
något nytt. Detta torde måhända kunna
förklaras däraf, att Bergman, redan frejdad
som zoolog, astronom och fysiker, vid
denna tid (1768) själf ännu föga sysslat
med kemiskt författarskap (ehuru han
året förut blifvit professor i denna
vetenskap, inom hvilken han sedermera
utvecklade så stora förtjänster) och kanske
ej heller brydde sig om att ägna en
obetydlig farmaceuts förstlingsarbete något
grundligare studium. Under sin
Malmövistelse gjorde Scheele bekantskap med
dåvarande docenten i både kemi och
naturalhistoria vid Lunds universitet
Anders Jahan Retzius, den sedermera sä
ryktbare lärde, och denna bekantskap
öfvergick snart till förtrolig vänskap.
De båda vännerna synas tidtals hafva
samarbetat, och i en af Retzius författad,
1770 i vetenskapsakademiens handlingar
införd uppsats omnämnes Scheele första
gången såsom en »snäll och lärgirig
pharmaciae studiosus», hvilken uti
vinstenen upptäckt en ny syra. Denna syra
var vinsyran.
Oaktadt Scheele synes hafva funnit
sig väl i Malmö, där ban som nämndt
ingalunda saknade tillfälle att förkofra
sig i sin vetenskap, längtade han dock
till ett större samhälle, där lifvet vore
mera gynnsamt för vetenskaplig forskning
och utveckling och tog därför plats (år
1768) på apoteket Korpen i Stockholm.
Hans göromål blefvo dock här af annan
art än han önskat; han fick nämligen ej
plats på laboratoriet utan vid recepturen,
hvilket dock ej hindrade, att han så
mycket det var honom möjligt sysslade
med sina experiment »uti glas och flaskor
i fönstret». »Man har ty värr», säger
Sjö-stén, »alltför liten underrättelse om allt
hvad han både hittills och under denna
tid egentligen haft för händer, dock vet
man, att han då redan känt mycket at
hvad han sedan gjort allmänt bekant,
och att han äfven härstädes lagt grunden
till flera af sina betydeligaste upptäckter.»
— I Stockholm sammanträffade Scheele
på nytt med Retzius, som 1769 på någon
tid flyttat till hufvudstaden, samt gjorde
äfven bekantskap med flera framstående
läkare, hvilka sökte att gynna den unge
mannen, hvars rykte som ovanligt duglig
farmaceut redan började stadgas.
Scheeles håg var emellertid så afgjordt
riktad till laboratoriearbeten och
experiment, att han ej längre kunde hålla ut
med en befattning, som hindrade honom
att grundligen syssla med sådana, och
han sökte sig därför redan på hösten
1770 till Upsala, där han fick anställning
som laborant hos apotekaren Chr. L.
Lokk å provinsialapoteket »Uplands
vapen». Här fick han nu det önskade
tillfället att föra sina egna försök vidare.
I Stockholm hade Scheele gjort
bekantskap med läkaren, assessor Gahn och
kom därigenom i Upsala i beröring med
dennes broder, bergmästaren J. G. Gahn,
den utmärkte bergsmannen och kemisten,
med hvilken han snart blef närmare vän
och som sammanförde honom med Torbern
Bergman. Scheele lär, med tanken på
Bergmans oblida omdöme om hans
förstlingsarbete, ej hafva varit hågad för ett
närmande till Bergman, och det berättas,
att det varit den vidtberömde professorn,
som sökte apotekslaborantens
bekantskap, sedan han fått kännedom om det
sätt, hvarpå denne påvisade och förklarade
uppkomsten af en ny syra
(salpetersyrlig-het) vid smältning af salpeter. Och
denna bekantskap öfvergick snart till
vänskap. »Bergman sysslosatte Scheele
som oftast med anledningar till nya
undersökningar och Scheele meddelade
merendels, efter sin af förbehållsamhet aldrig
smittade vane, skriftligen sina upptäckter
åt en kännare, af hvilken han väntade
bifall eller rättelse.» (Sjöstén.)
Förhållandet mellan Bergman och Scheele var
dock ingalunda som mellan lärare och
lärjunge utan snarare fullt kamratligt,
trots olikheten i social ställning, hvilken
på den tiden betydde mycket mer än nu.
De båda forskarne så att säga
kompletterade hvarandra, i det att Bergmans öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
